Hoppa till huvudinnehåll

Sport

NHL-kolumnen: Tuomo Ruutu har i all tysthet blivit NHL-coach – spelaren som vägrade kompromissa bygger nu målmedvetet en andra karriär i hockeyns finrum

Från 2021
Uppdaterad 10.12.2021 14:46.
Tuomo Ruutu står i båset och coachar.
Bildtext Tuomo Ruutu har inget omfattande tränar-cv. Före flytten till Florida var han under tre säsonger assisterande tränare i U20-landslaget.
Bild: Matt Zambonin / All Over Press

Den som tittat på Floridas matcher den här hösten har sett ett bekant ansikte bakom bänken i Panthers avbytarbås. Tuomo Ruutu blev på sommaren en av Floridas fyra assisterande coacher.

I Yle Sportens NHL-podd diskuterar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan den här veckan bland annat Mikko Rantanens roll i Colorado. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag.

Dags att ge Mikko Rantanen chansen som andracenter – och Bruce Boudreau har fler liv än en katt

29:42

Sekvensen är odödlig: Tuomo Ruutu gör bort tre kanadensare och snärtar iväg ett argsint handledsskott förbi Team Canada-keepern Martin Brodeur. Det är den 23 augusti 2004 och 21-åringen har precis utjämnat World Cup-finalen till 2–2. En storstjärna ser ut att ha fötts.

Många besvärliga skador de följande åren satte tyvärr sin prägel på supertalangens framfart och draftnian från sommaren 2001 blev aldrig riktigt den dominerande spelaren som junioråren och World Cup-finalen lovade.

En NHL-spelare av hög klass och en grymt framgångsrik landslagsspelare var Tuomo Ruutu ändå. 751 NHL-matcher, VM-guld, World Cup-silver, OS-brons, JVM-silver, U18-världsmästare – allt som allt elva medaljer i Lejontröjan. En av de riktigt stora grabbarna i landslagshistorien.

Det mest kännetecknande för Tuomo Ruutu som spelare var hans kompromisslösa fysiska spel. Knappast någon finländare har varit en bättre blandning av stenhårt tacklande vildhjärna och spelskicklig avgörare. Och då det gäller inställning är det inte många som slår Tuomo Ruutu.

Tuomo Ruutu under ett träningspass.
Bildtext Under sina bästa år i NHL stod Tuomo Ruutu ofta till landslagets förfogande.
Bild: Tomi Hänninen

Lägg till att Ruutu alltid spelade med ett brett småleende på läpparna och aldrig kom med undanflykter: Då blir bilden av en mycket ovanlig finländsk idrottare komplett.

Därför är det egentligen helt logiskt att Tuomo Ruutu plötsligt den här hösten uppenbarat sig i Florida Panthers avbytarbås. I skräddarsydd kostym och med den bekanta målmedvetna glöden i blicken.

Mitt bland allt snack om att inga finländska tränare får chansen i NHL, oberoende av meriter, har 38-åringen utan förvarning tagit sin plats i teamet bakom bänken på ligans kanske hetaste lag.

Andra snackar – Tuomo Ruutu gör. Precis som den där augustikvällen i Toronto för dryga 17 år sedan. Eller när han fyra år tidigare i september 2000 blev yngst genom tiderna att göra hattrick i FM-ligan.

Succé direkt som en del av kostymgänget

När Ruutu pensionerade sig från spelandet våren 2017, efter en söndrig säsong i Davos, koncentrerade han sig en tid på familjen och framtidsfunderingar.

Första tipset om vad framtiden blir kom i maj 2018 när Juniorlejonens nya träningsstab offentliggjordes. Ruutu blev då en del av tre år äldre succétränaren Jussi Ahokas coachteam. Genast första säsongen som assisterande juniorlandslagstränare blev en jackpott.

Finland lyckades för första gången vinna JVM på kanadensisk mark – i Vancouver. På vägen mot guldet slog Unglejonen ut hemmanationen Kanada i kvartsfinalen och vann i finalen över favorittippade USA.

Tuomo Ruutus närvaro i uppgiften som coach blev uppenbar för alla som tittade på Finlands avgörande matcher. Med tolv NHL-säsonger bakom sig hade Ruutu precis rätt auktoritet för att ta kontakt med spelarna och ge guld värda råd om den smala rinkens lag i de avgörande stunderna.

Blicken brann när han pumpade självförtroende i örat på spelarna mellan bytena. Och reaktionen när finalens slutsignal ljöd var talande. Ingen i den blåvita truppen av spelare och coacher förstod bättre vad det betydde att vinna den högt uppskattade JVM-turneringen i hockeyns hemland.

Rätt stig, rätt typ av person och rätta kontakter

Efter att Ruutu i somras blev utnämnd till Floridas tränarteam analyserades hans styrkor som coach av Jussi Ahokas. Enligt Ahokas är Ruutu utmärkt med spelarna och med människor i största allmänhet, tänker analytiskt, håller sig lugn och är bra på att ge praktiska och tydliga råd gällande spelandet.

Ahokas underströk också att JVM-guldlagets spelstil i smal rink finslipades med hjälp av Ruutus gedigna NHL-erfarenhet.

Jukka Jalonen, som var coach när Ruutu i Lejontröjan vann VM-guld 2011, sammanfattade i samma artikel den viktigaste pusselbiten som möjliggjorde coachjobbet i Floridas NHL-organisation: de rätta kontakterna.

Och visst: Floridas General Manager Bill Zito, som anställde finländaren, var Ruutus spelaragent under NHL-karriären.

Kontakter, personlighet, och trovärdighet i liten rink: de tre nyckelfaktorerna för en europé som drömmer om att coacha i NHL. Jalonen om någon vet det. Trots två herr-VM-guld, ett JVM-guld och anmält intresse tycks han inte ens finnas på kartan när NHL-bossarna anställer tränare.

Suhonens arv

Ruutu är den fjärde finländaren att jobba som coach i en NHL-organisation. Jussi Parkkila har innehaft posten som målvaktstränare i Colorado Avalanche sedan hösten 2017, Teppo Numminen var assisterande tränare i Buffalo 2011–2014 medan Alpo Suhonen är den som kommit längst.

Suhonen jobbade i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet i två etapper som assisterande coach i Winnipeg Jets och hade samma jobb 1998–2000 i Toronto Maple Leafs. Från Leafs flyttade Suhonen till Chicago Blackhawks där han inledde säsongen 2000/01 som chefstränare.

Suhonen avgick på våren 2001 på grund av hälsoproblem. Sannolikt skulle han ha fått sparken i annat fall. Chicagos segerprocent under Suhonens ledarskap var ordentligt under 50 och en stor del av spelarna förstod sig inte alls på finländarens oortodoxa ledarskapsfilosofi.

Nyckeln till Suhonens NHL-karriär var – hör och häpna – personliga kontakter. Winnipeg Jets GM i slutet av 1980-talet, Torontos assisterande GM 1997–99 och Chicagos GM vid millennieskiftet var en och samma man. Mike Smith hette han och var fascinerad av sovjetisk och europeisk hockey.

Alpo Suhonen.
Bildtext Alpo Suhonen flyttade till Nordamerika i slutet av 80-talet då han var 40 år gammal.
Bild: EPA/All Over Press

Smith handplockade Suhonen som är en udda person inom finländsk hockey. Samma kan sägas om Mike Smith i Nordamerika. Förkärleken till Sovjethockeyn och kritiken av amerikansk kamphockey gav många fiender. Och precis som Suhonen har han ett rykte om sig att vara svårtolkad.

Det var såklart en mäktig bedrift att på 1980-talet som finländare bli NHL-coach och göra karriär inom tre organisationer. Tyvärr blev Suhonens misslyckade sejour som chefstränare i Chicago en stor orsak till att NHL-organisationer allt sedan dess ställt sig skeptiskt till europeiska coacher.

Så gott som utan undantag då en nordamerikansk NHL-bevakare skriver eller talar om europeiska tränare och NHL kommer Alpo Suhonens namn fram. Och verkligen inte i positiv bemärkelse.

Andra finländaren att bli chefstränare?

Om man bortser från rätta kontakter är Tuomo Ruutu närmast den totala motsatsen till Alpo Suhonen. Tränaridentiteterna kan man ännu inte väga mot varandra, så grön är Ruutu, men ett par andra jämförelser är lätta att göra.

Där Suhonen spelade under en epok då NHL och Finland fanns i olika universum gjorde Ruutu sin karriär i NHL och genom att spela hockey uttryckligen på nordamerikanskt vis. Hårda tacklingar, närkamper kring mål och en okuvlig vilja var hörnstenarna i hans spelaridentitet.

Sättet att kommunicera är också som natt och dag. Tungsinte Suhonen gillar att citera filosofer och författare på ett ofta ganska flummigt sätt då han talar om ishockey. Tuomo Ruutu i sin tur är mer av en rakt på sak kommunikatör som sprudlar av energi.

I NHL-kretsarna ser man säkert inte Ruutu egentligen som finländare eller europé, utan som en före detta NHL-spelare. Tolv säsonger och över 700 matcher i världens tuffaste liga med Ruutus spelstil väcker respekt även hos representanter för den så kallade gamla skolan.

Att Ruutu dessutom kan uttrycka sig på felfri engelska, inte tittar ner i golvet framför någon och ser bra ut i kostym gör inte saken sämre. Han är helt enkelt en del av NHL-gemenskapen – och det är något som verkligen inte skall underskattas.

Stigen som började med att Tuomo Ruutu jobbade i ett par säsonger för New York Rangers med att utveckla unga spelare – till exempel Kaapo Kakko – är knappast spikrak och säkert inte kort.

Ändå kan det mycket väl vara att trots många extremt meriterade alternativ blir killen som egentligen ville bli fotbollsproffs följande finländska chefstränare i världens bästa hockeyliga.

Tack för att du läste.

Källor: Hockeydb.com, mtv-uutiset.fi, nhl.com, Wikipedia

Diskussion om artikeln