Analys: Inga nyheter från omikronfronten – är det goda nyheter?
Tills vidare är det ganska lugnt på sjukhusens intensivvårdsavdelningar i de länder där varianten har härjat längst. Är det ett gott tecken eller bara lugnet före stormen?
På pappret är omikron skrämmande så det räcker och blir över. Den mest muterade varianten av SARS-CoV-2 hittills. Femtio nya mutationer totalt, varav trettio i spikproteinet, virusets “nyckel” som det låser upp våra celler med.
Zoomar vi in ytterligare ser vi att den så kallade receptorbindande domänen, den del av viruset som tar den första kontakten, har tio mutationer. Det här jämfört med två motsvarande mutationer i deltavarianten.
Men med virus funkar det inte alltid så att ju mer mutationer, desto farligare. Virus har ingen strategi, de tänker inte. De kastar bara saker på väggen på måfå och ser vad som fastnar. Virus är inte ens levande, strikt taget. Deras mutationer är bara slumpmässiga slagfel som uppstår när de kopierar sin kod.
Vissa slagfel leder till ett farligare virus, vissa gör viruset mer eller mindre tandlöst. Det som världen de senaste veckorna har undrat med hjärtat i halsgropen är såklart vilkendera kategorin omikronvarianten hör till?
Svaret är att det vet vi fortfarande inte med säkerhet. Men de preliminära rapporterna som strömmar in från de länder där omikron har härjat längst, tecknar upp en bild av en variant som ligger någonstans mittemellan.
Inga nyheter är goda nyheter
Vi kan ju säga som journalister brukar uttrycka det: “No news is good news”. Just nu är det uppseendeväckande tyst. Inga skräckscener som de som utspelade sig på de italienska sjukhusen i fjol våras. Och bara det är försiktigt hoppingivande.
Det har helt enkelt inte uppstått någon rusning till sjukhusen i Sydafrika eller i Storbritannien, som ligger före oss på omikron-tidslinjen. Intensivvården har inte överbelastats. Respiratorerna har inte tagit slut. Syreflaskorna har räckt till. Kort sagt, kurvorna är nästan suspekt platta, eller pekar nedåt.
Är det lugnet före stormen, eller är det ett tecken på att omikron verkligen är av det “mildare” slaget, som de första uppskattningarna från Sydafrika lät påskina redan för några veckor sedan?
Vissa menar såklart att den försiktiga optimismen som vissa känner är att ropa hej innan vi är över bäcken. Det finns förvisso studier som tyder på att omikron inte är mildare än sin föregångare, delta.
Men faktum kvarstår ändå: det är väldigt lugnt vid frontlinjerna. Suspekt lugnt, menar någon kanske. Som de säger i skräckfilmerna, “I don’t like it - it’s too quiet”.
Och visst, det tar ju tio dagar eller så från det att en människa med covidsmitta har sökt sig till sjukhuset, till punkten där respirator blir nödvändig. Så vi kan mycket väl se en rusch under den kommande veckan eller så.
Men samtidigt, i omikrons ground zero, i Gauteng-provinsen i Sydafrika, har kurvan redan börjat peka nedåt efter en månad med varianten, utan någon rusch. Visst, man ska inte dra för långtgående slutsatser av läget i Sydafrika, de har en helt annorlunda befolkningspyramid med en relativt ung befolkning och så vidare. Men det kunde ändå vara mycket värre.
Bronkitis snarare än lunginflammation?
Om det skulle visa sig att omikron är en mildare variant så kunde det eventuellt gå att förklara med ett fynd som University of Hong Kong gjorde. Enligt deras (ännu icke referentgranskade) studie tenderar omikron snarare att sätta sig i de övre luftvägarna, i bronkerna.
Detta till skillnad från deltavarianten, som tenderar att gå djupare och infektera de fina lungvävnaderna, alveolerna eller lungblåsorna. Det får lungblåsorna att fyllas med vätska, och patienten “drunknar inifrån”.
Omikron skulle alltså, enligt det här fyndet, orsaka bronkitisliknande symptom snarare än lunginflammation. Vilket skulle förklara den uteblivna rusningen till respiratorerna.
Huruvida den här bilden håller i sig, det återstår att se under de kommande, kritiska veckorna.
Det som också forskarna från Hongkongs universitet noterar är hur som helst det faktum att omikron är helt hejdlöst smittsamt. Omikron multiplicerar sig uppemot sjuttio gånger fortare i luftrören än delta, närmare bestämt, vilket leder till att den smittade sprider mycket större mängder virus omkring sig. Och det är ju skrämmande och illavarslande, hur man än ser på saken.
För det innebär att även om omikron skulle visa sig vara mildare än delta, så leder det hur som helst till att en stor mängd människor blir sjuka då vågen når sin topp. Och då kan intensivvårdens kapacitet vara i gungning. Det här varnade bland annat USA:s smittskyddschef Anthony Fauci för häromdagen.
Och just av den här orsaken är det av största vikt att vi återigen tar uttrycket “platta till kurvan” till heders. För vi vill ju inte att de annars också hårt arbetande och tidvis nästan utmattade vårdarna ska bränna ut sig totalt, speciellt nu under julhelgen.
Gamla knep till heders
Det må vara närapå en matematisk oundviklighet att vi alla kommer att exponeras för och smittas av den här varianten, men det här är i alla fall inte en kö man vill stå först i. Det är hur som helst smart att undvika rusningen, det är det i de flesta sammanhang. Inte minst i det här.
Så därför är det de samma gamla knepen som gäller. Munskydd är fortfarande en god idé, kanske rentav bättre än någonsin. För den här varianten har ju inte plötsligt utvecklat några stealth-egenskaper som gör det möjligt för viruset att ta sig förbi fysiska barriärer, eller över fysiska distanser.
Viruset har inte med ens lärt sig teleportera. Munskyddet bromsar fortfarande luftströmmen från din utandning och stoppar en stor del av alla oönskade projektiler som den innehåller. Det här är just nu av kritisk vikt.
Och viruset smittar fortfarande inte över virtuella möten och på flera meters avstånd utomhus. Så vissa saker är fortfarande lika trygga som förut.
Vaccinet biter inte på omikron i samma utsträckning som på de tidigare varianterna, det börjar hur som helst bli tydligt. Två sprutor, varav den senaste togs för ett halvår sedan, ger inte längre ett värst gott skydd mot smitta, kanske bara omkring trettio procent. Mot svår sjukdom sägs skyddet fortfarande vara sjuttio procent.
Men en färsk boosterspruta, “trean”, höjer skyddsnivån till uppemot nittio procent, enligt de senaste uppgifterna. Så det lönar sig att ta den när det blir din tur. Undertecknad tog trean för ett par veckor sedan.
I något skede kommer såklart en uppdaterad version av vaccinet, med specifikt skydd mot omikron, men det kan ännu ta ett tag. Det har beräknats att det i praktiken kan ta omkring hundra dagar för vaccintillverkarna att få den uppdaterade versionen klar för leverans. Tidtabellen är just nu ett av frågetecknen.
Men till dess så är det existerande vaccinet bättre än ingenting. Mycket bättre.
Ta hand om dig själv
Och så skadar det ju inte att hålla sig i så gott skick man kan. Som sagt, det är en matematisk säkerhet, mer eller mindre, att vi alla drabbas av viruset förr eller senare, lite som vi alla har fått våra beskärda delar av de fem övriga coronavirusen som gör regelbundna ronder (och orsakar förkylningsliknande symptom). Och då kan vi lika gärna öka på våra chanser att klara mötet med lindriga eller rentav ickeexistenta symptom.
För att göra det är det bra att se till att immunförsvaret funkar normalt. Och då hjälper till exempel D-vitamin och zink. Men OBS, inga överdoser! Bara så att kroppen har det den behöver, inte mer. Man kan inte “boosta” immunförsvaret som vissa påstår – du vill ju inte att immunförsvaret börjar gå på övervarv heller. Det är ju vad autoimmuna sjukdomar handlar om.
Du vill bara att immunförsvaret funkar normalt. Och då hjälper, förutom vaccinet, en hälsosam kost, sunda sömnvanor och motion. Och en positiv livssyn. Det här kommer att vara över förr eller senare. Ingen pandemi kan rasa för evigt, lika lite som en skogsbrand kan brinna för evigt.
Best case-scenariot som många hoppas på är att omikron i sin enorma iver först ska tränga ut de andra varianterna och sedan bränna ut sig själv. Det är i alla fall mer eller mindre en lagbundenhet att ju smittsammare virus, desto kortare men intensivare blir vågen.
Och förr eller senare uppnår vi den där balansen där flockimmuniteten håller tillbaka virusets värsta tendenser, kombinerat med virusets eget intresse som ju inte är att ha livet av sin värd utan “bara” att göra hen lite så där lämpligt snorig. Så har det gått med alla andra motsvarande virus (inklusive de fem övriga coronavirusen som cirkulerar), så kommer det att gå med det här också.
Men innan vi är där har vi ännu en bit kvar att gå. Omikron kan ännu visa sig vara värre än de första optimistiska uppskattningarna tydde på. Läget kommer sannolikt att bli värre innan det blir bättre. Vilket ju är någonting som ingen vill höra just nu.
"Orka ännu lite"
Och faktum är att den mycket berättigade coronatröttheten som många, inklusive undertecknad känner, utgör en risk i sig. Den där trötta impulsen man känner att skippa munskyddet och den sociala distanseringen, den får dessvärre ofta potentiellt fatala konsekvenser. Jag måste själv påminna mig själv om att “orka ännu lite” dagligen. Inte minst på grund av min autoimmuna sjukdom som placerar mig mitt i riskgruppen.
Men hej! I dag, i skrivande stund, är det vintersolstånd. Nu vänder det, nu börjar det bli ljusare. Det är alltid någonting att se fram emot, omikron eller inte.
Och nog ljusnar det på den fronten också innan vi vet ordet av.
Artikeln uppdaterad 22.12 kl. 13:30. Korrigerade felaktig formulering om omikronvariantens smittsamhet. Varianten smittar inte sjuttio gånger effektivare som tidigare angavs, viruset förökar sig sjuttio gånger fortare i luftrören.
