Hoppa till huvudinnehåll

Klimat

Varför stampar klimatpolitiken på stället? Expert: "Vanliga människor och politiker förstår inte de frågor vi borde hitta svar på"

Uppdaterad 03.01.2022 12:16.
Collage med tre bilder. Till vänster en bil som kör förbi en bilstation, i mitten en klimataktivist som protesterar och håller i en skylt där det står "The climate is changing, why aren't we?" och till höger avskogning.
Bildtext Fossila bränslen och avskogning är bekanta orsaker till klimatförändringen. Vi har länge vetat om det här, men varför händer inget?

Vilken gräns överskrids först, den ekologiska katastrofens eller tröskelvärdet för människors attitydförändring? Det frågar sig Mikko Pelttari i boken Lämpenevä Maa – ilmastolukutaidon käsikirja.

Vi har i trettio år vetat vad klimatförändringen går ut på och vad som skulle krävas, men ändå har inga stora förändringar gjorts. Vi behöver en plan för hur vi ska frigöra oss från fossila bränslen och i vilken takt besvärliga beslut kommer att tas. Det i sin tur kräver att vi kan hålla två tankar i huvudet samtidigt.

– Det största problemet som jag ser det är att vanliga människor och politiker, som skulle vilja göra något åt saken, inte förstår de frågor vi borde hitta svar på. Det är inte fråga om att någon skulle vilja luras, men vi förstår inte utmaningarna, säger Mikko Pelttari.

Pelttari är vetenskapsjournalist specialiserad på klimat och miljöfrågor. Han har intervjuat forskare från många olika håll, inte bara klimatforskare och ekologer utan även samhällsvetare och humanister. Resultatet blev en bok i klimatläskunnighet.

Det oroande är att det finns ganska lite tankar om med vilka steg vi ska nå det post-fossila samhället. För det är fråga om ett bestående tillstånd, inte något som tillfälligt ska uppnås

― Mikko Pelttari

Boken Lämpenevä Maa handlar om klimatförändringen som en samhällelig fråga, en offentlig diskussion som förs och som ännu bör föras.

Klimatförändringen är inte ett problem sett ut vetenskaplig synvinkel, men den är problematisk om man ser den ur en mänsklig och samhällelig synvinkel. Vi känner till olika lösningar och vi förstår problemets omfattning. Målet sägs vara att världen borde vara koldioxidneutral vid mitten av detta århundrade och Finland strävar efter att vara det redan 2035.

– Men det oroande är att det finns ganska lite tankar om vad det innebär och med vilka steg vi ska nå det post-fossila samhället. För det är fråga om ett bestående tillstånd, inte något som tillfälligt ska uppnås, konstaterar Pelttari.

Mikko Pelttari
Bildtext Med Lämpenevä maa vill Mikko Pelttari få oss att hålla två tankar i huvudet samtidigt i klimatdiskusssionen.

Pelttari skiljer mellan begreppen klimatförändring och klimatkris. Klimatförändring är det fysikaliska fenomen som sker när förbränning av fossila bränslen värmer upp atmosfären. Medan klimatkris är vad som följer av detta, den samhälleligt svåra period mänskligheten ställs inför när vi ska ställa om till ett fossilfritt samhälle.

Klimatkrisen kommer att få någon slags lösning under detta århundrade medan klimatförändringen kommer att pågå i århundraden, kanske årtusenden. Vi har tillräckligt med naturvetenskaplig kunskap, men vi behöver veta mera om hur det post-fossila samhället skapas.

– Vårt ekonomiska system bygger på olika sätt att fungera som värmer upp klimatet. Vårt samhälles och vår ekonomis ämnesomsättning är sådan att den släpper ut växthusgaser och det är klimatkrisen - att vi har ärvt en sådan situation och borde komma ifrån den så snabbt som möjligt.

Vi vet inte varifrån material och saker kommer, eller vad de blir efteråt

Lämpenevä Maa hjälper läsaren att reda ut sina tankar kring klimatförändringen. Pelttari tar bland annat upp vilka tankar vi bär på som hindrar oss från att diskutera klimatförändringen konstruktivt.

Psykologiska hinder är bland annat att vi tänker att allt är bra som det är nu. Det här trots att världen såg mycket annorlunda ut förr och den kommer att göra det även i framtiden. Att klimatet förändras så långsamt gör det också svårt för oss att märka förändringarna.

Vårt beroende av olja i vår livsstil är också ett hinder. Tack vare olja kan vi förflytta saker nästan gratis över hela klotet. Vi vet inte varifrån material och saker kommer eller vad de kan bli efter att vi haft dem. En sådan situation har mänskligheten aldrig varit i förut.

Överbefolkning är varken orsak eller hinder

Ett typiskt exempel är att säga att alla problem kommer sig av att vi är så många. Det är en diskussion som fördes aktivt några årtionden sen. Men de värsta scenarierna kommer inte att uppfyllas och nativiteten har globalt gått ner på många håll.

folksamling
Bildtext Överbefolkning på stadion? Nej det är inte vårt antal som är problemet, utan mera vår konsumtion.

Det är uppenbart att de stora problemen istället är samhällets ämnesomsättning och vår konsumtion. Enligt Pelttari borde vi lära oss att betrakta världen med stereosyn, se flera saker samtidigt.

I ekonomi handlar det inte bara om pengar och sysselsättning är inte bara sysselsättning. Det handlar också om hur livsduglig planet vi lämnar efter oss. Det finns många saker om vilka man kan säga att att de är lönsamma och ger välfärd, men som samtidigt leder till omätlig ekologisk skada.

Här bär också medierna ett ansvar. Fortfarande kan klimatfrågor ses som enbart miljöfrågor, när de borde genomsyra all samhällsdiskussion. Som exempel nämner Pelttari att när det planeras en stor cellulosafabrik i Lappland så får frågor om export, ekonomi och sysselsättning förtur. Men även om de är viktiga borde vi också diskutera hur avverkning av skog i Lappland inverkar på vår förmåga att kontrollera ekokrisen.

Individen bär inte hela ansvaret

När det sägs att människor har eget ansvar för att minska sitt koldioxidavtryck ska man också komma ihåg att själva begreppet togs i bruk av oljebolaget BP och andra fossila företag som gärna påminner om konsumenternas ansvar eftersom det minskar deras ansvar.

Det resonemanget tillåter dem att producera så mycket olja som konsumenterna köper och de behöver inte begränsa sin produktion så länge det finns efterfrågan. Men till och med oljeorganisationen IEA talar om en minskad användning av olja.

Att mäta sitt koldioxidavtryck är nyttigt för individen. Jag har gjort fast hur många mätare

― Mikko Pelttari

Att lita på att människor alltid väljer det mest ekologiska alternativet är bedra sig själv och andra. Men måttlighet och tillräcklighet är viktigt eftersom klimatförändringen inte är den enda kris vi står inför. Vi måste snåla med naturresurserna också för den biologiska mångfaldens och den pågående artdödens skull.

– Att mäta sitt koldioxidavtryck är nyttigt för individen. Jag har gjort fast hur många mätare. Det handlar om att fortgående lära sig att leva i en ny värld och det behöver inte vara trist avstående utan vi lär oss att leva i en värld som är bättre än den här hoppas jag.

Men mycket viktigare för framtida lösningar än det individuella koldioxidavtrycket är hur stater kontrollerar storföretag och hur det internationella samfundet styr konsumtion.

Om världen ska bli koldioxidneutral måste många länder bli koldioxidnegativa

Det räcker inte heller med målet koldioxidneutral, för om världen ska vara koldioxidneutral vid mitten av seklet måste många länder bli koldioxidnegativa. Pelttari är kritisk till målet koldioxidneutralitet.

Det är lättare att ha koldioxidneutralitet som mål eftersom det ger en bild av att det finns flera vägar att nå målet. Som om det fanns andra möjligheter än att minska de fossila utsläppen. Det ger en bild av att teknologin att fånga upp koldioxid kunde lösa problemet, eller kolsänkorna när skogen växer allt snabbare.

Paljon isoja mäntyjä kurottelee kohti taivasta metsässä.
Bildtext Våra kolsänkor kan inte göra Finland koldioxidnegativt. Vi måste själva minska våra utsläpp.

Men sanningen är att för att vi ska nå Parisavtalets mål så finns det inget annat sätt än att frigöra oss från fossila bränslen så snart som möjligt. Att bara öka på kolsänkorna är inte rätt väg. Omställningen är inte ett nollsummespel.

– Det som nu skulle behövas är en tydlig politisk plan för vilka åtgärder som ska tas och i vilken ordning. Samhället borde nu få veta vilka beslut som kommer och i vilken ordning. Vilka åtgärder är så kallade lågt hängande frukter och i vilken ordning de besvärligare besluten förbereds.

En sådan vägkarta skulle behövas för att företag ska kunna investera och förbereda en fossil omställning för att få förtur på marknaden. Det skulle vara bra för samhällsdiskussionen kring omställningen. Vi har ärvt våra samhällsstrukturer. De har ändrat förut och de kan ändras igen. Den diskussionen är Lämpenevä Maa en del av.

pärmen till Mikko Pelttaris bok Lämpenevä maa
Bildtext Vårt samhälle kommer att förändras, och vi borde diskutera hur är budskapet i Lämpenevä Maa.