Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Karin och Margot är pensionärer som pandemin kallat tillbaka på jobb: "Känns bra att hjälpa till så att så många som möjligt får vaccin så fort som möjligt"

Två kvinnor står tillsammans utomhus på en trottoar, det är vinter och snö på marken. Kvinnorna tittar på varandra och ler.
Bildtext Överallt i landet har pensionerade hälsovårdare ställt upp i arbetet mot pandemin. Karin Ågren-Hakala och Margot Heikkilä är två av dem. En stark vilja att hjälpa till finns i verktygsbacken.
Bild: Moa Mattfolk / Yle

Då telefonen ringde tvekade varken Karin Ågren-Hakala eller Margot Heikkilä. Med djup pliktkänsla och stark tilltro till vacciner valde de att börja jobba igen. Under en arbetsdag hinner vardera ge uppemot 80 doser coronavaccin.

Margot Heikkilä hade hunnit vara pensionär i sju år då hennes gamla arbetsgivare, Vasa stad, tog kontakt. Vaccineringen mot corona skulle börja och fler kunniga händer behövdes. Heikkilä svarade genast ja, enligt henne själv kom svaret ur ryggmärgen.

– Jag har varit hälsovårdare och avdelningsskötare, jobbat ute på fältet så länge och sett så mycket. Jag är nog av den gamla stammen. Om de vill ha mig på jobb så kommer jag.

Heikkilä jobbar oftast två dagar i veckan. I början vaccinerade hon omkring 40 klienter per dag, men nu är takten det dubbla.

– Nu har vi 70–80 klienter per dag. Det känns riktigt bra att få hjälpa till så att så många som möjligt får vaccin så fort som möjligt, så att vi får skydd åt dem.

Karin Ågren-Hakala delar det kall och den pliktkänsla som Heikkilä ger uttryck för. Då hon i februari 2021 fick frågan om hon kunde tänka sig att börja jobba med coronavaccineringen, hade det knappt gått ett halvår sedan hennes pensionering från en lång bana som bland annat skolhälsovårdare.

– Vaccinering har varit en viktig del av mitt arbete under hela mitt yrkesliv, så det känns väldigt naturligt att hjälpa till med just det här, säger Ågren-Hakala.

Tacksamma klienter

I ett år har vaccinationsarbetet pågått för att stävja coronapandemin och som bäst är man inne i den kanske mest intensiva fasen hittills, då vuxna ges tredje dosen samtidigt som man även börjat vaccinera barn i åldern 5–11.

Karin Ågren-Hakala och Margot Heikkilä säger att deras arbete känns meningsfullt och givande, inte minst eftersom tacksamhet är en daglig del av det det. Många klienter säger ett tydligt tack i samband med att de getts sprutan.

– Vi har otroligt tacksamma klienter. Också den ordinarie personalen är tacksam för att vi hjälper till. Allt det här känns förstås bra, säger Ågren-Hakala.

Att den reserverade tiden per klient är så kort som fem minuter är inget hinder för att hinna vara både vänlig och varm. Bägge tar sig tid att prata litegrann med klienterna.

– Jag har alltid jobbat så. Och när jag känner att personen är jätteglad för att få sitt vaccin så gör jag mitt bästa för att allt ska gå bra och för att personen ska känna sig nöjd när hen går ut från min mottagning, säger Heikkilä.

Tacksamma kolleger

Heikkilä tror att den ordinarie personalen har det mest slitsamt just nu.

– Vi som jobbar bara ett par dagar i veckan kan vila emellan, men den ordinarie personalen har inte tid att återhämta sig. De jobbar ofta dessutom extra någon lördag eller söndag. Så det är nog dom som håller på att köra in i väggen småningom om vi inte får någon bukt med det här.

Porträttbild på äldre kvinna klädd i vinterrock och svartvit halsduk. Hon ler svagt och ser in i kameran. I bakgrunden is och snö längs gatan.
Bildtext Margot Heikkilä blir glad av alla vänliga klienter. Särskilt vill hon lyfta fram ungdomarna. – Så artiga och tacksamma, de vill verkligen ha sitt vaccin, säger hon.
Bild: Moa Mattfolk / Yle

Heikkilä berättar att hon i början endast vaccinerade, medan någon annan skötte dokumentationen. Datorarbetet hade fallit i glömska och programvaran var främmande, hon trodde att hon inte skulle lyckas lära sig det som krävdes. Men nu sköter hon även den biten själv.

– Också vi tar på oss extra dagar ibland, för att underlätta den ordinarie personalens stress. Och tack vare att vi är på jobbet kan den ordinarie personalen ha vanlig mottagning, den var länge lagd på is här.

Heikkilä har valt att hoppa in på sin gamla arbetsplats, Gerby hälsovårdscentral. Det känns fint att många kolleger är bekanta sedan tidigare. Och det händer att hon under en matpaus eller kafferast hinner vara till stöd för någon av dem.

– Jag behöver ju inte säga så mycket, men jag kan lyssna.

Ågren-Hakala har för sin del märkt att arbetsbördan är lättare i rollen som inhoppande pensionär också av den anledningen att man sällan behöver grubbla så mycket efteråt.

– Jag har nog märkt då jag pratar med den ordinarie personalen att de tar med sig arbetet hem. Det blir tungt.

Stark tilltro till vacciner

Ett kapitel som varken Ågren-Hakala eller Heikkilä behöver sätta särdeles mycket arbetstid på är vaccinmotståndet. Det beror förstås mest på att den som kommer till mottagningen redan har bestämt sig för att ta vaccinet, påpekar Ågren-Hakala.

– De har väldigt noga tänkt över om de ska ta vaccin eller inte. Men nog har jag också stött på sådana som då ännu har varit lite tveksamma när de kommer och tar sitt vaccin.

På vilket sätt kan du då lugna dem?

– Vi har ju inte så mycket tid att gå så djupt in i diskussionerna om vaccinet eftersom vi bara har fem minuter per klient för tillfället. Men ändå försöker jag kanske säga åt dem att det nog är ett bra beslut. Jag tycker också att man kanske behöver ha ett samhälleligt ansvar i den här situationen, men de diskussionerna hinner vi ju inte ta med klienterna då vi vaccinerar.

Ågren-Hakala grundar sin egen positiva syn på vaccinet inte minst på många års erfarenhet inom vården.

– Vaccinationer har varit en så viktig del av mitt arbete och under min yrkeskarriär har vi ju också tagit i bruk flera nya vaccinationer, så min tillit till vacciner finns nog djupt rotad inom mig.

Samma tillit finns hos Heikkilä.

– Som barn fick jag själv de första vaccinerna, för jag är född på 1950-talet. Det har ju gått framåt kolossalt och det är flera sjukdomar som vi har bemästrat tack vare vacciner.

Ingen kristallkula, men fler händer behövs

Hur det ska gå den här gången och när den här pandemin är bemästrad, det vågar ingen sia om. Inte heller Margot Heikkilä eller Karin Ågren-Hakala.

Men bägge är inställda på att jobba så länge de behövs.

– Jag hjälper nog till så länge som jag behövs, för jag tycker att det är ett värdefullt arbete jag gör. Nu har vi ju äntligen fått börja vaccinera friska barn och då hoppas jag att det småningom ska bli mindre smitta. Men jag har förstås ingen kristallkula, säger Heikkilä.

– Nog har ju flera klienter redan frågat att när blir det fjärde dosen, och blir det sedan årliga sprutor som med influensan? Men det är, precis som Margot säger, omöjligt att sia om, säger Ågren-Hakala.

Så länge den här massiva insatsen med att vaccinera pågår, just nu dessutom i ett slags kamp mot tiden då omikronvarianten gör att fler än någonsin insjuknar, så behövs alla tänkbara händer. Ågren-Hakala uppmanar därför alla som kan tänka sig att slita sig från pensionärstillvaron att göra det.

– Det är nog vår hälsning. Att om det ännu finns pensionerade hälsovårdare där ute som vill komma med och jobba, då är det bara att ta kontakt med den egna kommunens ledande skötare och anmäla sitt intresse.