Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Folkloristen Sofie Strandén-Backa har ett kluvet förhållande till julen: "Allt som är bra i vardagen förstärks under en högtid, och allt som är jobbigt förstärks också"

Kvinna tittar ut från orange dörr på bondgård.
Bildtext Sofie Strandén-Backa har själv inga måsten i fråga om julfirandet.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

På en gammal släktgård i Kållby i Pedersöre bor folkloristen och forskaren Sofie Strandén-Backa med sin familj. Hon är intresserad av hur julfirandet har förändrats genom åren.

Julfirande intresserar folkloristen och forskaren Sofie Strandén-Backa i Kållby i Pedersöre. Men samtidigt har hon en lite ambivalent hållning till firandet.

– Högtider är inte som ett avbrott från vardagen utan mer som förtätad vardag. Så allt som är bra i vardagen förstärks också under en högtid, och allt som är jobbigt förstärks också.

Vi resonerar mycket annorlunda kring jul i dag jämfört med för hundra år sedan. Då var kanske kritstreck kring fönstret, en duk med fransar och ett par ljus det pynt som man hade på landsbygden.

Nu är det kanske tomten, julklapparna eller stressen som betyder jul. Själv har Sofie inga måsten i fråga om traditioner. Men någon enstaka sak ska ha sin plats.

– En del saker ska alltid vara på rätt plats hemma. Då handlar det om en gammal elljusstake i fönstret som min mormor hade. Och så tycker jag om gamla julgransbollar av glas i granen.

Gamla traditioner har försvunnit

Som folklorist är hennes uppgift att ta reda på hur folk resonerar om sin plats i tillvaron. Några särskilda tankar om hur julen borde vara eller vad som är rätt och fel i firandet har hon inte som forskare. Däremot har hon förstås egna, personliga, åsikter.

– Det kyrkliga budskapet som egentligen är centralt har fallit åt sidan för många. Det tycker jag är trist egentligen.

Hon gillar också de gamla traditionerna med julbockar. Alltså innan julbocken blev dagens röda tomte.

– På lillajul hade man "kastabocken" som kanske kom med ett julkort, en korvbit eller lite russin. Den bankade på dörren och man kunde öppna snabbt men den bocken såg man egentligen aldrig.

Kvinna klättrar över staket till fårhus.
Bildtext På gården finns kanske inga julbockar, men nog får.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

Mellan annandag jul och trettondagen pågick "skråbockandet". Både äldre och yngre kunde klä ut sig i en mask av näver, senare kanske av en skokartong eller måla ansiktet med kol och spöka ut sig rejält.

– De kunde klä ut sig och få del av överflödet. Man vände en fårskinnspäls på avigsidan, tog för stora handskar eller trasiga kläder, lite tiggaraktigt, och så gick man runt gårdarna tillsammans.

Lite frid över dagens firande

Sofie tänker sig att jultraditionerna i dag präglas av konsumtion, även om hon också ser tecken på att pendeln börjar svänga.

– Men om man tänker att folk önskar varandra fridfull helg, så nog är det ganska lite fridfull helg över julfirandet.

Det är stress då man ska hinna till hela tjocka släkten. Och så är det förstås ätandet.

– Det ska ätas så vansinnigt. Överflödet blir nästan sjukligt mycket.

Det är inget fel med att man ger varandra presenter, det blir bara så många måsten

Men visst ser Sofie tecken på både plast- och paketbantande i dag. Vuxna ger kanske inte paket åt varandra utan bara till barnen.

– Och man kanske ger presentkort eller en behandling i stället för ännu en vas. Men samtidigt är det inget fel med att man ger varandra presenter, det blir bara så många måsten.

Bondgård.
Bildtext Strandén-Backa ser tecken på att julfirandet håller på att förändras.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

Finns ingen dötid i livet

Familjen, som också består av Andreas Backa och parets dotter Ingrid, odlar mycket grönsaker och gårdens får ger dem kött, skinn och ull som de skickar till ett spinneri och gör garn av.

Strandén-Backa shoppar inte. Hon köper så lite som möjligt, eller det som är nödvändigt.

– Varför skulle jag använda min tid på att shoppa då jag har annat att göra som känns betydligt viktigare? Det finns ingen dötid i mitt liv utan det är fyllt av meningsfulla saker. Och då är det också meningsfullt att diska fast det inte är så roligt.

I födelsedagspresent önskade hon sig ett lagom stort batteri till hushållsvågen.

– Lite skämtsamt visserligen. Men det fick jag till min stora glädje. Och så fick jag ett par nya gummistövlar som jag var hemskt glad över. Och så fick jag klippa ett får i fred.

Det finns ingen dötid i mitt liv utan det är fyllt av meningsfulla saker

Du önskade dig tid ensam för att klippa ett får?

– Jag önskade tid för mig själv för att klippa ett får i fred. Så jag tillbringade två timmar med svarta härliga Pionia.

Och det gör dig lycklig?

– Jag strävar efter balans och harmoni och då ska det vara lagom av allt. Mitt jobb är tankejobb och skrivjobb i och med att jag jobbar med forskning och andra skrivalster.

Kvinna och får.
Bildtext I födelsedagspresent önskade sig Strandén-Backa tid att klippa ett får i lugn och ro.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

För att göra det jobbet bra behöver Sofie hitta det jordnära och konkreta för att samla tankarna och få inspiration. Men att odla och sköta får samtidigt som paret har andra jobb är utmanande.

– Det är otroligt intensivt, det finns hela tiden något att göra. Att se på teve finns inte i min värld. Nästan inte heller att nöjesläsa böcker. Det är vanligt hushållsarbete, utomhusarbete och fårarbete varvat med skrivandet.

Huset ruskade på sig

Parets bostad är en 200 år gammal släktgård som fortfarande är under renovering. Detsamma gäller den "lillstuga" de har flyttat till tomten i Kållby.

– När vi började tog vi bort allt huset inte tyckte om. Och så kände vi att huset ruskade på sig och sa "äntligen" och så försöker vi göra så huset är nöjt.

Paret bygger utan plast i konstruktionen och har tagit bort material som inte passar i ett så gammalt hus. "Lillstugan" ska bli lite modernare med badrum och frysbox.

Bondgård.
Bildtext Den gamla släktgården är under renovering.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

Finns det något mål med ert sätt att leva och er livsfilosofi?

– Jag lever mitt liv här och nu tills det tar slut. Sedan har jag kanske bidragit med något och lämnat spår som har påverkat någon, förhoppningsvis på ett bra sätt.

För Strandén-Backa handlar det om att göra så bra man kan, oberoende av vad det handlar om.

– Att bygga som man tycker är rätt fast det kan vara lite jobbigt. Eller att odla sin mat fast det också innebär jobb. Och sköta sin katt på ett sätt så katten har det bra.

Man har jorden till låns och det är andra som ska göra något med den sedan efteråt och då får man inte använda upp den

När man gör det som är rätt handlar det inte om huruvida det är jobbigt eller inte, utan om att man inte kan välja bort något för att det ska bli enklare, tänker sig Strandén-Backa.

Det är egentligen samma sak med allt man tar sig an.

– Man har jorden till låns och det är andra som ska göra något med den sedan efteråt och då får man inte använda upp den.