Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Göran Honga: "Organiseringen, pengarna och personalen blir de stora utmaningarna i Österbottens välfärdsområde"

Göran Honga står i mörk kavaj i ett galleri i Närpes.
Bild: Yle/Juho Karlsson

Ledamöterna i välfärdsområdets fullmäktige i Österbottens har ett styvt jobb framför sig. Göran Honga säger att de tre stora utmaningar är: Strukturen, pengarna och personalen.

Det nyvalda fullmäktige för Österbottens välfärdsområde står inför uppgiften att organisera vården i hela landskapet, samtidigt som de ekonomiska ramarna är trånga.

Det är ingen liten utmaning säger sjukhusrådet Göran Honga, tidigare direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt och förändringsledare för landskapsreformen.

Som det ser ut nu kommer staten inte heller att kunna satsa så mycket pengar på vården som man planerat.

– Ekonomin kommer att sätta stor press på de förtroendevalda och genomsyra fullmäktigarbetet under de första perioderna, säger Honga.

Delade åsikter om närservice

De 59 fullmäktigeledamöterna från 8 olika partier representerar hela landskapet, vilket är bra ur demokratisk synpunkt anser Honga.

Han tror inte ledamöternas partitillhörighet eller SFP:s majoritet kommer att skapa några stora problem.

– Jag tror att man är ganska eniga om att erbjuda invånarna bästa möjliga vård. På nationell nivå kommer olikheterna, som i vilken mån man vill ha med de privata aktörerna, att vara mera tydliga, säger Honga.

En äldre man håller i en käpp. En kvinna håller i honom på axeln medan han tittar bakåt.
Bild: Alamy / All Over Press

I valkompassen är de invalda rörande eniga om att äldre ska garanteras plats på servicehem på valfri ort. Men på frågan om bostadsorten får påverka serviceutbudet är kandidaterna inte lika samstämmiga.

Det här förvånar inte Göran Honga.

– Det är inte så konstigt, definitionen av närservice har man kämpat med i reformen i 15 år. Man kan inte ha ett sjukhus på varje ort, men hälsovården, socialtjänsten och äldrevården borde kunna ordnas likvärdigt oberoende av ort, säger Honga.

Honga säger att de prioriteringar som blir aktuella främst rör placeringen och omfattningen av dyrare specialtjänster.

Men vilken vård landskapet kan erbjuda hänger inte bara på pengar. Bristen på vårdpersonal blir ett allt större problem.

– I dag är också frågan om ifall man kan rekrytera tillräcklig personal, även om pengarna skulle räcka till, säger Honga.

Alla invalda vill höja vårdarnas löner

En fråga som förenar Österbottens nyvalda sjukvårdspolitiker är vårdpersonalens löner. Alla anser att de behöver höjas, även om det innebär högre kostnader för välfärdsområdet.

Att höjning av vårdarlönerna får bifall bland ledamöterna är ingen överraskning säger Honga.

– Det var väntat, här spelar de marknadsekonomiska krafterna in. När det uppstår brist på vårdare blir man tvungen att betala en högre lön, säger Honga.

För välfärdsområdet är lönefrågan dubbel.

– I vårens runda talar man om generella löneförhöjningar, men man står också inför en löneharmonisering och frågan är till vilken nivå lönerna ska harmoniseras.

När staten blir finansiär av vården blir den också automatiskt en part i löneförhandlingarna. Då kan arbetsgivarna inte betala för något som staten inte är villig att finansiera, säger Honga.

– Frågan är om man ska ha fler vårdare eller färre vårdare som får bättre betalt, det beslutet kommer att påverka servicen. Det blir en ytterst intressanta fråga, säger Honga.

Trots en återkommande diskussion om stigande vårdkostnader är den finländska vården förmånligare än i övriga Norden.

– Att vården är dyr har blivit något av ett mantra. Och en orsak till att vi har en förmånligare vård är just den lägre lönenivån, säger Honga.

Tror du att det är lönenivån som gör vårdjobben oattraktiva?

– Om man jämför med övriga Norden så är vi fångna i vårt eget system. Det är inte enbart en lönefråga utan också en fråga om dimensionering, arbetssätt och hur vi som klienter är vana att använda vårdtjänster.

Honga säger att det skulle krävas både nytänkande och att olika intressegrupper lyckas enas om man vill bryta isen.

Sairaanhoitajia sairaalan käytävällä kasvomaskeihin suojautuneena.
Bild: Henrietta Hassinen / Yle

Pappersarbetet äter arbetstid

Honga säger att den finländska vården fortfarande är byråkratisk. Personalens arbetstid går åt till att fylla i register och det finns en uppsjö av blanketter för olika ändamål.

Det kräver mycket energi och arbetstid av vårdpersonalen, inte minst inom socialvården.

– Pappersarbetet tar alltför mycket tid. Det finns möjligheter till elektronisk hantering och automatisering som skulle ge kunden mera tid, säger Honga.

Ett enhetligt patientdatasystem är enligt Honga en nödvändighet för att sammanfoga vårdorganisationen i landskapet.

– Det som glömdes bort gällande Cerner, fast det var dyrt, är att patientdatasystemet också skulle ha gett möjlighet att utveckla vårdtjänsterna. i dag betalar man avgifter för att fem till sju program ska göra samma sak. Det är inte så fiffigt, säger Honga.

Oeniga om privatisering av vården

Ifall privata serviceproducenterna i framtiden ska kunna delta i upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster splittrar det nya fullmäktige.

Göran Honga ser inte frågan som särdeles infekterad. Honga säger att de privata aktörerna redan står för en betydlig del av äldrevården, socialservicen och företagshälsovården.

Honga anser att samhället i dag med hjälp av servicesedlar kan kontrollera kostnaderna för den privatproducerade vården.

– Frågan är främst ideologisk och man borde istället fokusera på den praktiska frågan. Ett större problem är att man i dag tvingas köpa in privata tjänster till ett väldigt högt pris, eftersom det saknas arbetskraft, säger Honga.

Som exempel nämner Honga läkartjänster som köps in för att Vasa centralsjukhus ska kunna trygga specialsjukvården.

Vårdkedjan brister hela vägen

Kostnaderna för specialsjukvården har varit ett ständigt orosmoment i de österbottniska kommunerna. Ett problem som ofta lyfts fram är att klinikfärdiga patienter inte kan överföras från specialsjukvården sedan de är färdigbehandlande.

Honga säger att hela vårdkedjan överlag fungerar dåligt i hela Finland.

Problemet börjar med att det inte finns vård- och boendeplatser för äldre och problemet går genom hela vårkedjan ända upp i specialsjukvården. Samtidigt har utvecklingen inom äldrevården gått mot att allt fler äldre ska bo hemma längre.

– Det är en human tanke som dessvärre inte fungerar fullt ut. Slutresultatet är att andelen äldre som bor hemma behöver allt mera vård och att de känner sig otrygga, säger Honga.

Finland har också en specialsjukvård som fastnat i en oändligt ökande kostnadsspiral säger Honga.

– Vårdmetoderna blir allt dyrare och mera avancerade. Det finns statliga organ som jobbar med de frågor kring vilken vård och vilka nya mediciner staten ska bekosta.

En patient ligger på en säng i en operationssal. Runtom står vårdpersonal.
Bild: Jyrki Lyytikkä / Yle

All vård under samma paraply

Socialvård, missbrukarvård och mentalvård för vuxna hamnar lätt i skymundan i samhällsdebatten. Det är främst vissa grupper och intresseorganisationer, som nog så förtjänstfullt, lyfter fram de här frågorna säger Honga.

I och med vårdreformen inlemmas all vård under samma paraply, det är en stor styrka med den nya organisationen anser Honga. När det till exempel gäller vården av klienter med missbruksproblem har många behov av flera typer av vård och stöd.

– Den stora frågan är om samhället hinner med i tid, eller om problemen får eskalera innan man fångar upp problemen. Utan en integrering av vården är det inte möjligt att ge den hjälp som behövs.

Göran Honga säger att ungefär tio procent av befolkningen står för 80 procent av kostnaderna.

– Att den genomsnittliga invånaren går till läkare två gånger om året fäller inte samhället kostnadsmässigt. Det är de som behöver mycket stöd och de som är svårt sjuka som står för huvuddelen av kostnaderna, säger Honga.

Vårdreformen behövs

En stor fråga som ännu återstår att ta ställning till är om välfärdsområdet ska få rätt att uppbära skatt och på vis får en större möjlighet att påverka sin egen ekonomi.

Det är en nationell och ideologisk fråga som ännu är öppen säger Honga.

Trots att välfärdsområdena har sina egna beslutsfattande organ är det i sista hand statsmakten som sätter ramarna för vad välfärdsområdena bör få till stånd och till vilket pris.

I nuläget kommer välfärdsområdena att få en ungefär lika stor summa som den man använt under de senaste åren.

Löneharmoniseringen kommer att innebära att lönekostnaderna ökar med ett par procent och höjer man sen vårdsektorns löner separat så har man ätit upp all spelmån för ett par år säger Honga.

– Jag högaktar dem som ställde upp i valet och jag önskar dem krafter i sitt arbete. Det här arbetet måste göras, men enkelt blir det inte, avslutar Honga.