NHL-kolumnen: Det här har inte hänt tidigare – ligans tre bästa lag och största skrällgänget har alla en finsk MVP
Inga lag öser in mål som Colorado och Florida, inget lag har fler plusmål än Carolina och inget lag spelar mer över förväntningarna än Nashville. Gemensam nämnare – en finsk superspelare.
Yle Sportens NHL-podd blickar den här veckan framåt och tippar vilka lag som går till slutspel och vilka som inta kommer över tröskeln. Då kommer Mattias Simonsen och Anders Nordenswan så klart in också på Juuse Saros och kaoset i Edmonton.
Juuse Saros tar Nashville till slutspel och andra träffsäkra tippningar om NHL-våren
Medges, medges, medges – rubrikens och ingressens vinkling har en smula blåvit färgläggning.
Men ändå inte överdrivet kraftig. Faktum är nämligen att ligans kanske tre största mästarkandidater och laget som fortsätter att överraska mest i hela ligan drivs av världens bästa finska hockeyspelare.
Det är historiskt. Någonting som kanske aldrig upprepar sig – och aldrig tidigare hänt. Inte ens så att en finsk spelare skulle ha varit bäst i ett absolut topplag.
Ganska nära har några legendarer kommit.
Säsongen 1989–90 vann Edmonton Oilers lagets femte Stanley Cup, samtidigt den första – och enda – utan Wayne Gretzky. Både Jari Kurri och Esa Tikkanen hörde till lagets absoluta kärna, men obestridlig MVP var ändå Mark Messier.
Dessutom var Edmonton inte överrumplande bra i grundserien och blev tvåa i Smythedivisionen, nio poäng efter regerande mästaren Calgary Flames.
Säsongen 1998–99 var Dallas Stars grundseriens etta i hela ligan och vann även Stanley Cup. Dallas dominerade alltså NHL med alla måttstockar.
Sofistikerade hockeyfinsmakare skulle kunna hävda att Jere Lehtinen var lagets de facto bästa ishockeyspelare, men Mike Modano får väl nog gälla som lagets MVP i grundserien. Och i slutspelet var det Joe Nieuwendyk som fick ta emot Conn Smythe-priset.
Närmast MVP i ligans bästa lag kom Teemu Selänne i Anaheim säsongen 2006–2007. Selänne vann Ducks interna poängliga i grundserien med betryggande marginal: 94 poäng (48+46) för den då 36-årige Selänne, tvåan Andy McDonald skrapade ihop 78 poäng (Ryan Getzlaf 58, Corey Perry 44).
Ducks officiella kung i rinken var ändå backen Scott Niedermayer som stod för fantastiska 69 poäng på 79 matcher och blev belönad med Conn Smythe efter den sista finalen.
Med ovanstående facit i hand och medveten om vad de nämnda spelarna betydde för Finlands ishockey blir det tydligt vad som nu är i görningen.
En elitgrupp bland Finlands bästa hockeyspelare spelar i helt centrala roller i några av NHL:s bästa lag.
Den minsta har största rollen
Det är svårt och kanske till och med onödigt att rangordna Sebastian Aho, Aleksander Barkov, Mikko Rantanen och Juuse Saros.
Någonstans måste man ändå börja berömmandet och då är det för tillfället lätt att inleda med NHL:s kortaste målvakt – Nashville Predators blygt småleende rovdjur, Juuse Saros, 26 år.
I skrivande stund (13 januari) leder Predators ligans västra konferens – och gör det tack vare Saros. Med en lite svajigare målvakt skulle Nashville ligga under slutspelsstrecket.
När det här skrivs har Saros räddat flest skott i ligan, är den enda keepern som pepprats med över 900 puckar och har vunnit 20 av 30 starter. Bara de regerande mästarna Tampa Bays Andrej Vasilevskij kan tangera det.
För att riktigt få grepp om hur bra JVM-hjälten från 2014 nu är kan man kolla på statistiken från och med december. Predators och Saros inledde säsongen helt okej, men när julmånaden inleddes hände något. Laget som var lite utdömt såg chansen till framgång och har greppat den.
Saros är symbolen för Nashvilles nuvarande form. Mellan den 1 december och den 13 januari har han stoppat 387 av 413 skott på mål. Det ger en galen räddningsprocent på 93,7, vilken är klart bäst av alla som stått fler än fem matcher under nämnda tidsperioden.
Mest istid i ligan, mest skott att rädda – och bästa räddningsprocenten.
Saros har också egenskapen att bättra på sitt spel under en match och vara som bäst när segern avgörs. Något som understryks av att han den 13 januari är delad etta i insläppta mål på så kallade mycket farliga målchanser: 1,01 mål/60 minuter.
Därför kunde Nashville kamma hem 20 av möjliga 24 poäng och stiga till etta i västra konferensen.
Den som säger att Juuse Saros är den viktigaste spelaren för sitt lag har svårrubbade argument på sin sida.
Kanske Nathan MacKinnon inte är kungen i Colorado?
I den finländska superkvartetten har Mikko Rantanen längsta vägen till att vara MVP för sitt eget lag. Orsaken är så klart inte Rantanens egna prestationer utan två andra helt fantastiska Coloradospelare: Nathan MacKinnon och Cale Makar.
Rantanens center, MacKinnon, har de senaste åren varit den främsta utmanaren till Connor McDavid som hockeyuniversumets klarast lysande stjärna. Det är därmed oerhört svårt att vara viktigare för Avalanche än vad nummer 29 är.
Lagets bästa back, 23 år unga Cale Makar, är i sin tur är helt revolutionerande skicklig – speciellt som skridskoåkare. Och förbluffande effektiv. På sina sammanlagt 165 grundserie- och playoffmatcher har Makar fram till den 13 januari noterats för 159 poäng. Den här säsongen ligger han på 16+18 på 29 matcher och har +16 i plus/minus-saldo.
För att konkretisera: Cale Makar kan svara "ja" på frågan om han tror sig vara Bobby Orr.
Ändå är Mikko Rantanen nu på en nivå som gör att den forna svenska landslagshjälten Håkan Södergren i det senaste avsnittet av Viaplay Hockey Podcast lyfter fram Nousiskillen som Colorados bästa spelare.
Före MacKinnon, Makar, sin egen landsman Gabriel Landeskog och lagets andracenter Nazem Kadri, som faktiskt leder den interna poängligan.
Rantanen är en sällan skådad kombination av grymma fysiska egenskaper, sammetslen puckhantering och kreativ avighet. Han visade prov på hela det registret förra helgen i matchen mot Toronto när han stod för fyra assists av vilka två var häpnadsväckande konststycken.
Att Rantanen just den här säsongen kanske kan utmana om vem som är MVP i Colorado beror ändå allra främst på hur han på senhösten under ett par veckor bar ansvar när MacKinnon missade matcher. Rantanen tog då rollen som center och fyllde närmast perfekt luckan.
Den hittills kanske litet onödigt lugna Rantanen har den här säsongen utstrålat en länge efterlängtad kompromisslös vinnarglöd i sitt agerande. Det är den som behövs för att en spelare ska kunna bära sitt lag.
För tillfället är Mikko Rantanen på väg mot att bli första finländare sedan Teemu Selänne att nå 100 poäng under en säsong och har under de två senaste månaderna gjort tredje mest poäng i ligan.
Aho och Barkov levererar som vanligt – i lag som bara blir bättre
Sebastian Aho och Aleksander Barkov har redan i några år varit spelarna som på isen leder sina lag. Nu är både Carolina och Florida dessutom riktigt tunga Stanley Cup-favoriter.
Florida är i skrivande stund (den 13 januari) etta i hela ligan med 53 poäng på 36 matcher. Carolina är trea med tre poäng mindre och tre matcher färre spelade. Hurricanes segerprocent på 75,8 är ändå bäst av alla – bättre än Florida med 73,6.
Barkov har igen lidit av skador och missat hela 13 matcher och det är inte helt fel att lyfta fram lagets andra storstjärna Jonathan Huberdeau som Panthers etta så här långt. Huberdeau leder lagets interna poängliga och är på väg mot cirka 110 poäng.
Ändå är det Barkov som är lagets själ. Förstacentern gör allt och är alltid motståndarnas markerade mål nummer ett. Han snittar en minut mer speltid per match än följande forward, har tagit närmare hundra fler tekningar än tvåan (Anton Lundell) och vunnit 56 procent av dem.
Med tanke på hurdan Barkovs spelarprofil är är det ändå målskyttet som sticker ut mest. Trots att vassa målskytten Huberdeau har spelat 13 matcher mer än Barkov är det "Sasha" som leder Panthers interna skytteliga. I skrivande stund har Barkov nätat 15 gånger på 26 matcher.
Florida går så långt som Barkovs ledarskap bär.
Det samma gäller för Sebastian Aho i Carolina.
Aho, som i motsats till Barkov missar mycket få matcher, hamnade före jul i coronakarantän, men annars har Aho inte missat en enda match sedan säsongen 2017–18. Följaktligen har Aho lett Hurricanes i poäng i fyra säsonger på raken
Den här säsongen är inget undantag förutom att Ahos poängtakt är bättre än någonsin. Att nå 100 poäng och 40 mål är ingen omöjlighet för den extremt målmedvetna 24-åringen, som i varje situation tycks hinna räkna ut vilket följande drag är till största nytta med tanke på att vinna.
Det är därför ingen slump att Sebastian Aho hittas på delad sjätteplats i NHL för matchvinnande mål sedan början av säsongen 2018. Aho har satt in den avgörande pucken 20 gånger på 236 matcher.
En puck i nätet är ett svårslaget alternativ för den som vill vinna. Få vill det lika mycket som Carolinas värdefullaste spelare.
Tack för att du läste.
Källor: naturalstattrick.com, nhl.com/stats, espn.com/nhl