Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Att jobba med skogsmaskiner intresserar inte tillräckligt: "Det råder brist i hela skogsbranschen"

En Logset skogsprocessor står på en snöig gårdsplan med lamporna tända.
Bildtext Av de omkring 14 studerande som årligen utexamineras hittas bara hälften i en skogsmaskin fem år efter studierna.

Bristen på folk i skogsbranschen håller på att bli en utmaning för industrin. Det ser man både i skogen och från utbildningshåll. På Yrkesakademin i Vasa efterlyser man en större omsorg om de anställda och bättre villkor för entreprenörerna i skogssektorn.

På den snöiga gårdsplanen vid Yrkesakademin (YA) i Vasa går den splitternya skogsprocessorn på tomgång. De studerande håller på att avsluta sin skoldag. Och treorna sitter vid varsin processorsimulator av olika fabrikat inne i skolan. Att öva sig vid ett datorspel är både lärorikt och roligt. Men jobbet att ensam åka runt i skogen och fälla träd kan i förlängningen bli tradigt.

– Man ska vara lite en av tusenkonstnär. Man ska ha kunskap om och intresse för naturen. Men så ska man också kunna det tekniska och sköta service och grundreparationer själv, ute i fält, säger Jonny Bertell som är teamledare på skogsutbildningen vid YA.

En man med mössa och skägg ser rakt in i kameran med en skogsmaskin i bakgrunden.
Bildtext En bra dag kan man njuta av naturen, men en dålig dag måste man skruva maskinen hela dagen, säger teamledaren Jonny Bertell på YA.

Han har följt många årskurser från start till mål och sett vilka egenskaper som behövs för att trygga återväxten på skogsmaskinförare.

– Det handlar mycket om att jobba med sig själv, för det är ett ensamt jobb, säger han.

Andra sektorer lockar

Utmaningarna i skogsmaskinjobbet inser också William Lång, som går sista året på utbildnigen. Bland hans kurskamrater är arbetsmöjligheterna ändå inte någon stor diskussion. Men praktikplatser under utbildningen har gett inblick i jobbet och hela branschen. För Willams del är allt ännu lite öppet.

– Först ska jag se hur det blir med praktikplats. Jag jobbar nu på en verkstad för skogsmaskiner, så kanske det är en möjlighet. Men först ska jag i armén och sen kanske jag söker till vidareutbildning som skogstekniker i Ekenäs, säger Lång.

En man i gul arbetsjacka sitter i hytten på en skogsprocessor
Bildtext Viktigaste är att man trivs i skogen och har intresse av att köra, konstaterar William Lång som utexamineras som skogsmaskinförare i mars.

Teamledaren Bertell säger att arbetsgivarna borde bli bättre på att hålla i sin arbetskraft. Arbetet är ensamt, ansvarsfullt och kan bli tungt, då maskinerna borde gå oavbrutet för att öka lönsamheten.

– Jag tror nog att arbetsgivarna borde se över villkoren för de anställda. Se till att de får en bra lön, kanske bättre än idag, säger Bertell.

Hälften hittar andra jobb

WIlliam Lång är inte helt främmande för tanken att ta värvning som anställd.

– Om fem år är det inte helt otänkbart att jag sitter i skogsmaskinen. Lönen är väl okej. Nog klarar man sig på den, men så beror det ju på var man bor också, säger Lång.

Faktum är att en stor del av de som utbildas till skogsmaskinförare sadlar om, eller vidareutbildar sig inom branschen.

– Fem år efter examen jobbar hälften i en skogsmaskin. Många blir grävmaskinförare eller fortsätter till tredje stadiet, men det är helt i linje med det statliga utbildningsprogrammet, säger Henrik Östman, som är handledare på YA.

Han ser att de studerande placerar sig bra på arbetsmarknaden, men de kommande årens pensioneringar inom branschen kommer att medföra en brist på yrkesfolk i skogsrelaterade yrken.

En man med glasögon tittar rakt in i kameran. I bakrgrunden ett skåp med uppstoppade djur.
Bildtext De studerande kommer främst från Österbotten eftersom utbildningen ligger i Vasa, men bristen på förare är nationell, oberoende utbildningsort, kostaterar Henrik Östman som är handledare på YA.

– Det behövs mera vikesbilschaufförer och skogshuggare, men också skogsbruksingenjörer - så det är hela kedjan, för att det ska bli en fungerande helhet för landets skogsindustri. Och lever branschen bra så lever Finland bra, säger Östman.

Stor risktagning med jätteinvestering

Det han hoppas att kunde förbättra läget med skogsmaskinsförare, vore om tröskeln sänktes för att bli entreprenör. Men en skogsprocessor kan gå lös på en halv miljon, vilket betyder att den måste användas flitigt. Som ensam förare blir det praktiskt taget omöjligt. Men som entreprenör måste man ta anställda och det ansvaret kan kännas övermäktigt för många.

– Så entreprenörerna borde få så pass långa och stabila avtal med industrin att de vågar investera på i alla fall fem års sikt.

I stort har Östman stark tilltro till branchen och säger att vårt kunnande och våra naturresurser bäddar för att Finland gröna guld kan fortsätta att vara en solid grund för nationalekonomin.

– Men det krävs helt klart mera samarbete mellan olika aktörer i branschen för att det ska blir en fungerande helhet, säger Östman.