Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Kommentar: Propagandan på rysk tv sår hat – men skördar rädsla för storkrig

Ryska stridsvagnar i bakgrunden och ett porträtt på Anders Mård påklistrat i förgrunden.
Bildtext Det ryska vapenskramlet under hösten har mest bidrqagit till att skapa en rädsla för storkrig, skriver Svenska Yles medarbetare Anders Mård.
Bild: Leonid Faerberg/SOPA Images/Shutterstock/All Over Press

Den statliga propagandan i Ryssland trappar upp sin krigsretorik. Tv-programmen prisar den egna armén och Nato framställs som en fiende på frammarsch. Retoriken har lett till utbredd rädsla för storkrig, skriver vår medarbetare i Ryssland Anders Mård.

Tv-programmet "60 minuter" sänds på en av de statliga kanalerna varje kväll, på bästa sändningstid. Det är ett debattprogram som lovar ta upp dagens viktigaste teman.

I praktiken är det ett program som bjuder på en 60 minuters hatpropaganda. Och nästan alltid med Ukraina i siktet.

Programmets dramaturgi kastar ständigt samma bågar.

Det ryska tv-programmet 60 minuter.
Bildtext Ryska programmet 60 minuter trissar upp krigsstämningar bland ryska publiken, men orsakar mest rädsla för storkrig.
Bild: Anders Mård / Yle

Nato på frammarsch

När jag senast tittade på programmet inleddes det med den stora nyheten att den ryska armén provskjutit en ny hypersonisk raket vid namn Tsirkon. Experimentet hade förlöpt perfekt och armén bjöd på snygga bilder både till havs och på land.

Strax därefter gick programmet in på Ukraina. I korthet förklarade de inbjudna gästerna (alltid fyra, fem herremän) att Nato redan nu tagit över landet. Och inte nog med det. Nato förser Ukraina med vapen som mycket snart ska användas mot den ryskspråkiga befolkningen i östra Ukraina.

Satelliittikuva Venäjän maajoukkojen sadoista ajoneuvoista.
Bildtext Ryska styrkor stationerade nära gränsen till Ukraina.
Bild: Maxar Technologies / AFP

Det gick inte att ta miste på budskapet: Nato-spöket närmar sig Rysslands gränser med stormsteg.

Till sist gick man in på lösningen på alla dessa problem. Och var hittade man dem? Jo, hos president Vladimir Putin, precis som vanligt.

Höjer inte krigsviljan

Samma aggressiva narrativ upprepar sig varje kväll på de tv-kanaler som ägs av staten.

Tv-programmen har fortfarande stor genomslagskraft i Ryssland. För det är just här som de flesta ryssar får sin information. Enbart den yngre generationen har vänt teven ryggen för att istället konsumera oberoende sajter på internet.

Men ifall målet med den här retoriken är att höja regimens popularitet, eller mobilisera krigshets – ja, då har man misslyckats.

Rädda för storkrig

Den statliga krigsretorikens främsta resultat hittills är att hemmapubliken blivit rädd, rädd för ett storkrig.

Enligt en undersökning från opinionsinstitutet Levada är det ryska folket främst rädd för att en anhörig ska drabbas av en svår sjukdom. Men på andra plats kommer nu rädslan för ett världskrig.

USA:s president Joe Biden och Rysslands president Vladimir Putin hade ett riktigt, fysiskt möte senast i juni 2021 i Genève.
Bildtext Ryssarna är allt mer rädda för att konflikten i Ukraina ska utmynna i ett storkrig med väst.
Bild: Lehtikuva

Det har visat sig att antalet människor som är rädda för ett krig har fördubblats på kort tid. Den här vintern är det fyra av tio som säger sig vara rädda för ett världskrig som börjar i Ukraina.

Dessutom är det ryska folket trötta på alla de "konflikter" som den statliga propagandan ständigt serverar. Hemmapubliken oroar sig mer för det egna jobbet, landets sjukhusvård och epidemin. Mot den här fonden skapar geopolitiska äventyr mest bara irritation.

Ukraina delar folket

I vilket fall som helst är ryssarnas relation till dagens Ukraina komplicerad. Med eller utan den statliga krigsretoriken.

Enligt en undersökning från Levada har den så kallade Ukraina-frågan splittrat det ryska folket. Hälften av de tillfrågade säger nu sig ha en negativ inställning till Ukraina, medan den andra hälften är positivt lagd.

Och inte blir det lättare när man tittar på frågan om östra Ukraina.

I maj frågade samma Levada-institut vad man borde göra med utbrytarregionerna Donbass och Lugansk.

28 procent av de tillfrågade menade att regionerna borde bli självständiga stater medan 25 procent ansåg att de borde bli en del av Ryssland. Enbart sex procent ansåg att regionerna borde vara en del av Ukraina.

Förtroendet för armén på topp

Åtminstone en sak har gått hem med propagandan. Det råder en ganska stor konsensus om vem som är skyldig till de försämrade relationerna med Ukraina.

Det visar sig att hälften av ryssarna anklagar USA och Nato. Bara fem procent menar att Ryssland är boven i dramat.

Rysk militär marscherar på Röda torget i Moskva den 9 maj 2016.
Bildtext Ryssarna har allt mer förtroende för landets armé.
Bild: EPA/YURI KOCHETKOV

En annan stor sak är att den ryska arméns image kraftigt har förbättrats de senaste åren.

När ryssarna brukar välja vilken institution som inger det största förtroendet har presidenten alltid kommit först. Men ifjol skedde en historisk vändning när folket istället satte Rysslands armé på första pall.

Daglig krigsretorik

Den ryska propagandan kommer att fortsätta spotta fram sin dagliga krigsretorik. Allt för att se till att hemmapublikens puls förblir hög.

Det enda positiva just nu med retoriken på teven är att den inte svartmålar det ukrainska folket. Man har heller inga reportage om att de ryskspråkiga i Ukraina diskrimineras. En trend som dominerade kring 2014 inför annekteringen av Krim.

Men häromveckan sa Putin att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj styrs av "extrema nationalister".

I värsta fall kan det vara en vändpunkt. Även för propagandan.