Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Mindre orter letar efter sätt att konkurrera om framtidens vårdarjobb: "Det handlar inte alltid om lönen"

Uppdaterad 20.01.2022 15:11.
Sjukvårdare i skyddsutrustning på intensivvårdsavdelning.
Bild: Henrietta Hassinen / Yle

När kommunernas vårdanställda flyttar till välfärdsområdet tvingas mindre orter fundera över hur de ska kunna locka personal också i framtiden.

Antti Parpo, som är beredningschef för Egentliga Finlands välfärdsområde, tror att konkurrensen om vårdpersonal mellan orterna kan komma att påverkas av övergången.

– I och med den kommande löneharmoniseringen så försvinner lönekonkurrensen mellan kommunerna till viss del då alla får samma arbetsgivare. Istället kan det uppstå annan konkurrens, exempelvis mellan olika välfärdsområden.

Parpo menar ändå att det kan finnas möjligheter för mindre orter att använda olika lönetillägg för att locka personal om det finns behov av det.

Antti Parpo
Bildtext Enligt Antti Parpo ska det vara möjligt för mindre orter att locka kunnig personal också efter löneharmoniseringen.
Bild: Paula Collin / Yle

"Det handlar inte alltid om lönen"

Miia Lindström, som är social- och hälsovårdschef i Pargas, betonar att det är väldigt svårt att säga hur det kommer att gå med olika orters attraktionskraft, då vi ännu befinner oss i början av övergången till välfärdsområdet.

– Det handlar inte alltid om lönen, utan också om andra faktorer. Många yngre läkare vill ha kollegialt stöd och jobba på sådana arbetsplatser där de har kolleger att fråga och konsultera, medan skärgårdsarbetet kräver mer självständighet och ansvar.

Miia Lindström står i trapphuset i Pargas stadshus.
Bildtext Pargas social- och hälsovårdschef Miia Lindström.
Bild: Annika Holmbom / Yle

Personalbrist beror inte på att folk vill jobba i storstaden

Liksom i många andra kommuner har det varit utmanande att locka behörig vårdpersonal till Pargas. Det här är en utveckling som har skett under en längre tid på grund av den demografiska utvecklingen i Finland.

– I grunden handlar det om att behovet av service och tjänster ökar i takt med att vi får fler äldre. Jag tror inte att det handlar om att skärgården skulle avskräcka, utan det är så som situationen ser ut överlag inom social- och hälsovårdsbranschen. Det är också en utmaning att få behöriga vikarier. Utbudet är inte stort, och studerande är ofta bosatta på andra orter.

Från vårdarfacket Tehys sida tror man att lönerna i Åbo kommer att stiga en aning i samband med löneharmoniseringen. Miia Lindström tror ändå på möjligheterna att locka personal till skärgården också i framtiden.

– Jag tror att vi har många andra styrkor här i Pargas och skärgården förutom lönen. Alla gillar inte att jobba i stora sammanhang. Många upplever det som positivt att jobba på en ort där du kan lära känna dina patienter och klienter på ett annat sätt jämfört med i en storstad där det kommer och går människor hela tiden. Sen har vi också tvåspråkigheten, fungerande vårdkedjor och en bra arbetsgemenskap, säger Lindström.

"I det långa loppet handlar det om hur man trivs på jobbet"

Anneli Pahta är tf social- och hälsovårdsdirektör i Salo, och enligt Pahta har stadens konkurrenskraftiga löner inte gjort det lättare att anställa vårdpersonal.

I Salo är grundlönen i genomsnitt 2 296 euro för närvårdare, och 2 611 euro för sjukskötare, vilket kan jämföras med Åbo där den vanligaste lönen är 2 151 euro för närvårdare och 2 412 euro för sjukskötare.

– De löner som vi betalar vårdare och socialarbetare i Salo räknas ofta som höga jämfört med övriga kommuner i regionen, men ser vi på hur det har gått så kan man ändå konstatera att vi inte har lyckats locka exempelvis socialarbetare hit till oss, säger Pahta.

Anneli Pahta utomhus.
Bildtext Enligt Anneli Pahta är det viktigare att trivas på jobbet än att tjäna någon hundring mer i lön.
Bild: Amanda Vikman/Yle

Trots att lönerna nog har en viss inverkan på vart arbetstagare söker sig så tror ändå Pahta att det finns andra faktorer som spelar en större roll.

– I det långa loppet handlar det om hur man trivs på jobbet. Det handlar om arbetsklimatet, hur chefen sköter sitt jobb och ifall man får tillräckligt mycket stöd. Kraven som ställs på arbetstagare borde också förändras. Nuförtiden vill många lägga upp arbetsveckan på ett mer flexibelt sätt, enligt sina egna önskemål där man också tar i beaktande familjelivet och det privata. Det här tror jag att vi ännu inte riktigt förstått här i Finland.

Svårare att locka vårdpersonal efter löneharmonisering? - Spela upp på Arenan