Lågutbildade är underrepresenterade i valet: "Makten finns hos de högutbildade som inte så väl förstår arbetarnas problem"

Högutbildade experter i övre medelåldern vill styra över oss i de nya välfärdsområdena, samtidigt som lågutbildade är underrepresenterade. Frågan är om det leder till att vissa intressen betonas framom andra.

– Jag är så arbetare som man kan vara. Jag har låg lön och låg utbildning.

Väktaren Tony Viksten, som ställer upp för Socialdemokraterna i Vanda-Kervo välfärdsområde, är något av en ovanlighet bland kandidaterna i valet. Speciellt om man tittar på dem med svenska som modersmål.

Han hör till en minoritet bland kandidaterna på ungefär åtta procent, som har angett studentexamen som högsta utbildningsnivå i Yles valkompass.

Viksten sitter heller inte med i Vanda stadsfullmäktige. En tredjedel av kandidaterna i valet sitter med i sin hemkommuns eller -stads fullmäktige.

Rika och högutbildade känner inte nödvändigtvis till problemen

Enligt Viksten har politiken blivit en sysselsättning för de högutbildade. Arbetarklassen känner att avståndet till politiken är stort.

– Makten finns hos de högutbildade som inte så väl förstår arbetarnas problem.

Vad kan man då tillföra politiken om man inte har doktorshatt eller magisterexamen?

– Det att man vet vad det är att vara fattig, vad det är att anlita de allmänna hälsostationerna och att man vet hur dyr medicinen kan vara.

Stora skillnader i utbildningsnivå bland kandidaterna

Svenska Yles analys av kandidaterna i välfärdsområdesvalet visar att startfältet kryllar av högutbildade.

De kandidater som svarat i Yles valkompass är klart mer högutbildade än finländarna i stort. 40 procent har en högre högskoleexamen och 25 procent en lägre.

Bland finländarna har sammantaget 23 procent högre eller lägre högskoleexamen.

Magistrar och politiker vill bestämma om servicen till sjuka och fattiga – sådana är kandidaterna i områdesvalet

Kandidaterna i välfärdsområdesvalet liknar inte finländarna.

Nio procent av de som svarat saknar helt examen och 21 procent har avlagt yrkesexamen. Det är klart mindre än bland befolkningen som helhet.

Hos Sannfinländarna och Rörelse Nu hittas relativt sett flest med yrkesexamen.

De gröna har störst andel uppställda kvinnor av riksdagspartierna, Sannfinländarna har störst andel män.

Det är trots allt bra med skillnader partierna emellan

Docenten i socialpolitik vid Åbo akademi, Johannes Kananen, har också noterat att en del grupper är underrepresenterade bland kandidaterna.

– Jag tänker på grupper som arbetslösa, kvinnor, pensionärer, unga och lågutbildade.

Nu är det förstås upp till var och en att bestämma vad man betonar då man röstar. Många vill säkert också rösta på kandidater som är belästa och högutbildade.

Kananen noterar att det finns skillnader partierna emellan. Åldersstrukturen, utbildningsnivån och könsaspekten spelar bland annat in.

– Det är ju en bra sak ur representationens synvinkel.

Folkets vilja och besluten går inte hand i hand

Den stora frågan är vad det leder till då de högutbildade, välbärgade och friska dominerar i politiken och i hög grad är de som fattar besluten.

Kananen anser att folkets opinion och besluten som fattats de senaste årtiondena inte nödvändigtvis har gått ihop. Utvecklingen har varit i deras intresse som har det bättre ställt i samhället.

Han ser en paradox mellan folkets opinion och besluten som fattats. Om representationen blir väldigt snedvriden bland kandidaterna och de som väljs in så finns risken för att paradoxen stärks.

– Det kan gå så att vi har en folkopinion som stöder en traditionell välfärdsstat med offentlig leverans och offentlig organisering av servicen, samtidigt som de politiska besluten går ut på att centralisera, effektivera, skära i de offentliga utgifterna, utlokalisera och privatisera.

"Vi har allt mellan himmel och jord"

Sjukpensionären och merkonomen Ann-Christine Teir ställer upp för Rörelse Nu i Vanda-Kervo. Hon hör inte precis heller till en väl representerad grupp.

– Vi har brandmän, vi har sjuksköterskor, allt mellan himmel och jord, säger Teir om partiets kandidatlistor.

Enligt Teir vill Rörelse Nu satsa på kunskap om vad som behövs inom olika ämnesområden.

Hur syns det i innehållet i politiken? Vad ska det leda till för beslut och åsikter?

– Vi hoppas att folk hittar tillit till oss, då vi vet vad vi gör. Vi vet vad en sköterska behöver, vi vet vad brandverket behöver.

"Jag tror att partierna försöker rekrytera ganska jämnt"

Partierna har alltså profilerat sig på olika sätt. En del har högre utbildade kandidater, andra lägre. Skillnaderna i könsfördelningen sticker också ut.

Johannes Kananen är aningen överraskad av att skillnaderna är så stora, samtidigt som han tycker det är bra med skillnader partierna emellan.

– Jag tror att alla partier försöker rekrytera sina kandidater ganska jämnt. Det ligger i partiernas intresse att försöka få så många olika kandidater som möjligt.

Det är också allt skäl att notera att det kan ha sina fördelar med att ha kandidater som har varit med en tid i verksamheten och som är belästa.

Eventuellt uppstår då mindre problem med kandidater som kläcker något som inte följer partiets linje.

3 min

Vad är välfärdsområdesvalet? Det här behöver du veta - Spela upp på Arenan