Mark Levengood älskar att tjuvkika i andras bokhyllor – nu står tio kända finlandssvenskar i tur
Badrumsskåp är förstås roliga att snoka i - men egentligen avslöjar folks bokhyllor ännu mer om dem som personer. I det nya litteraturprogrammet Mina böcker, analyserar Mark Levengood kända finlandssvenskars bokhyllor och läsvanor.
En av de första sakerna medieprofilen och programledaren Mark Levengood alltid gör när han kommer hem till någon är att spana lite extra på hemmets allra heligaste – bokhyllan.
Vilka titlar finns där? Är det ordning och reda eller totalt kaos? En bokhylla kan avslöja så mycket.
”Visa mig dina böcker och jag ska berätta vem du är”, säger Mark Levengood, som nu får fritt utlopp för sina litterära spaningar i och med den nya audioserien Mina böcker som börjar sändas den 1 januari på Arenan och i Yle Vega lördagar kl. 18.03 och i repris onsdagar kl. 21.03.
De medverkande i Mina böcker är bland andra författaren Linda Bondestam, grafikern och medialustigkurren Kasper Strömman, journalisten och Rysslandsälskaren Anna-Lena Laurén, Mattias Björkas från bandet Vasas Flora och Fauna, fotbollsstjärnan Tim Sparv och Mumin-imperiets förvaltare Sophia Jansson.
Mark Levengoods egna boktips
– En bokhylla är väldigt avslöjande, säger han. Det är också väldigt roligt att snoka i folks badrumsskåp, men egentligen berättar bokhyllan ännu mer om vem man är. Många är ganska omedvetna om sina bokhyllor, medan andra är helt besatta och organiserar böckerna enligt färg, form och storlek. Det berättar också någonting om dem som människor. Bokhyllor är en sorts titthål in i folks själar.
I tio avsnitt av programmet ”Mina böcker” ska Mark Levengood nu skärskåda de medverkande gästerna och deras böcker. Med utgångspunkt i litteraturen diskuteras livet, läsningen och allt däremellan. I det första avsnittet, som sänds 1 januari, träffar Mark Levengood illustratören och barnboksförfattaren Linda Bondestam i hennes hem i Helsingfors.
– Det har varit jätteroligt att göra de här programmen. Jag har träffat tio helt olika typer av människor med tio helt olika typer av bokhyllor. Och precis som jag tänkte med den här radioserien så har jag fått veta väldigt mycket om de medverkande genom deras val av böcker.
Att det är just finlandssvenskar som Mark Levengood samtalar med i programserien tycker han har varit särskilt betydelsefullt för honom själv.
– Nu är mina och gästernas referensramar mer likadana än om jag hade gjort samma program i Sverige. Det har friskat upp mitt eget minne om de böcker jag själv har läst tidigare i livet, men det har också gett mig en inblick i vad Svenskfinland är idag.
Hur skulle du beskriva din egen bokhylla?
– Alltså, det är en evig kamp mellan mig och Jonas (Gardell red.anm.) eftersom vi delar bokhylla. Jonas menar att man bara får behålla böcker som man har ambitionen att läsa på nytt. Det räcker inte med att älska en bok för att den ska få vara kvar. Har du läst en bok och tycker du är färdig med den, då måste den bort. Han är oerhört praktisk. Jag är helt tvärt om. Om jag älskar en bok kan jag inte avstå från den. Jag måste bära den med mig. Där är vi väldigt olika, jag och Jonas.
Även på sitt kontor i Gamla Stan i Stockholm har Mark Levengood flera bokhyllor fulla med böcker och där kan han ordna och organisera dem som han vill.
– I bokhyllorna på mitt kontor har jag några huvudkategorier: jag har böcker om Finland, böcker om religion, böcker om homosexualitet blandat med bilderböcker av erotisk karaktär – men konstnärligt vill jag tillägga, alltså ingen pornografi. Och så har jag serier och böcker om kungligheter, framför brittiska och svenska kungligheter. Det är grundstråken i bokhyllorna på kontoret och därifrån spretar det åt alla håll. För mig är mina bokhyllor en karta över varifrån jag kommer, men också vart jag är på väg.
Varför ska man överhuvudtaget ha en bokhylla?
– Min mormor brukade alltid säga: ”Det finns två saker som gör att en bostad blir ett hem. Du måste ha bokhyllor och du måste ha statyer”. Och som den finlandssvensk hon var lade hon alltid till: ”Ja, egentligen ska du ha en flygel också, men det kanske är för mycket begärt…” Jag har hållit mig hårt till både bokhyllor och statyer i mitt liv.
Men flygel då?
– Jag hade en flygel som jag sålde eftersom jag aldrig spelade på den, men jag tycker att min bostad är ett hem ändå, säger han.
Att tjuvkika i folks bokhyllor har Mark Levengood gjort så länge han kan minnas. Men det är inte bara av nyfikenhet han gör det. Böcker är också ett bra sätt att få igång en diskussion, tycker han.
– Det händer ofta när jag är hemma hos folk att jag plockar jag fram böcker från deras bokhyllor som är av den svårare sorten, för att ge intrycket av att jag är mer bildad än jag vad är, säger Levengood och skrattar. ”Åh, den här boken! Den gav mig många insikter!” Men om jag är hos nära vänner går jag bara på lust när jag väljer böcker att titta närmare på.
Vad är det med böcker som gör dem till ett så tacksamt diskussionsämne?
– Om vi tänker på det mytomspunna biblioteket i Alexandria, så fanns där enligt sägnen en ambition att samla all världens kunskap och erfarenhet på ett ställe. Då kan vi tänka att våra egna bokhyllor är en svag, svag återspegling – eller en skärva – av detta mytomspunna bibliotek, men ändå ett slags dopp i vår kollektiva erfarenhets ganska grumliga sjö.
Kan det inte finnas något lite snobbigt i att döma eller dra slutsatser om människor utifrån vad man hittar, eller inte hittar, i deras bokhyllor?
– Det beror på vad du drar för slutsatser. Att döma människor utifrån vad de läser, det tycker jag är snobbigt. Jag tror ju stenhårt på att det inte finns några böcker som är ”fel” att läsa. På allvar tror jag det.
Vad har du själv för förhållande till läsning?
– Jag har läst hela mitt liv och jag läser fortfarande jättemycket. Det fanns en period när jag läste lite mindre, någon gång kring 45, och jag plågades faktiskt av det. Jag tyckte att mitt liv blev magrare. Men sedan insåg jag: nej, det är ju bara för att jag ser sämre! Mina ögon blev helt enkelt tröttare av att läsa. Men då hittade jag ljudböckerna och efter ett tag fick jag krypa till korset och skaffa ett par läsglasögon. Men jag har dem bara på mig när jag är ensam, inte ens när Jonas är med använder jag dem. Jag är så fruktansvärt fåfäng.
Vilken typ av böcker tycker du bäst om att läsa?
– Det går i perioder. Nu har jag varit inne på biografier jättemycket. Memoarer tycker jag däremot inte lika mycket om. Jag tror det ligger i människans natur att vi inte kan låta bli att framställa oss själva i en bra dager. Memoarer blir därför så bedrägliga tycker jag. Men biografier över folk som det gått riktigt illa för, det tycker jag är spännande. Framgångsrika människors biografier är jättetråkiga.
Har du ett exempel på en biografi om någon som det gått riktigt dåligt för?
– Just nu håller jag faktiskt på att läsa en memoarbok skriven av en kompis till mig som är manlig strippa, ”Under skinnet” av Karl Frid och Sofia Skog. Den är ganska sunkig, men ändå väldigt roligt, så där som livet är – sunkigt men inte ointressant.
Vilken var din första starka läsupplevelse?
– Det var när jag läste ”Röda Räven och hans kanot” av Nathaniel Benchley, en bilderbok med inte särskilt mycket text. En söndagseftermiddag hemma i Gäddvik satte jag mig med boken i mitt rum och tänkte att ”nu ska jag läsa hela boken från pärm till pärm”. Så gjorde jag det och det tog nästan fyra timmar. Jag minns att jag var så lycklig och stolt när jag kom till sista sidan. Sedan tänkte jag att jag skulle läsa boken en gång till. Det tog 15 minuter. Då insåg jag att jag hade lärt mig att läsa. Jag hade knäckt läskoden.
Finns det någon bok du gärna vill läsa, men ännu inte har läst?
– Jag har alltid haft ambitionen att läsa hela Bibeln, alltså från pärm till pärm. En gång ungefär vart femte år så börjar jag från början, men jag kommer aldrig längre än till kanske Andra Moseboken, tredje kapitlet och där är det någon kung som viftar med en stav för att något folk ska förgöras och så tänker jag ”men va fan!” och så kommer jag aldrig längre… Kanske borde jag lyssna på den som ljudbok istället, om den nu finns inläst. Men innan jag dör ska jag banne mig ha läst hela Bibeln.
Ibland när man pratar om böcker och läsning blir det lätt bli lite präktigt. Läsningen ska göra oss till bättre människor, utveckla oss och vidga våra vyer. Måste läsning vara något fint och duktigt?
– Absolut inte. Min mamma, som dog förra året, läste så länge hon kunde, till och med när hon låg på hospice. Och jag tror min själ inte att det var med ambitionen att bli en bättre människa – det var lite för sent påtänkt – utan det var bara för att få sjunka in i sin egen inre värld. Hon kunde inte tänka sig ett bättre sätt att tillbringa sina återstående dagar än med att läsa.
Här kan du lyssna på programmet där Mark Levengood träffar Linda Bondestam:
