Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Valstart: Jämlikhet och vårdarlöner blev centrala då riksdagspartiernas gruppordförande debatterade välfärden

Uppdaterad 05.01.2022 07:42.
Finsk valdebatt i Yle-studio, med riksdagsgruppernas ordförande
Bildtext Första valdebatten i Yle inför välfärdsområdesvalet skedde med riksdagsgruppernas ordförande
Bild: Pekka Tynell / Yle

Välfärdsreformen blir bra, ansåg de flesta i Yles startdebatt. Ekonomin är central för bland annat vårdarbristen. Argumentet "Riksdagen ska inte föra löneförhandlingar" ställdes mot "Det är ändå regeringen som avgör hur mycket pengar varje område får".

Ekonomin blev en smärtsam fråga för debattdeltagarna, de nio riksdagspartiernas gruppordförande. Egentligen ville man diskutera hur social- och hälsovården kan bli bättre, effektivare och snabbare. Men billigare blir den knappast.

Endast Jussi Saramo från Vänsterförbundet och Atte Harjanne från De Gröna röstar för en landskapsskatt under detta årtionde.

Det framgick i en handomröstning i slutet av Yles livliga finska valdebatt på tisdag kväll.

Kai Mykkänen från Samlingspartiet ser inte en landskapsskatt som vettig ens för att delvis finansiera vårdområdena. Risken för skattehöjning är stor. Anders Adlercreutz från SFP ville förnya hela modellen med statsandelar om landskapsskatten ska bli en god modell.

Val om pengar – och säkerhet

Alla delar av vårdreformen berördes inte i debatten. Räddningstjänsten kom överhuvudtaget inte på tal. Specialgruppernas behov och äldrevården nämndes i bisatser.

Däremot hann Sannfinländarnas Jani Mäkelä hävda att vårdbudgeten skulle räcka till mycket mer, om Finland slutade betala onödiga pengar till utvecklingsbistånd, invandring och EU. Han bemöttes med kritik av flera meddebattörer för traditionell populism som skapar konstgjorda motsättningar.

Harry Harkimo från Rörelse Nu kritiserade onödig byråkrati och penningåtgången. Han fick medhåll av Sannfinländarnas Jani Mäkelä som sa att den största besparingen skulle göras om alla läkare fick anställa en sekreterare. Läkarna och vårdarna borde få koncentrera sig på människorna, inte på ineffektiva datorprogram.

Privat vård inte aktuell

Nu kommer det mer utgifter, inte mindre, enligt Kai Mykkänen, de 20 miljarderna räcker inte. Han försvarade fortfarande de privata tjänsteutövarnas roll i finländsk sjukvård. De är centrala när det är fördelaktigt för skattebetalare och klienter, sa han.

Allt måste inte skötas av den offentliga sektorns anställda, även om de utgör grunden för vården – och det är bra, enligt Mykkänen, Samlingspartiet.

Privatiseringspolitiken fick också den här gången kritik av Vänsterförbundets Jussi Saramo. Tar man in de privata vårdbolagen vill deras ägare ha en utdelning på tio procent, som är bort från personalen.

Ger välfärdsreformen jämlikhet?

Politikerna fick försöka svara snabbt på frågan om jämlikheten i vården förverkligas nu. Vänsterns Saramo och Lindtman svarade ja.

Markus Lohi från Centern trodde på jämställdhet i servicen efter vårdreformen. Anders Adlercreutz svarade ja, men såg också stora ekonomiska problem. Kristdemokraternas Päivi Räsänen hoppades på fokus och kritiserade regeringen.

Hjallis Harkimo.
Bildtext Harry Harkimo anser att det blir för många välfärdsområden. Bilden är tagen i juni 2021.
Bild: Silja Viitala / Yle

Oppositionen var mer tveksam. Kai Mykkänen trodde på jämlikhet om man väljer förnyare till de nya organen, och sysselsättningsgraden i landet kan lyftas. Han vill starta välfärdsområdena nu och sedan reformera det som går fel. Sannfinländarnas Jani Mäkelä trodde inte på några trollkonster.

Hela reformen ifrågasattes av Harry Harkimo, som tyckte att sex välfärdsområden skulle räcka i stället för drygt 20. Det blir bara mer byråkrati och fler politiker, kärnproblemen blir inte lösta. Det behövs mycket pengar om det här ska fungera.

Vård i hemkommunen, "nära dig" eller "tillräckligt nära"

Alla debattdeltagare lyfte upp handen på frågan om man också i fortsättningen ska få vård lika nära som nu.

Centern har krävt en vårdcentral i varje kommun. Alla partier verkar nu önska vård "tillräckligt nära". Men man ska inte satsa enbart på väggar, digitaliseringen ger effektiv vård på avstånd, påpekade många.

SDP:s Antti Lindtman förklarade att en "välfärdsstation i varje kommun" inte är till någon nytta om den inte kan ge vård inom vårdgarantins utlovade vecka.

När vi just har lämnat kommunmallen i vården kan inte kravet vara en fortsatt verksamhet enligt exakt samma modell som förr, påpekade Kai Mykkänen. Han talade om nya sätt att se på vården, den kan också ges av en sjukvårdare placerad på närmaste apotek.

Makt att pröva nytt

Anders Adlercreutz höll med om att man måste se på hälsovårdscentralerna på ett helt nytt sätt. Nu kan man plocka fram de goda exemplen och lämna gamla modeller.

Jani Mäkelä ansåg att servicen ska finnas där människorna finns, inte fördelas enligt kommungränser.

Jussi Saramo pekade på en snedvridning i debatten. Riksdagsledamöterna och partierna kan ha en åsikt. Men det är politikerna i de 21 välfärdsområdena som fattar de konkreta besluten, med självständighet och viss möjlighet att göra egna lösningar.

Eurosedlar huller om buller på en yta.
Bildtext Frågan om vårdarnas löner ledde till en lång debatt.
Bild: Mostphotos

Harry Harkimo frågade om inte cirkulerande hälsocentralbussar eller den norska modellen med familjeläkare också kunde fungera.

Markus Lohi svarade att det är fritt fram att pröva. Riksdagen har inte skapat några hinder för områdena att pröva det här. Atte Harjanne höll med, det centrala i reformen är friheten. Hela reformen görs för att alla områden får göra det de vill, som nu har varit förbjudet och följt postnumren.

Det ser ut att bli löneökning - och utländsk arbetskraft

Vårdarnas löner gav en lång debatt. Vårdardimensioneringen ställer krav på ytterligare vårdpersonal, samtidigt som stora grupper vårdpersonal går i pension inom de närmaste decennierna.

Till slut verkade alla deltagare eniga om att man knappast löser vårdarkrisen utan en löneökning, men tidtabellen rådde det oenighet om. Alla var eniga om att bristen på personal kan lindras med högre löner.

Kai Mykkänen hör till dem som säger att man inte kan höja lönerna med högljudda hejarop i valpaneler och riksdagssalen. Markus Lohi var enig om att riksdagen inte sköter löneförhandlingar, det görs mellan arbetsmarknadens parter.

Politikerna avgör lönerna ändå

Jussi Saramo påpekade att även om riksdagen inte avgör lönenivåerna, så är det politikerna som via budgeten möjliggör eller förhindrar löneökningar. Frågan är om välfärdsområdena kan bestämma om bättre löner och arbetsvillkor för sin personal, eller om de vill undvika att konkurrera med varandra.

Övriga modeller för att få fler vårdare är invandring, mer utbildning, fortbildning och möjlighet för pensionerade vårdare att fortsätta jobba, med lägre skatt. De flesta tror på utländsk arbetskraft, men Sannfinländarnas Mäkelä påminde om kravet på språkkunskap, alla finländare ska få vård på sitt modersmål. Han påpekade att också vårdpersonalen har nytta av lägre skatter och övriga avgifter.

Harkimo trodde inte på utländsk arbetskraft som en lösning, så länge Sverige och Norge betalar så mycket bättre löner än Finland.

Om man kan gå till butiken säkert, kan man gå till vallokalen också

― Jani Mäkelä

Viktigt val som måste hållas trots corona

Debattdeltagarna var eniga om att välfärdsområdesvalet inte behöver flyttas framåt, trots coronapandemin. Det här valet om vår välfärd är det värdefullaste vi har, det måste kunna hållas tryggt. Kommunerna fick redan pröva på kommunalvalet, som gick bra, sa Antti Lindtman från SDP.

– Om man kan gå till butiken säkert, kan man gå till vallokalen också, sa Jani Mäkelä (Sannf). Han tyckte ändå att valet kunde hållas en annan gång, men av andra orsaker. Markus Lohi från Centern befarade att valdeltagandet kan bli lågt.

Hälften av debattdeltagarna ställer upp i välfärdsvalet, och fick förklara vilken vits det är att kandidera. Päivi Räsänen från Kristdemokraterna hänvisade till sin långa erfarenhet från läkarjobb i en hälsovårdscentral, förutom 27 år i riksdagen och kommunalpolitiken.

– Det är en så stor pott som förs över från kommunerna till välfärdsområdena att det är viktigt med kompetens i de nya organen, sa Päivi Räsänen.

Vad tyckte du om debatten? Kommentera fram till klockan 19 i kväll!

Diskussion om artikeln