Här ligger migranter från Belarus som frusit ihjäl i de polska skogarna – begravda av polska tatarer
I ändan av en lång allé i det polska åkerlandskapet har de muslimska polska tatarerna en begravningsplats som blivit tragiskt aktuell genom migrantkrisen vid gränsen mot Belarus.
Den lilla byn Bohoniki i östra Polen alldeles nära gränsen mot Belarus ser ut som vilken vardaglig by som helst på den polska landsbygden.
En grå stämning i det gråa vintervädret, några hundar som skäller och någonstans hörs ett stilla hönskackel. Det finns knappast någon trafik alls en tidig söndagseftermiddag. Det ligger en svag, lite sur rök i den fuktiga luften.
Men redan vid infarten till byn ser man att här finns något speciellt, som även markeras som officiellt nationellt minnesmärke på en skylt invid vägen.
Bohoniki är en av centralorterna för den tatariska befolkningen i Polen. Både byns moské och muslimska begravningsplats är beskyddade som kulturhistoriska minnesmärken av den polska staten, som i övrigt har djupa rötter i den kristna katolska religionen.
Liksom Finland har Polen en tatarminoritet. Enligt den senaste officiella folkräkningen beräknas de vara omkring 2 000 personer, det vill säga tre gånger fler än tatarerna i Finland.
Tatarerna kom dock till Polen betydligt tidigare än till Finland och bakgrunden är likaså annorlunda.
Tatarerna kom till storfurstendömet Finland som handelsmän på 1800-talet. De första tatarer som bosatte sig i dagens Polen kom däremot som framgångsrika och uppskattade krigare redan på 1300-talet i de litauiska storfurstarnas sold.
Litauen var vid den här tiden en av Europas stormakter och sträckte sig från Östersjön till Svarta havet. Bohoniki var ett av områdena där tatariska krigare tilldelades mark av härskaren.
Nycklarna till Bohonikis lilla moské ska hämtas hos fru Eugenia Radkiewicz, en pigg och glad äldre tatarisk dam som är en sorts talesperson för byn och den tatariska kulturen.
Stående på trappan till moskéns minbar försäkrar hon att de muslimska tatarerna inte har några problem alls med sina kristna grannar, trots att det finns svåra spänningar mellan muslimer och kristna på andra håll.
– Vi dricker vodka tillsammans, säger Radkiewicz och skrockar förnöjt.
Mycket i Bohoniki handlar om att marknadsföra en för polackerna exotisk kultur för att locka turister. Men under hösten och vintern har byn tagit sig an en aktuell och tragisk uppgift. Det ser man strax utanför byn.
Där i ändan av en lång allé höjer sig en skogsdunge som en holme ovanför åkerlandskapet runtomkring. Det är Bohonikis muslimska begravningsplats.
Lite vid sidan om i en hittills oanvänd del av begravningsplatsen finns några relativt nya gravar med enkla skyltar med uppgifter om de döda. En av de döda får heta NN, eftersom personens namn var okänt, likaså åldern.
De som ligger begravda här är muslimska migranter som frusit ihjäl eller på annat sätt förolyckats i limbo i skogarna då Belarus försökt fösa dem över till Polen medan Polen försökt fösa dem tillbaka.
Ingen vet med säkerhet hur många migranter som dött vid gränsen. Organisationen Läkare utan gränser uppskattar att 21 personer frös ihjäl under 2021. Det är dock svårt att oberoende verifiera vad som händer, eftersom Polen håller gränsområdet avspärrat.
Dödsfallen och närheten till händelserna har i alla fall fått lokalbefolkningen att agera till migranternas hjälp, trots att Polens nationalistiskt konservativa regering i övrigt förhåller sig avvisande till migranter och flyktingar.
Då Svenska Yle besöker staden Michałowo pågår en frenetisk verksamhet i gymnastiksalen i en skola. Rummets golv är nästan helt täckt av begagnade kläder och tiotals män, kvinnor och barn tillbringar en lördagsförmiddag med att plocka och sortera.
– Vi får kläder både härifrån, från övriga delar av Polen och även från andra europeiska länder, säger vice borgmästaren Konrad Sikora som är en av initiativtagarna till hjälpaktionen.
Han försäkrar att den stora majoriteten i Michałowo med drygt 3 000 invånare vill hjälpa migranterna.
– Naturligtvis kommer det alltid att finnas de som är emot, men här är det bara en handfull människor. Inget vi behöver oroa oss för, säger vice borgmästaren.
Hur det är med den saken är det omöjligt för en utomstående att ta reda på. Men de som är emot håller i alla fall tyst och kritiska kommentarer går inte att få på stadens gator.
En av de frivilliga som Svenska Yle träffar i gymnastiksalen i Michałowo är kurden Aras Palani som själv var flykting för 20 år sedan då han flydde från Erbil i kurdområdet i norra Irak.
Diktatorn Saddam Hussein betraktade kurderna som illojala separatister och förföljde dem brutalt.
Han fick medborgarskap i Storbritannien och hjälper nu till då hans tidigare landsmän försöker ta sig över gränsen från Belarus eller tvingas till det av belarusiska myndigheter. Flera av dem som kommit till Belarus är kurder från irakiska Kurdistan.
– Jag blir mållös då jag ser hur polackerna ställer upp för främlingar – donerar kläder och traskar i skogen på natten för att se om det finns någon som behöver hjälp, säger Palani.
Han säger sig nog vara medveten om att det finns flera som ogillar att migranterna får hjälp och har ett budskap till dem.
– Vem lämnar sitt hem och hus och säljer sina ägodelar utan orsak? Folk lämnar Irak, Syrien, Afghanistan för att de är tvungna.
En del polacker tror att alla migranter är ekonomiska flyktingar. Aras Palani tycker att de i så fall ska tänka på vad deras landsmän gjort redan länge.
– Överallt i Europa jobbar det stora mängder polacker som får bättre lön än hemma i Polen. Varför lämnade de sitt land, månntro?
' /%3E%3C/svg%3E)
