Akutvårdaren Lilian tycker om att hjälpa andra men är orolig över återväxten inom branschen: "Vården är viktig när vi behöver den, och vi behöver den alla förr eller senare"

Lilian Nyholm-Hannus i Nykarleby har jobbat som akutvårdare i över trettio år. Inför välfärdsområdesvalet hoppas hon att de som blir valda kan lyssna på både vårdare och patienter.

– Jag är en person som tycker om när det händer saker fast orken inte alltid räcker till.

Med de orden beskriver akutvårdaren Lilian Nyholm-Hannus sig själv. Vi träffar henne på brandstationen i Nykarleby där hon har arbetat på ambulansen i snart 33 år.

Under den tiden har arbetet genomgått en hel del förändringar.

Det krävs mycket mer av vårdaren i dag

Nyholm-Hannus berättar att jobbet till en början rätt långt gick ut på att transportera patienter till sjukhuset. I dag har akutvårdarna helt andra möjligheter att rädda liv.

– Det krävs mycket mer av vårdaren i dag. Det är en stor förändring, men en positiv förändring på alla sätt.

Enligt Nyholm-Hannus är arbetet roligare i dag än när hon började. Hon berättar att hon som yngre hela tiden förväntade sig att det skulle hända saker.

– I praktiken är det inte alltid så mycket "action" som man kanske tror. Nu sitter man inte och väntar på det, så man blir inte uttråkad på det sättet heller.

Jobbar ett dygn i sträck

Nyholm-Hannus och hennes kollegor arbetar i 24 timmars skift. Sedan är de lediga i tre dagar.

Hur dagarna ser ut varierar, men ett skift börjar vanligen med att Nyholm-Hannus och hennes arbetspar kommer till stationen och får rapport av de som har jobbat skiftet innan. Efter det går de ner i ambulansen och kontrollerar att all utrustning är i skick.

Oftast kommer de första alarmen på förmiddagen. Om inte finns det tid att läsa mejl och information som arbetsgivaren skickar ut.

Alarmen tas hand om vartefter de kommer under skiftet. Mellan utryckningarna gäller det att försöka hinna få något att äta och dricka och vila huvudet lite.

Det bästa med arbetet är enligt Nyholm-Hannus att få hjälpa andra.

– Oftast går det ju ändå ganska bra. Och fast det inte går bra kan man ändå vara där och hjälpa.

Mer jobb för färre människor

En sak som oroar Nyholm-Hannus är den en ökade arbetsbördan inom vårdbranschen.

– Jag är väldigt orolig för hur det ska gå. Patientmängden ökar när befolkningen blir äldre, så vi får mer och mer att göra hela tiden.

Utöver arbetsmängden är Nyholm-Hannus också orolig över återväxten. Personalbristen inom vården är redan ett problem, och den ser inte ut att försvinna någonstans.

– Hur intressant är ett jobb som inte är speciellt högt avlönat och som periodvis är ganska stressigt?

Hur intressant är ett jobb som inte är speciellt högt avlönat och som periodvis är ganska stressigt?

Några enkla lösningar på de här utmaningarna har Nyholm-Hannus inte. Men hon tror på receptet mer folk och mer pengar.

– Det vet vi alla – får vi bättre lön är det mera lockande. Vården är en väldigt viktig sak när vi behöver den, och vi behöver den alla förr eller senare.

Kräver tid och ork

Inför välfärdsområdesvalet den 23 januari hoppas Nyholm-Hannus att de personer som blir valda till fullmäktige har förmåga att lyssna, både till anställda och till patienter. Hon tror att det kan vara en fördel om man har inblick i hur vården fungerar sedan tidigare.

– Men det behöver inte vara en nödvändighet heller. Det finns säkert de som kan sätta sig in i situationen i alla fall.

Hon poängterar att fullmäktigeledamöterna behöver ha tid och ork att engagera sig.

Den 1 januari överfördes akutvården till Österbottens välfärdsområde. Exakt ett år senare får de sällskap av räddningsväsendet, vilket Nyholm-Hannus ser som en stor fördel.

– Hittills har vi stått med ett ben i varje organisation, det ena har varit sjukvården och det andra räddningssidan. Småningom får vi allt i samma båt, och det tror jag att bådar gott.