Kommentar: De som får makten använder den – använd alltså din röst
Efter valet kan man i all oändlighet spekulera kring hur högt eller lågt valdeltagandet blev, men det som är säkert är att de som fått makten kommer att använda den, skriver Svenska Yles politikreporter Johan Ekman.
Välfärdsområdesvalet är det första i sitt slag. Det gör att det är svårt att förutspå valdeltagande- och framgångar. Men det är en sak vi kan förutspå och det är att valresultatet har betydelse.
Under de senaste månaderna har journalister och experter flera gånger frågat hur man ska få mera “politik” med i valrörelsen. Paradoxen är att få frågor egentligen är mer politiska än just de som berör liv och hälsa och vilka prioriteringar politikerna gör när det kommer till dem.
Vem som ska få vilken vård och på hurudana villkor är alltså en kärnfråga i samhällsbygget.
En positiv effekt med ett val där speciellt social- och hälsovården står i fokus är att det lyfter fram just de här frågorna i samhällsdebatten. Det går helt enkelt inte att gömma undan svåra frågor när valet uttryckligen går ut på detta.
Och ju längre valrörelsen lidit, desto tydligare har partierna artikulerat var de står. Det är bara att se på Yles svensk- och finskspråkiga valdebatter för att bilda sig en uppfattning.
Lägesbilden för vad det gäller torde också vara klar. När skattebetalarna blir färre i proportion till servicebehovet, ökar pressen på välfärdstjänsterna. I tillägg till det har en enormt påfrestande pandemi ytterligare lagt sten på börda, inte minst i ett läge där vården redan lider av personalbrist.
Räcker resurserna, och om inte, varifrån kommer pengarna? Är det faktiskt så att centralisering, sammanslagningar, digitalisering och förebyggande vård räcker för att lappa hålen? Eller behövs det lån, skatteintäkter eller kanske nedskärningar?
Det finns de som prioriterar att hålla kostnaderna nere, medan andra vill att större inkomstöverföringar ska göras för att öka på resurserna. Det finns de som tror på marknadsmekanismens helande kraft, medan andra tror att vinstintresset inte är en god grund att stå på.
Alla partier är måna om att värna om vår hälsa - och det är givetvis glädjande att det är så - men realiteterna i politiken är också att det pågår en ständig kamp mellan olika intressen och ideologier. Och trots att flerpartisystemet innebär att kompromisser är nödvändiga, påverkar valresultatet var tonvikten i prioriteringarna ligger.
De politiska intressena är också olika beroende på vilket hörn man betraktar verkligheten ifrån. Utgånde från sin socioekonomiska situation har människor olika förutsättningar att få vård. Redan det att vissa har tillgång till arbetshälsovård och andra inte gör att utgångsläget är olika för olika människor.
En del köar till jouren först när de blivit riktigt sjuka, andra går rutinmässigt på läkarkontroller och får vård i tid. Det finns de som inte har anhöriga som hjälper och som måste bemöta sjukdom, rädsla och byråkrati i ensamhet. Det finns de som har någon att följa en till läkarmottagningen.
I klarspråk betyder allt detta, och många andra motsättningar, att valet i högsta grad är politiskt och berör var och en. Och inte bara en själv utan också helt okända personer vars förutsättningar påverkas av hur vi röstar.
Partierna är inte eniga i dessa frågor, utan presenterar alternativ. Genom att orka gå till vallokalen kan vi påverka utgången.