Lappträsk- och Mörskombor vill få vård i den egna kommunen också i framtiden

Vi har tagit pulsen på några Lappträsk- och Mörskombor inför det kommande valet. De är nöjda med hur vården fungerar nu och skeptiska till om en enda politiker från deras hemkommuner kommer att bli invalda.

Att det ska gå att få vård på svenska och att tjänsterna ska finnas nära även i framtiden är några av de viktigaste frågorna i de små kommunerna.

– Hälsovården är klart det viktigaste med välfärdsområdet i den här åldern. Men man funderar på varifrån de ska ta pengarna och hur de ska göra det. Blir Lappträsk utan hälsovård?

Det undrar Johan "Jonte" Gustafsson. Vi sitter vid köksbordet hemma hos honom och Heidi Scheidegger-Gustafsson. De är två aktiva pensionärer som bor i Lappträsk kyrkoby.

Heidi funderar i samma banor som Jonte.

– Jag tänker på vår hälsovård och hur vi ska klara ålderdomen. Måste vi flytta bort från vår egen kommun eller får vi bli kvar här? Finns det vård? Och framförallt, finns det vård på eget språk?

Välfärdsområdet är ett nytt, oprövat koncept och det finns många öppna frågor. Jonte Gustafsson tycker det ibland känns som att man vet allt mindre ju mer man läser på. Han är mycket nöjd med hur hälsovården i Lappträsk fungerar just nu.

Lappträsk samarbetar med Lovisa om vården. Lappträsk hälsogård ligger mindre än en kilometer bort från paret Scheidegger-Gustafssons hem.

– Vi har en hälsogård, läkare, tandläkare, sjuksyster, diabetessyster, apotek … Vi har allt här, och vi får vård inom sju dagar här. Om du ringer så går det att ordna på något sätt. Vi behöver inte åka till Lovisa för minsta lilla krämpa, säger Jonte Gustafsson.

Han håller med Heidi om att service på svenska är viktigt.

– I de här delarna som talar både finska och svenska så är språket viktigt, särskilt för äldre. Jag har svärmor i övre våningen som inte kan ett ord finska, säger Jonte.

– Inom äldrevården är det lite si och så med språket. Och de har för lite personal. Det borde gå att få mer personal, det kan inte vara en omöjlighet. Det är bara viljan och pengarna som fattas. Statsministern säger att det finns pengar, men inte tycks det finnas för äldrevården, fortsätter Jonte Gustafsson.

Han är nöjd med hur räddningsverksamheten fungerar. Frivilliga brandkåren har sin depå i närheten.

– Frivilliga brandkåren är utmärkt. Den är ännu mitt i byn och de är flitiga. Det går snabbt när de ska någonstans.

Vill ha valfrihet också i framtiden

Heidi berättar att hon blev opererad i knät i januari för ett år sedan. Hon är nöjd med hur snabbt det gick att få ordnat.

– Vi är helt positiva till den kommunala vården. Och har inte det fungerat så har vi gått privat. Jag tycker att man i fortsättningen också ska få välja om man går privat eller till den kommunala sidan, säger Heidi.

Paret har redan röstat.

– Det fanns flera kandidater men sedan valde vi en gammal, säker kandidat, säger Heidi.

– Vi får se om vi skulle ha tur, att en kandidat från det här området skulle få tillräckligt med röster för att komma in, säger Jonte.

Lappträsk är en liten kommun, och det finns inga kvoter för hur många kandidater från varje kommun som kommer in i välfärdsområdesfullmäktige.

– Jag tror att man måste tänka lite större. Från Lappträsk kanske vi inte får in någon men då måste man gå vidare till Lovisa och Borgå och så vidare. De lovar åtminstone att de ska jobba för hela östra Nyland, säger Heidi.

Liten chans för Mörskomkandidater att bli invalda

– Jag tycker att det gamla systemet har fungerat riktigt bra, jag har inget att klaga på om det. I bästa fall får du tid samma dag. Jag har blivit bra bemött, också på finskt håll, som svenskspråkig, säger Mörskombon Boris Antman.

Han tvivlar på att vårdreformen faktiskt ska göra allt både effektivare och billigare.

– Det behövs mer personal i alla branscher så jag tror den ekvationen aldrig går ihop. Men det är alltid bra att vara optimist.

Just nu hör Mörskom och Pukkila till Päijänne-Tavastlands samkommun för välfärd (PHHYKY), men i samband med vårdreformen kommer de att bli en del av Östra Nylands välfärdsområde.

De andra kommunerna inom välfärdsområdet är nu del av Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HUS). Strukturellt sett står Mörskom och Pukkila alltså inför en större förändring än de övriga kommunerna.

Vårdreformen tvingar Mörskom att byta välfärdsområde: "Det är en utmaning"

Borgå sjukhus istället för Lahtis centralsjukhus.

Antman berättar att han besökt sjukhuset i Lahtis tillsammans med sin mor. Det är centralsjukhuset inom PHHYKY.

– Svenska kan de inte men vården är absolut ingenting att klaga på.

Antman tror omställningen från PHHYKY till välfärdsområdet kommer att gå bra.

Mörskoms befolkning utgör ungefär 1,9 procent av invånarna i det nya välfärdsområdet. Bara Pukkila är mindre. Det ger ganska liten sannolikhet för att få representation från den egna kommunen i välfärdsområdesfullmäktige.

– Från Mörskom får vi troligtvis absolut ingen in, vi är en så väldigt liten kommun, säger Antman.

Han tror Mörskomborna får hoppas på att de större kommunerna ska ta hand om de små.

Mörskom har en egen hälsostation och ett äldreboende.

– Om det börjar kärva med ekonomin så finns risken att vi blir kvar med våra byggnader medan tjänsterna försvinner, säger Antman.

Han är ändå inte särskilt orolig för framtiden.

– Det brukar alltid reda sig.

Lappträsk- och Mörskombor vill få vård i den egna kommunen också i framtiden

4:53

Enbart löften räcker inte

När Antman väljer vem han röstar på är det partiet som spelar mest roll, men visst har kandidaten också en stor betydelse.

– En sak som är gemensam för kandidaterna är att alla erbjuder guld och gröna skogar men ingen funderar på vad det kostar. Det är lite som en femåring som skriver julklappslista. Man önskar sig allt mellan himmel och jord men har ingen aning om vem som ska betala det.

Av dem som väljs in önskar Antman sunt förnuft och sinne för ekonomi.

– Annars blir det risk för att de inför en beskattningsrätt och det skulle betyda att skattetrycket höjs.

Antman tycker det blir intressant att se hur allt börjar löpa inom det nya systemet.

– Det är som när man gifter sig, då lovar man mycket och först efter 30 års äktenskap ser man hur det har gått.