Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Lodjuren ökar, särskilt i Nyland – siktats på flera håll i skärgården

Uppdaterad 04.01.2022 12:42.
Ett lodjur i snön
Bildtext Lodjuret är ett skyggt djur, som sällan rör sig bland människor. Under det gångna året har det delats många bilder av lokatter och deras ungar i skärgården.
Bild: YLE/Seppo Nykänen

Ett av våra vackraste rovdjur, den enda vilda katten – lodjuret – ökar i antal. Den har siktats på flera håll i skärgården, med ungar. Lätta byten finns att få tag i på holmarna, säger Tommy Arfman i Kimito.

Det finns allt fler lodjur i Finland, särskilt i Nyland, rapporterar naturresursinstitutet Luke. Man har räknat dryga tio fler kullar i fjol jämfört med 2019. I sociala medier har vi kunnat se flera bilder från skärgården med lokatter och deras ungar. Det är ovanligt, för lon är ett skyggt djur.

– Jag kan tänka mig att unga honor söker sig till skärgården, säger Tommy Arfman på Kimitoön. Där finns lugn och ro för dem och de kan skapa egna revir.

Arfman arbetar vid Söderlångvik gård på Kimitoön och han har följt med lostammen där i tjugo års tid. Det finns lätta byten för lodjuren i skärgården. De får ofta vara ifred länge, tills sommarstugsäsongen börjar och då är ungarna redan stora.

Under den gångna sommaren kunde man beundra lodjur på flera håll i skärgården via sociala medier, här till exempel i Ingå skärgård, i Barösund.

Lodjuret smyger nära sitt byte, den är en av våra skickligaste jägare - Spela upp på Arenan

Lokatten kan fly upp i träd

Lodjuret är en skicklig jägare som trivs i svåråtkomlig terräng, nära bergknallar, i branta landskap. Den kan krypa fram längs dikeskanten för att komma nära sitt byte innan den anfaller. Lon äter ren, hjort och rådjur men också mindre djur såsom gnagare, till och med fåglar.

– Lon täcker in sitt byte och kan återvända till kadavret följande dag. Inte alltid men ofta, säger Arfman. Vuxna djur är duktigare på att täcka in bytet än yngre djur.

Ifall bytet fryser kan lon överge det och satsa på ett nytt. Den har god tillgång till mat i och med den starka hjort- och rådjursstammen i väster.

Tommy Arfman vid kadaver av vitsvanshjort.
Bildtext Tommy Arfman vid ett kadaver av vitsvanshjort. Lon fällde djuret, sedan tog andra, mindre rovdjur hand om resterna.
Bild: Anna Savonius / Yle

Arfman har sett en lokatt i trädet, en sällsynthet.

– Den kan fly upp i träd ifall den känner sig hotad, till exempel av hundar. Känner den sig verkligt trängd går den ner i gryt. Lokatten försvarar alltid sina ungar och den är farlig för hundar, ifall de hotar dess ungar. Lodjuret kan döda huskatter – men den äter inte upp sina artfränder. Den städar sitt revir med andra ord.

Lodjuret rör sig i skymningen och det kan göra långa rundor på tiotals kilometer i dygnet.

Över två tusen lodjur

Naturresursinstitutet uppskattar lodjurens antal i fjol till 2 155–2 280 över ettåriga individer. Kullarnas antal varierar mellan 388–428, kring tio fler än året innan, 2019. Åland finns inte med i stamuppskattningen.

Lodjursstammen har ökat i två områden, i renskötselområdet söder om Uleåborg och i Nyland.

Lodjuret är fridlyst och får jagas endast i stamvårdande syfte.

– Vi har jaktlicens på ett lodjur under den här säsongen. Efter årskiftet samlas vi, det finns många erfarna jägare i Kimito. Vi tar aldrig en hona med ungar, förklarar Arfman.

När djuret är fällt, flås det. Jägaren får skinnet, kroppen sänds till Naturresursinstitutet för forskning. Man vill veta mera om hur lodjursstammen mår i olika delar av landet och till exempel vilka parasiter det bär på. Efter en tid kommer lodjurets huvud tillbaka till jägaren på posten.

Jakt på stora rovdjur väcker starka känslor

Varför ska vi jaga lodjur överhuvudtaget?

– Det är en viktig fråga, säger Arfman. Den gör inte människan illa och hotar inte oss på något sätt. Lodjursstammen i Finland mår ändå bra och tål jakt i dag. Man måste ändå veta vad man gör, honor med ungar får man inte fälla, den är fredad. Stamvårdande jakt gäller och den regleras noga.

– Jag förstår också dem som tycker att vi inte ska jaga lo överhuvudtaget. Ofta ser de inte helheten då, utan tänker på kort sikt. Rovdjursstammarna kan inte vara hur stora som helst, förklarar Arfman.

Han lyfter också fram frågan om social acceptans, något som är viktigt till exempel när det gäller vargen. Ifall vargbeståndet ökar och den upplevs som ett hot, utan att få jagas – så uppstår gråzoner. Risken finns att folk tar frågan i egna händer och jagar utan licens.

– Det pratas mycket om smygjakt på varg. En del fall har gått till domstol och de skyldiga har blivit dömda.

– Sådant ska inte förekomma med våra stora predatorer, säger Arfman. Jakten ska vara laglig. Det här gäller också lodjuren.

Lospår i snön i Purunpää, på Kimitoön.
Bildtext Lodjursspår på Kimitoön.
Bild: Tommy Arfman

Arfman säger att social acceptans av stora rovdjur skapas via stamvårdande jakt. Det vilda köttet räcker till både rovdjur och jägare. Det finns gott om vitsvanshjort och rådjur i Kimito.

De stora rovdjuren väcker starka känslor i Finland. Vargen åstadkom stor skada i byrar runtom i landet förr, när den hade ont om mat. Nu finns det gott om vilt i och med den växande hjortstammen i väst och vargarna håller sig borta från bebyggelse.

– I Finland plockar vargarna 40-50 jakthundar årligen, största delen i östra Finland. Där har de brist på mat. Här på Kimitoön har vi haft bara ett hundkadaver, fast vargen förekommer även här.

Arfman försvarar stamvårdande jakt på lo. Det utdelas årligen licenser för det här i olika håll i landet.

– Lodjuret är ett oerhört vackert och stiligt djur och en skicklig jägare. Folk märker inte av att det finns, ändå rör sig lodjuret här bland oss, säger Arfman.

– De som känner till spåren vet att den finns här nära oss. Jag tilldelar den hög status i djurvärlden, lodjuret ska finnas i vår natur.

Artikeln uppdaterades 4.1.2022 klockan 12.42. Ordet valpar ändrades till ungar.