Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Författaren Kurt Högnäs har dött

Uppdaterad 17.01.2022 09:44.
Kurt Högnäs.
Bildtext Under sin närmare 70 år långa författarkarriär tilldelades Högnäs ett flertal betydelsefulla pris, bland dem Svenska Akademiens pris, Längmanska priset och Tollanderska priset.
Bild: Gunnar Högnäs

Författaren Kurt Högnäs har avlidit i en ålder av 90 år. Han dog den 13 december 2021 efter en längre tids sjukdom, bekräftar förlaget Schildts & Söderströms.

I november 2016 belönades Kurt Högnäs med Österbottens konstpris med motiveringen "Högnäs betraktas som en mästerlig stilist och hans betydelse som finlandssvensk prosalyriker är synnerligen stor".

I likhet med många av våra tongivande författare och lyriker med rötter i Österbotten debuterade Högnäs i mitten av 1950-talet.

Femtiotalet var en tid av stort litterärt uppvaknande i landskapet, och vid sidan av Kurt Högnäs debuterade bland annat Evert Huldén, Inga-Britt Wik, Hans Fors, Leo Ågren, Wava Stürmer, Gösta Ågren och Lars Huldén vid den här tiden.

Den österbottniska litteraturen fick bra grogrund och stöd i Svenska Österbottens litteraturförening som grundades år 1950 och tidskriften Horisont som utkom med sitt första nummer i oktober år 1954.

Kurt Högnäs

Dikten som tillflyktsort

Kurt Högnäs skriver stilla berörande lyrik.

En naturlyriker i den finlandssvenska poesitraditionen

Kurt Högnäs föddes i Monäs den 2 februari år 1931. Efter avlagd studentexamen i Gamlakarleby år 1950 blev han filosofie kandidat år 1955 och filosofie licentiat år 1960. Högnäs arbetade som språklärare i Jakobstads svenska samlyceum, äldre lektor vid Björneborgs svenska samskola, och vid Kristinestads samlyceum.

Kurt Högnäs bibliografi omfattar närmare tjugo egna litterära verk med prosadikter och lyrik samt några samlingar med översättningar av den italienske författaren Danilo Dolcis texter.

Hans sista diktsamling, Någon gav vinden ton, utkom hösten 2020.

I en intervju på webbplatsen ”Möt finlandssvenska författare” har Kurt Högnäs själv konstaterat att språket är A och O för honom som författare och lyriker:

”Den mest briljanta idé förblir verkningslös om man inte helt och fullt behärskar sina uttrycksmedel. Man måste ha tålamod, våga tänka om, våga stryka och ändra. I längden, framför allt inom poesin, är sparsamhet en dygd när det gäller ordens bruk.”

Och det är väl just sparsamheten med orden som är ett Högnäs kännetecken – en sparsamhet som också kunde karakteriseras som noggrannhet och ett slags avvägande för att hitta det specifika och rätta uttrycket liksom den exakta formuleringen.

I prosadikterna och i poesin är naturen ständigt närvarande, och på så sätt ingår Kurt Högnäs i en långlivad finlandssvensk tradition av naturlyrik – men platsen som skildras kan vara såväl den österbottniska skärgården som den grekiska arkipelagen.

”Kanhända skall jag saknas i den stora antologin just här och nu. Men en gång, då jorden ropar mig vid namn, skall jag medverka i det spirande gräset. Genom mina ådror skall solen strömma och sjungande groddar skall fästa mig vid marken. Och mitt liv skall vara såsom vindens utan gräns.”

― ur samlingen En handfull ljus (1981)

I boken Femtiosex österbottniska författare som sig själva (1990) skriver Kurt Högnäs att han är mycket fäst vid Österbotten “både människorna och landskapet, men mitt stora geografiska och språkintresse har fört mig till diverse länder ute i Europa, och därför rör jag mig gärna i olika miljöer oberoende av min fysiska stationering. Slätten ger egentligen en ganska kluven upplevelse: Mot dess fängslande vidd svarar oftast en låg horisont, det är viktigt att ibland passera denna horisont.”

En mystiker med komplexa metaforer

Vid sidan av och parallellt med naturen, landskapet och bygden har vi tiden som ett centralt tema i många av Högnäs texter.

Frågeställningar som Högnäs ofta återkommit till i sitt författarskap kretsar kring tiden och livets förgänglighet, tiden och existentialismens stora frågor, tiden och gränslandet där gränserna är till för att grumlas till och överskridas.

I en artikel i tidskriften Horisont (3/2004) skriver kulturforskaren Sven-Erik Klinkmann om en form av New Age-trend som slog igenom hos många österbottniska författare i början av 1980-talet och tog sig uttryck i ett slags österbottniskt färgad mystik:

”Kanske som en reaktion på den alltför politiserade och till sist endimensionella diskurs som hurrarkonceptet angav, kanske som en mental trötthet mot bakgrunden av ekologiska bakslag både i närmiljön och globalt sett, kanske som ett resultat av utvecklingen inom områden som New Age, esoteri och djuppsykologi.”

Enligt Sven-Erik Klinkmann hör Kurt Högnäs till den skara österbottniska författare som drabbades av denna mystiska vändning under åren 1982-83, något som man kan utläsa i Kurt Högnäs prosalyriska samlingar från detta decennium.

Den oerhört komplexa metaforiseringen som återfinns i Kurt Högnäs 1980-talslyrik är enligt Klinkmann ”ett uttryck för en strävan mot att finna ett giltigt uttryck för en oändlighetsmystik”.

Prisbelönt författare

Under sin närmare 70 år långa författarkarriär tilldelades Högnäs ett flertal betydelsefulla pris, bland dem Svenska Akademiens pris, Längmanska priset och Tollanderska priset.

Kurt Högnäs var också nominerad till Runebergspriset två gånger: för diktverket De bronsblå solarna år 2012 och för diktsamlingen Refug år 2016.

Rättelse 17.1 kl. 07:10: Kurt Högnäs föddes i Monäs, inte Jakobstad.