Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Omikronvarianten blottar hur sköra sjukvårdssystemen i Europa är – personalbrist har lett till att människor blir utan vård i flera länder

Förstavårdare transporterar en person på en ambulansbår.
Bild: EPA-EFE/All Over Press

Två år in i pandemin, med den otroligt smittsamma omikronvarianten som påverkar olika delar av den offentliga servicen, är det många i Europa som omvärderar den offentliga sjukvårdens resiliens och förmåga att erbjuda jämlik vård.

Förra veckan varnade en representant för Världshälsoorganisationen, WHO, att det “möjlighetens fönster” som kan förhindra att de europeiska ländernas hälsovårdssystem inte klarar av trycket på grund av omikronvarianten, snart är stängt.

Chefen för en intensivvårdsavdelning på ett sjukhus i Strasbourg kan inte ta emot patienter. En kirurg vid ett sjukhus i London beskriver en kritisk försening i en mans cancerdiagnos. Spanien ser hur beslutet om att förhindra en systemkollaps testas då vårdpersonalen måste stanna hemma på grund av omikron.

– Det är många patienter som vi inte kan ta emot, och det är patienter som inte har covid-19 som är de indirekta offren här, säger läkaren Julie Helms, som är chef för intensivvårdsavdelningen på Strasbourg University Hospital, i östra Frankrike.

Stor frånvaro bland sjukvårdspersonalen

Problemet är, enligt experterna, att få sjukvårdssystem hade byggt upp en tillräcklig flexibilitet för att hantera kriser som coronapandemin före den inträffade. Upprepade infektionstoppar har gjort det svårt att implementera förändringar under den långa akuta pandemin.

Sjukhusbeläggningen per capita är just nu lika hög i Frankrike, Italien och Spanien som förra våren, när de tre länderna hade stängt ned samhället eller hade infört andra restriktioner. Nu har man inte stängt ned samhällena.

Forskningsinstitutet The Institute for Health Metrics and Evaluation vid University of Washington förutspår att mer än hälften av befolkningen i WHO:s Europa-region kommer att ha smittats med omikron under de två kommande månaderna. Regionen omfattar 53 länder. Där ingår läkare, sjukvårdare och tekniker på de offentliga sjukhusen.

Sjukskötare i munskydd tittar på en datorskärm i ett arbetsrum med en massa papper.
Bild: STELLA Pictures/ddp/abaca press

Cirka 15 procent av personalen, som består av 13 000 personer, var frånvarande på de olika enheterna på sjukhuset i Strasbourg den här veckan. På vissa enheter är frånvaron bland de anställda 20 procent. Det görs upp scheman som nollas för att fylla igen luckorna när personalen är frånvarande. De patienter som inte har kritiska behov får vänta.

Ovaccinerade på intensiven i Strasbourg

Det offentliga franska sjukhuset i Strasbourg har 26 intensivvårdsplatser och de är nästan alla fyllda av ovaccinerade patienter, av personer som “vägrar vård, vägrar medicin eller som kräver mediciner som inte har någon effekt”, säger Julie Helms.

På tisdagen tvingades hon avvisa tolv förfrågningar om personer som skulle ha behövt vård, och på onsdag kväll tio.

– När vi har tre patienter för en enda säng, tar vi emot den som bäst kan dra nytta av den.

Omikron skapar sprickor i hälsovårdssystemet också i Storbritannien, precis som i Frankrike, också om varianten ser ut att leda till mildare sjukdom än de tidigare varianterna. Den brittiska regeringen anvisade militären, också militärens vårdpersonal, att hjälpa till vid sjukhusen i London. Bland annat ska de administrera vaccinationer och köra ambulanser.

På Royal Free Hospital i London beskriver läkaren Leye Ajayi en patient vars cancerdiagnos blev försenad.

– När vi så småningom kunde träffa patienten hade hans cancer tyvärr redan spridit sig, säger Ajayi till Sky News.

– Nu har vi att göra med en man i mitten av femtioårsåldern som vi kanske kunde ha erbjudit botande behandling i form av operation, om vi hade undersökt honom för ett år sedan. Nu ger vi istället palliativ vård.

Länderna trodde att de var förberedda – men var inte det

Storbritannien har en eftersläpning på cirka 5,9 miljoner personer som väntar på cancerundersökningar, inplanerade operationer eller annan planerad vård. Enligt några experter kan siffran fördubblas de kommande tre åren.

Att ha kapacitet att anpassa vården under en kraftig smittvåg är avgörande, och det är den här kapaciteten som till många européers överraskning saknades i deras hemländer. De personer som har makt att påverka situationen är de som hanterar krisen på daglig basis.

Mitt i den första vågen, i april 2020, satte WHO:s Europakontor ihop en guide för hur man kan bygga in handlingsutrymme i sjukvårdssystemen då det kommer nya utbrott, och hur man kan hitta tillfällig arbetskraft.

– Trots att länderna trodde att de var förberedda på en eventuell pandemi, var de inte det. Nu gäller det att bygga skeppet medan man seglar, säger läkaren David Heymann, som tidigare ledde WHO:s avdelning för infektionssjukdomar.

"Varnat för bristande personalresurser i åratal"

Frankrike har skurit ned antalet sjukhusplatser, läkare och sjukskötare, i åratal före pandemin. Att bygga upp kapaciteten igen på några månader, visade sig vara för svårt samtidigt som den aktuella vågen smittade ner hundratals i sjukvårdspersonalen varje dag.

Den första vågen pressade det spanska sjukvårdssystemet till gränsen för vad det klarade av. Allmänheten såg förfärad på hur äldre dog på äldreboenden, utan att tas till de offentliga sjukhusen, som redan var överfulla. Efter det lovade den spanska regeringen att en dylik kollaps inte skulle ske på nytt och tog fram “tänjbara planer” för att kunna hantera plötsliga variationer i vårdbehovet, speciellt på intensivvårdsavdelningarna.

En vårdare i skyddsutrustning står vid en sjukhussäng med en patient på IVA i ett sjukhus i Madrid.
Bild: STELLA Pictures/ddp/abaca press

Idén är att sjukhusen har den utrustning, och i teorin, personal för att höja kapaciteten beroende på behovet. Men de som kritiserar den offentliga sjukvårdspolitiken säger att de i åratal har varnat för bristande personalresurser på sjukhusen, och bristen har nu lett till att det är så svårt att ge vård under den nuvarande smittvågen.

– Nyckeln är flexibilitet, att ha flexibla byggnader som kan expandera, att ha flexibel personal som är beredd att byta arbetsuppgifter, och att ha flexibilitet att fördela bördan regionalt, säger Martin Mc Kee, folkhälsoprofessor vid London School of Hygiene and Tropical Medicine.

Han påpekar också att en säng är en möbel, det som räknas är personalen kring den.

Det här är något som Julie Helms, intensivvårdsläkare i Strasbourg, känner till allt för väl. Hennes avdelning har plats för 30 sängar, men den har endast personal för att kunna vårda 26 patienter samtidigt. Det är en situation som knappast ändrar snabbt efter att omikronvågen har sköljt över regionen.