Hoppa till huvudinnehåll

Musik

Karstein Volle & The Telomeres lämnade punken till förmån för sammetslen lounge-core

Tre män i kostym samt Grönroos garage logo
Bildtext Karstein Volle & The Telomeres musik slukar in dig i en Kaurismäki/Tarantinovärld.
Bild: Henry Söderlund

Med en bakgrund inom hardcore i banden Nazca, Towers of romance och Däd tog norrmannen Karstein Volle steget ut i crooner-territorium med element av Sonic Youth och Chris Isaak.

Sammetsrösten Karstein Volle älskar både hardcore och Roy Orbison - Spela upp på Arenan

Karstein Volle har en snirklad mustasch och Telomeres musikvideor för tankarna till rökiga stämningsfyllda nattklubbar med dämpad dialog i Aki Kaurismäkis eller Quentin Tarantinos filmer.

Karstein Volle är född i Norge, i en by så liten att den knappt syns under mikroskopet. När han var 19 flyttade han ut i stora världen: till Karleby i Finland.

Ibland är det mera roligt att lyssna på punk än att spela det. Jag älskar hardcore men efter ett tag blir det som ett block med ljud.

― Karstein Volle, The Telomeres

Nu har 47-årige Karstein Volle levt i tjugo år i östra Helsingfors, i Gårdsbacka, en stadsdel som han älskar för att det är så jordnära. "Folk känner varandra här", myser han över en tårtbit i Östra centrums allaktivitetshus STOA.

Vi snackar svenska men Karstein Volle sjunger både på engelska, svenska, norska, ryska och polska enligt humör och behov.

Tre män i koostym spelar musik på scen.
Bildtext Karstein Volle & The Telomeres spelade i Södervik 2021.
Bild: Henry Söderlund

Karstein jobbar som bildkonstlärare. Illustratör har han varit sedan unga år. Det var alltid klart att han ska syssla med något kreativt, att rita eller spela musik.

Karstein Volle & The Telomeres på YouTube:

Låten heter Never Worry

Nyaste singeln heter Dowsing for a hope

Låten heter Something better

Telomerer är de yttersta delarna av våra kromosomer. Men vad har det med bandet att göra? Karstein Volle förklarar:

- Ordet är mycket vackert. Jag tycker om etymologi och intressanta ord. Telomeres, Telstar, Telecaster och så vidare - man får lite tidig femtiotals rock n' roll-känsla av det.

Hur kommer det sig att ni inte använder trummor, ni har maskintrummor?

- Det är så många bra band som spelar bara med trummaskin, så som Suicide, Laibach, Tuxedo Moon, Kraftwerk ... Tidigare trummisen i Nazka som också spelade i Mana Mana, han fick ett ljudkort av mig och jag fick hans trummaskin och jag tycker det lät så perfekt. Det här är en Korg Mini Pops från 1970-talet. Den har sex olika inställningar men du kan också trycka in två knappar samtidigt och du kan få två rytmer samtidigt. Den försöker inte låta som riktiga trummor. Cymbalerna är white noise.

Den försöker inte låta som riktiga trummor. Cymbalerna är white noise.

― Karstein Volle om sin älskade trummaskin

- När du jobbar med en riktig trummis kommer den trummisen att jobba med dig, ge dig plats. Om du tappar rytmen kommer trummisen att gå efter i grooven så att allt sitter ihop. Med trummaskinen finns det ingen nåd, den är en maskin och den tycker inte om dig. Som band är det en underbar utmaning att jobba med det här.

Tre män i suddig bild samt text
Bildtext Karstein Volle säger att det är svårt att svara på frågan "hurudan sorts musik spelar ni?"
Bild: Henry Söderlund

Från punk till Sonic Youth och trimmad mustasch

Karstein Volle har punkbakgrund och har spelat i band som Däd och Towers of Romance. Nu påminner musiken mera om Chris Isaak, Sonic Youth och Olavi Virta. Det är väldigt Aki Kaurismäki-aktigt, med svartvita videor och trimmad mustasch.

Vad har hänt?

- Ibland är det mera roligt att lyssna på punk än att spela. Jag älskar hardcore men efter ett tag blir det som ett block med ljud. Jag vet inte om det är någon motsättning att älska Einstürzende Neubauten lika mycket som jag älskar Roy Orbison.

Karstein Volle sjunger både på engelska, svenska, norska, ryska och polska enligt humör och behov.

- Man är van vid fantasivärlden då man sjunger på ett annat språk. Själv, som utlänning i Finland, använder jag engelska mera än norska. Det finns en tradition med det engelska språket som ändras totalt då man börjar använda andra språk. Det är roligt att leka med språket. Att skriva på eget språk blir mycket mera intimt och man blir sårbar på ett annat sätt än man kanske inte varit tidigare.

Musiken för tankarna till Quentin Tarantino och Pulp Fiction. Men att sätta in Karstein Volles musik i något specifikt fack är svårt - och knappast heller nödvändigt.

- Det är ju ett problem jag har haft hela livet. Genremässigt spretar musiken åt alla håll. Det är problemet då man ska boka en spelning och de frågar vilken musik man spelar. "Jaa ... lounge, industriell melankolisk femtiotalspop med trummaskin". Man ger bara större frågor än man ger svar.

Hör mera om Karstein Volle och The Telomeres i Grönroos garage.