Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Ett hundratal skidåkare deltog i Österbyloppet i vackert solsken: "Isigt men "slemmigt" på sina ställen i spåret"

Uppdaterad 16.01.2022 10:36.
Flera skidåkare kommer efter varandra i spået.
Bildtext Toni Hyyryläinn från Helsinforsföreningen Pakilan Veto leder den här klungan.
Bild: Patric Westerlund / Yle

Vackert solsken och kvicksilvret på nollan. Närmast perfekta skidspår och glada deltagare. Det är Österby Sportklubbs (ÖSK) recept för ett fungerande skidevenemang.

På lördagen (15.1) tävlades Österbyloppet i Västerby skidcentrum i Ekenäs.

Knappt hundra skidåkare i så gott som alla åldrar deltog i Österbyloppet. De mest garvade skidåkarna åkte 15 kilometer medan de yngsta fick ta sig genom den 800 meter långa banan.

Arrangören hade tagit det rådande pandemiläget i beaktande och ville med noggranna säkerhetsföreskrifter undvika smittspridning. Önskemålet att använda munskydd på tävlingsområdet följdes på ett tacknämligt sätt av människor som rörde sig i start- och målområdet.

Isigt men slemmigt i spåret

Det viktiga var förstås ändå själva skidåkningen. Arrangörsföreningens Jill Friberg var klart snabbast i sin tävlingsklass D16. Tävlingssträckan mätte fem kilometer och hon gav allt i spåret.

– Det var jättejobbigt. Vid varje stavtag tänkte jag att jag inte orkar mera. Jag orkade nog, men det var väldigt svårt att ta sig fram, säger den riktigt andfådda skidlöparen strax efter målgången.

Porträttbild på Jill Friberg.
Bildtext Österby Sportklubbs Jill Friberg var andfådd efter målgången.
Bild: Bubi Asplund / Yle

Hon säger att föret var isigt men "slemmigt" på sina ställen.

– Där som solen sken var det väldigt mjukt. Det var verkligen tungt uppåt och så släppte skidorna också lite.

– Alla tre i mitt gäng tyckte att vi åker så här nu. Ingen behövde ha perfekta skidor, svarar Jill Friberg på frågan om servicekarlarna i klubben inte skött sitt eftersom fästet inte var det bästa.

Hon säger att det är fint att ÖSK kan ordna tävlingar i hemtrakten.

– Det är så kul. Vi har inte kunnat tävla här särskilt många gånger på grund av snöbristen. Det är så jättebra att vi kunde tävla här, trots att förhållandena var lite svåra.

Silvertrissan på programmet

För henne återstår ännu flera tuffa tävlingar den här säsongen. Tillsammans med klubb- och stafettkamraterna Therese Äbb och Rebecca Malmberg ska Jill Friberg delta i bland annat Silvertrissan i mitten av mars.

Isiga spår gav bra fart i Österbyloppet - Spela upp på Arenan

Silvertrissan (på finska Hopeasompa) heter finska mästerskapstävlingarna i skidåkning för juniorer.

Alla tre ska söka till Vörå idrottsgymnasium och för att lyckas med det måste de prestera i skidspåret.

– Vi har en gång tidigare deltagit i FM i stafett och vi har alla utvecklats efter det, så det kan nog gå riktigt bra, säger Jill Friberg.

Österbottning i spåret

I klassen D40 åkte Malin Stenman från Jakobstadsföreningen IF Brahe fem kilometer. Hon var den enda deltagaren i den tävlingsklassen.

Hon sken i kapp med solen efter målgången. Så här svarar hon på frågan hur kul det är med skidtävlingar i dessa pandemitider:

– Det är jätteroligt och det är därför jag är här, säger hon.

Porträttbild på Malin Stenman, IF Brahe.
Bildtext Malin Stenman från Jakobstadsföreningen IF Brahe åker hellre längre sträckor än det fem kilometersloppet hon körde i Österbyloppet.
Bild: Patric Westerlund / Yle

Hon berättar att familjen har ett deltidshem i Esbo vilket möjliggör hennes deltagande i tävlingarna i Ekenäs.

Malin Stenman säger att det för henne känns tungt att köra fem kilometer.

– Jag åker hellre lite längre sträckor, men för att det ska gå lite bättre på de där längre sträckorna måste man också göra de här lite kortare. Och det är tungt.

Hon säger att banan är bekant och bra.

– Jag visste ungefär hur den är eftersom jag åkt den för några år sedan. Den var i bra skick med tanke på att vädret varit varmt i några dagar här.

Sladdkurva ger problem

Hon klarade banan utan missöden, men säger ändå att den har sina utmaningar.

– Slingan har en sladdkurva och sådana är vi inte så vana med i Österbotten, det är lite större backar här trots allt.

– Det var nog den där sladdkurvan som var det mest utmanande i dag, skrattar Stenman.

Hon berättar att hon önskar att coronaläget skulle lätta så mycket under våren att hon och hennes familj kan resa utomlands för att delta i några långlopp.

– Förra vintern blev det inga sådana lopp för vi valde att inte resa utomlands. Vi hoppas att vi kunde resa i mars, men vi får avvakta och se hur coronaläget utvecklas, säger Malin Stenman.

Bra komplement till orientering

Benjamin Tulonen från Sibbo Vargarna deltog i allmänna klassens 15 kilometer. Hans huvudgren är orientering, men skidåkning fungerar som ett bra komplement.

– Det är bra fartuthållighetsträning, säger han och konstaterar att han inte längre är så duktig på skidåkning som tidigare.

Han säger att banan var ganska lätt att köra.

– Det löpte bra. Jag har inte tränat så mycket styrka så det var mest parstakning för mig.

– Man ser nog skillnaden på dem som har åkt mera. Jag orkade inte hänga efter dem, säger han med ett leende.

Benjamin Tulonen stakar fram i skidspåret.
Bildtext Sibbo Vargarnas Benjamin Tulonen ger ett stilprov i skidåkning.
Bild: Patric Westerlund / Yle

Han säger att skillnaderna syntes mest i uppförsbackarna. Trots att skidåkning inte är hans huvudgren kommer han att delta i ett antal lopp under vintern.

– Det blir en del tävlingar under de kommande två månaderna sedan börjar grenträningen i orientering igen.

Benjamin Tulonen har haft vissa skadeproblem under det senaste året, men han säger att han nu är i skick. Målsättningen för orienteringskarriären är klar för 24-åringen:

– Mitt mål är att klara mig i FM och ta en plats i A-finalen. På längre sikt är målet att kunna utmana topp tio i landet.

Konstsnön hjälpte mycket

Skidåkarna var i princip riktigt nöjda med skidspåren i Österbyloppet. Tävlingsledaren Henrik Malmberg säger att det lite varmare vädret dagarna före tävlingarna inte nämnvärt störde förberedelserna.

– Eftersom vi har haft konstsnö så pass länge och den har hunnit rinna av så den tål nog blitt väder ganska bra. Då får vi spåren bra uppkörda.

– Det var förstås bra att det frös på. Skulle det ha varit plusgrader skulle det ha varit svårare, säger han.

Tre skidåkare i en klunga.
Bildtext Linus Korin, Pargas IF (nummer 70), Tom Rosenlund, Pargas IF (110) och Siri Lindroos, Österby Sportklubb (73) tar sig fram i spåret.
Bild: Patric Westerlund / Yle

Malmberg säger att det känns fint att kunna ordna skidtävlingar.

– Det är skönt att vara tillbaka. De senaste veckorna har vi ju åkt runt i södra Finland på flera tävlingar och arrangemangen har löpt bra överallt, säger han.

I slutet av februari ska Österby Sportklubb stå värd för Långloppet. Malmberg hoppas på lite mera snö före tävlingarna.

– Vi vill ju gärna använda de skogsvägar vi brukar köra på så vi skulle gärna vilja ha lite mera natursnö, säger Malmberg.

Långloppet är ett så kallat seedningslopp för svensk Vasaloppet. Tävlingen brukar samla ganska stora deltagarskaror.

Resultaten från årets Österbyloppet finns på arrangörernas webbplats.