Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Mannen från Munsala och sommarmorden som skakade Finland – ny serie i Finlandssvenska krimpodden

Mordmisstänkte Runar Holmström hämtas i bojor till rättegången i Heinävesi är 1960
Bild: Lehtikuva

År 1959 skakades Finland av ett uppmärksammat dubbelmord: två unga kvinnor - Eine Nyyssönen och Riitta Pakkanen - mördades brutalt i sitt tält en sommarnatt på ett lägerområde i Östra Finland.

Stölder, familjevåld och berusade män som slog ihjäl varandra med kniv sysselsatte polisen på 50-talet. Krigstiden hängde kvar som en oro och osäkerhet och tusentals män lyckades aldrig anpassa sig till vardagen, utan hamnade utanför samhället som lösdrivare och kriminella.

Men våld förekom inte enbart mellan hemlösa män som råkat i gräl om den sista brännvinsslurken. Om man bläddrar i tidningar från 50-talet slås man av hur familjevåldet florerade och hur brutalt det ibland tog sig uttryck: Febersjuk 17-åring högg huvudet av sin mor, Dödade sin dotter, dränkte sig i brunn, Yxhögg hustrun, hängde sig själv.

Mord och sensationer

Dessa autentiska tidningsrubriker från mitten av 50-talet vittnar om desperation och stor förtvivlan i ett land som nyss överlevt ett krig. Men samtidigt säger rubriksättningen också något om hur tidningarna vid den här tidpunkten förhöll sig till brott av det här slaget.

Avsaknaden av hänsyn och diskretion är påtagbar och i många fall förefaller det som om sensationslystnaden och de snaskiga detaljerna varit viktigare än objektiviteten och en nyanserad rapportering.

Eine Nyyssönen i sjuksköterskedräkt.
Bildtext Eine Nyyssönen var en 21-årig sjuksköterskeelev från Jyväskylä.
Bild: Lehtikuva

När Eine Nyssönens och Riitta Pakkanens nedgrävda kroppar hittas i augusti år 1959 är naturligtvis tidningspressen angelägen om att rapportera om fyndet.

Här kan du lyssna om dubbelmordet i Tulilahti.

Redan veckorna innan har tidningarna spekulerat i de unga kvinnornas öde och lanserat olika teorier om vad de råkat ut för, men när de äntligen blir funna i en mossgrav fylls tidningarna av feta rubriker och bilder på offer och misstänkta.

Ett sommarmord med två unga kvinnliga offer intresserar garanterat den stora allmänheten. Tidningssidorna varvas med utlåtanden av polisen och egenhändigt skrivna spekulationer där journalisterna verkar ha glömt allt vad hänsyn och anständighet beträffar.

På 50-talet kunde en journalist ändå hänge sig åt sensationskriverier utan att bötfällas. Pressetiska regler saknades och huvudsaken var att den klatschiga artikeln blev läst och diskuterad. Så är också fallet med Tulilahti-morden, där artiklarna ständigt matades med nya misstänkta som hängdes ut med namn och bild.

Porträttbild på Riitta Pakkanen.
Bildtext Riitta Pakkanen var 23 år gammal och jobbade som kontorsbiträde.
Bild: Lehtikuva

50-talets brottsjournalistik präglas av en febril sensationslystnad och en jakt på enkla lösningar. Att utredningen av Kyllikki Saaris mord gått i stå några år tidigare och att inrikesministern Eino Palovesi kungjort i radion att Nyyssönens och Pakkanens mördare ska finnas, lade ytterligare press på såväl polis som journalistkår.

Jakten på en mördare

En mördare skulle hittas, nästan till vilket pris som helst förefaller det när sommaren övergår i höst år 1959. Hittills har polisen kammat noll, inte lyckats binda någon enskild person vid mordplatsen, trots att misstankar föreligger om att gärningsmannen är en ortsbo som känner till terrängen och trafiken kring lägerplatsen i Tulilahti.

Runar Holmström fotad framifrån och i profil
Bildtext Den kriminella bakgrunden gör Runar Holmström till en lämplig misstänkt.
Bild: Lehtikuva

Hösten 1959 får polisen plötsligt ett tips som leder till en helt annan del av Finland. Polisens blickar riktas nu mot Österbotten och vaneförbrytaren Runar Holmström. Allt sedan 40-talet har han gjort sig skyldig till stölder och enstaka våldsbrott.

Under långa perioder på 50-talet har han bott på olika håll i Finland under falsk identitet för att undkomma polisen. Runar Holmström uppfyller bilden av en förhärdad brottsling, men är han verkligen en mördare?

År 1959 blir han ändå sammankopplad med morden i Tulilahti efter att brodern Arne spritt rykten om att Runar skulle ha befunnit sig i östra Finland vid den aktuella tidpunkten.

Vasa-polismannen Axel Skogman, som medverkade i utredningen av Kyllikki Saaris mord, ser ett samband mellan mordet i Österbotten år 1953 och de nya morden i Tulilahti.

Två panamahattar och kläder som tillhört mordoffren Riitta Pakkanen och Eine Nyyssönen
Bildtext Eine Nyyssönens och Riitta Pakkanens Panamahattar och andra ägodelar hittades gömda i terrängen.
Bild: Lehtikuva

Också pressen vädrar en vändning i utredningen och i många artiklar låter i synnerhet lokalpressen förstå att gärningsmannen är en utomstående person och att ortsborna nu kan dra en suck av lättnad.

Också rikspressen drar långtgående slutsatser utifrån löst grundade misstankar och hävdar tvärsäkert att Runar Holmström är den eftersökta mördaren som följt efter offren på moped och därefter knivhuggit dem till döds.

Återtagna bekännelser och andra oklarheter

Utredningen fortsätter hela hösten och under en bilfärd från Heinävesi till Vasa medger Runar Holmström plötsligt att han befunnit sig i Tulilahti under mordkvällen.

Han säger att han sett offren uppvaktas av två unga killar som varit mer än närgångna. Följande dag blånekar han ändå att han någonsin varit vid lägerområdet utanför Heinävesi.

Eine Nyyssösen ja Riitta Pakkasen ruumiit
Bildtext Utkommenderade beväringar hittar Nyyssönens och Pakkanens kroppar i närheten av lägerområdet i Tulilahti.
Bild: Yle kuvanauha

Även om Runar Holmström återtar sin berättelse verkar polisen ändå vara övertygad om att han är inblandad eller i varje fall vet mer om fallet än han är beredd att avslöja.

Den tekniska bevisföringen mot Runar är ändå skral och under de tre domstolssessionerna sommaren 1960 framkommer inget som entydigt kan binda Runar Holmström vid dådet. Till en sinnesundersökning kan domstolen ändå förpassa honom.

Runar skickas tillbaka till länsfängelset i Vasa. Han är inte dömd, men i tidningspressens och allmänhetens ögon framstår han definitivt som skyldig. Runar Holmström agerar som han gjort många gånger tidigare när pressen på honom blivit för stor: han försöker ta sitt eget liv.

En fängslad Runar Holmström röker
Bildtext Runar Holmström fotograferad i fotbojor och handfängsel under en tobakspaus.
Bild: Lehtikuva

Tidigare självmordsförsök har misslyckats, men den här gången finns inga påpassliga anhöriga eller en sjukvårdspersonal som kan förhindra hans planer. I maj år 1961 hänger Runar Holmström sig i sin cell och tar därmed en del av oklarheterna kring Tulilahti-morden med sig i graven.

Några senare uppgifter har inte heller lett till att Eine Nyyssönens och Riitta Pakkanens mördare blivit fängslad och dömd.

Morden på Eine Nyyssönen och Riitta Pakkanen har alltså aldrig blivit uppklarade. Runar Holmströms andel började också ifrågasättas i den tidigare så samstämmiga tidningspressen.

I den nyutkomna boken Runar Holmström - Tulilahti-mördaren? (Scriptum, 2021) konstaterar författaren och vicehäradshövdningen Magnus Öhman att mycket talar för en inblandning, men att ännu fler faktorer pekar på Holmströms oskuld.

En fällande dom hade varit ett justitiebrott och ett alltför enkelt sätt att göra mannen från Munsala till den syndabock han förmodligen aldrig var.

Krimserien Den sista sommarens huvudbild
Bild: Lehtikuva / Staffan von Martens