Pär Stenbäck om Desmond Tutu: En uthållig och orädd frihetskämpe – den sista av sitt slag

Tidigare riksdagsledamoten och ministern Pär Stenbäck och Amnestys verksamhetsledare Frank Johansson minns Desmond Tutu som en uthållig och orädd frihetskämpe som alltid hade glimten i ögat.

Pär Stenbäck var redan på 1960-talet med i Antiapartheidkommittén i Finland och följde med situationen i Sydafrika. Stenbäck säger att Tutu var speciell i den meningen att han inte satt i fängelse under antiapartheidkampen. Som ärkebiskop kunde man inte behandla honom hur som helst.

– De vita myndigheterna vågade inte ge sig på honom eftersom han var en ledande anglikan, och kyrkan hade förutom miljoner medlemmar i Sydafrika också utomordentliga kontakter till Storbritannien, och också USA.

Stenbäck lyfter fram Tutus uthållighet och oräddhet som visade sig under hela frihetskampen, men också efter apartheidregimens slut då han var ordförande för Sannings- och försoningskommissionen i landet.

– När Nelson Mandela kom ut ur fängelset gav Tutu över rollen som ledare till honom. Han hade en etisk och moralisk ryggrad som uttryckte sig på det viset.

Stenbäck lyfter också fram att Tutu kritiserade landets förra ledare Jacob Zuma när få andra vågade.

– Tutu var den sista av sitt slag, säger Stenbäck.

Fredspristagaren och ärkebiskopen Desmond Tutu är död – omvärlden sörjer: "En extraordinär människa, vi är bättre för att han var här"

Tutu tilldelades priset för sin kamp mot apartheidregimen.

Trodde på försoning

Amnestys verksamhetsledare Frank Johansson var som ung engagerad i kampen mot apartheid. Han säger att Desmond Tutu som ärkebiskop var i en annorlunda situation än många andra som jobbade mot apartheid, eftersom Tutu hade en möjlighet att uttrycka sig på ett sätt som de som satt i fängelse inte hade.

– Han blev en av de stora internationella rösterna i den svarta befrielsekampen i Sydafrika.

Tutus roll i att hela Sydafrika i sitt jobb som ordförande för Sannings- och försoningskommissionen är enligt Johansson en av hans största bedrifter.

– Han gjorde det nästan till en religiöst helande process för landet. Han krävde och bad om att människor skulle erkänna vad de hade gjort för att skapa försoning och för att kunna gå vidare.

"Karismatisk spelevink"

Johansson har också träffat Tutu och beskriver honom som en oerhört karismatisk person, och också något av en spelevink.

– Han var rolig av sig, skrattade mycket, och var lite julgubbsaktig i sin utstrålning. Han hade alltid glimten i ögat och hade alltid något roligt eller finurligt att säga i alla sammanhang, samtidigt som han också kunde vara gravallvarlig.

Pär Stenbäck träffade Tutu år 1991 vid 90-årsjubileet av Nobels fredspris i Oslo. Stenbäck beskriver Tutu som en speciell person med en gladlynt humor.

– Jag kommer alltid ihåg hans kluckande, skrockande skratt. Han tyckte om att berätta historier och han hade alltid några ord på vägen som man kommer ihåg.

Som exempel lyfter Stenbäck fram vad Tutu sa om den vita erövringen av Sydafrika på 1600-talet: “När missionärerna kom till Afrika hade de Bibeln och vi hade landet. De bad oss att sluta våra ögon i bön. När vi öppnade våra ögon hade vi Bibeln och de hade landet. Kanske fick vi den bättre biten.”