Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Norrena & Frantz: "Min sambo sedan tio år flyttade hem till mamma. Jag fick aldrig en förklaring"

Uppdaterad 12.12.2021 16:13.
Äldre kvinna och en vuxen man som visar okej-tecknet.
Bildtext Nåja lilla mamma. Vad får jag till middag i dag då?

Ett stort svek kan få tillvaron att svaja till ordentligt. Speciellt när det är någon som står en riktigt nära som sviker.

Hur kunde hen? Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen? Var jag naiv som lät detta ske?

Relationspodden fick den här veckan in flera väldigt berörande brev av personer som blivit bedragna av partner, vänner och familjemedlemmar.

En del har kunnat förlåta, andra har sagt upp bekantskapen.

Som signaturen Medea skriver här nedan, sorgearbetet efter ett svek är ett arbete på riktigt. Det kommer sannolikt att ta sin tid innan man är redo att lämna det som skedde bakom sig.

I veckans podd funderar vi bland annat på kärlekssvek och pengasvek. Är det bättre att rasa och härja eller att dra sig undan? När ska man förlåta?

Nedan publicerar ett urval från veckans brevskörd. Flera berättelser hör du i podden.

Min fina vän hade en annan i veckorna

Då jag varit änka i fem år träffade jag en vän som var så fin. Men det visade sig att det inte räckte med bara mig för honom. Han hade en annan kvinna som kom dit mitt i veckorna och så kom han hit i helgen.

Kände mig så värdelös.

Tant 76 år

Pappa med ryggen mot kameran grälar på ung man som ser arg ut
Bildtext Ja du, lilla gubben. Kanske du skulle betala tillbaka pengarna du lurade till dig av fammo.

Jag har själv svikit och blivit förlåten, därför kan jag förlåta

Mitt barn lurade både mig, sin mamma och mina föräldrar då hen flyttade till sin första lägenhet, 19 år gammal. Hen ville ha hjälp med garantihyran och fick den från 3 olika håll.

Efter tre år kom sanningen fram. Jag släppte min ilska och insåg att förflutet är förflutet.

Jag kände att det var bättre att fokusera på det som betyder någonting här och nu.

Jag har själv också svikit människor i mitt liv och blivit förlåten. Erfarenheterna gjorde att det var lätt att prata med mitt barn om det.

Och förlåta.

J, 52

Som en blixt från klar himmel

En kväll gjorde min sambo sedan tio år tillbaka slut. Jag fick ingen förklaring och jag fick inte diskutera saken med honom.

Uppbrottet var planerat i detalj. Tio minuter efter att han släppt bomben tog han sin väska och flyttade till sin mamma som väntade på honom.

Han hade också sett på lägenheter i flera veckor och snabbt stängt ner sidan på datorn när jag kom in i rummet.

Chocken var enorm, det gick inte att få tag på varken honom eller hans familj.

Jag bestämde mig snabbt för att inte bli bitter eller arg. Tack vare vänner och familj insåg jag snabbt att jag varken ville ha eller förtjänade någon som kunde bete sig sådär fegt och fult.

Förlät honom gjorde jag däremot aldrig och jag fick svårt att våga lita på människor.

Happier than ever 29

Ung flicka med långt hår sitter i ett mörkt rum, ansiktet lyses upp av dataskärm
Bildtext Det är någonting som inte stämmer med drömkillen ...

Chatt-sprattet svider ännu i dag

När jag var 13 år lurade min kompis mig riktigt ordentligt.

Hon skapade en fejkprofil på en chattsida och låtsades vara en kille som var intresserad av mig. Jag och ”han” chattade om allt möjligt, tills jag började känna mig misstänksam.

Jag berättade om denna kille för min kompis, hon ansåg att vi skulle hacka in oss på hans profil. Konstigt nog fick hon till rätt lösenord efter bara några försök.

Hon fnittrade och spelade teater, medan jag satt där och äntligen förstod hur allting hängde ihop.

Jag väntade på att hon skulle erkänna att det var hon som skrivit med mig hela tiden, men hon erkände det aldrig.

Vi var trots allt bara 13, men efter detta svek var relationen inte densamma. Vi är nu 30 år och har ingen kontakt.

Skammen blossar upp hos mig ännu idag när jag tänker på det, även om det var hon som gjorde fel.

Chattaren, 30

Sveket gjorde oss faktiskt starkare

Jag blev bedragen för två månader sedan av min sambo. Hen var otrogen genom att hångla med någon random person när hen var full.

Sambon berättade allt för mig direkt, men då var det ju redan gjort.

Efter nästan en vecka av bråk, tårar och en liten paus i förhållandet beslöt jag mig för att jag inte är redo att kasta bort allt vi har för denna händelse.

Vi jobbar varje dag med relationen. Helt ärligt tycker jag att efter att vi båda sökt terapi och stöd hos vänner är vårt förhållande t.o.m. bättre än innan.

Vi tar inte längre varandra för givet.

Julstjärnan, 22

Gråtande kvinna i lila tröja
Bildtext Wäääääh! Låt mig älta några månder till, är ni snälla.

Sorgearbete är ett heltidsjobb

Jag rasade. Jag rev sönder hans skjortor, ringde upp älskarinnan och läxade upp henne, kastade krukväxter omkring mig.

Jag grät i bussen, på jobbet och hemma. Jag vrålade urvrål och glömde bort mina egna barn. Jag ältade om och om igen till alla som ville höra, och alla de andra också.

Mina vänner borde alla få medalj.

Sorgearbete är arbete på riktigt. Jag skämdes för att jag inget märkt, för att jag varit en stolla och löjligt trogen själv.

Det tar sju år att komma över ett svek, fick jag höra. Det tog mer än så. Men i dag är allt bra och jag ska faktiskt ringa och gratulera honom på födelsedagen!

Medea 54

Känner mig bortglömd

Blev som ung psykiskt sjuk. I dag är jag 43 år och sjukpensionär sedan många år.

Jag känner mej väldigt sviken av dem som jag en gång räknade som mina vänner. Inte en enda gång har någon av mina klasskompisar hört av sig sedan jag blev sittande hemma.

Ni som känner någon som är sjuk fysiskt eller psykiskt: hör av er. Åtminstone med ett litet “jag tänker på dej” eller skicka en blomma.

Ensamheten skulle kännas lättare då. Känner mej helt bortglömd.

Ensam i min lägenhet 43

Kvinna sitter på uteservering vid blått hav med öl framför sig
Bildtext Här sitter jag och är lycklig. In your face, ärkepucko.

Lycka är den bästa revanchen

I åratal lovade han dyrt och heligt att han ville gifta sig med mig, skaffa barn och hus och hela baletten.

I verkligheten var det inget mer än tomma löften.

När vi separerade var det plötsligt han som var mest hjärtekrossad. Jag kände mig grundlurad, men samtidigt enormt lättad över att äntligen ha "dumpat skiten!"

Jag har aldrig haft något behov av att få en ursäkt eller ens en förklaring till att han behandlade mig så illa. Jag bröt all kontakt efter separationen och gick vidare i livet med huvudet högt.

Idag lever jag exakt det liv som mitt ex aldrig kunde ge mig, och vad är väl bättre revansch än det?

"Jag är lyckligare nu", 38

Diskussion om artikeln