Från matematikens värld till dans, yoga och iskalla bad – Magnus Appelberg söker ständigt efter nya verkligheter
När Magnus Appelberg fyllde 60 år satt han i 60 minuter i nollgradigt vatten. Det är hans rekord ännu idag. Men han tränar ständigt och lär ut sina kunskaper till andra aspirerande isfantaster.
En iskall vind blåser över isarna i Hirsala, Kyrkslätt. I horisonten samlas mörka moln och en snöstorm är på väg in mot fastlandet. Ju kallare det är, desto bättre trivs isyogin Magnus Appelberg. Men vägen till dagens livsstil har varit lång även om vattnet tidigt var ett viktigt element för honom.
- Jag tränade simning. Det var en sorts terapi för mig när jag växte upp. Att kilometer efter kilometer följa det svarta strecket i botten av bassängen gav mig ro och frid, berättar Appelberg.
Han tränade flera gånger i veckan efter skolan och senare också före skolan. Men att tävla föll honom inte i smaken så Magnus lämnade tävlingssimningen.
Skulle bli diplomingenjör
Det blev dags att söka studieplats. Magnus Appelberg lockades av det logiska och här var det hans kärlek till matematik som styrde hans val.
- Jag älskar system! Med matematik kan man antingen bevisa eller motbevisa och det är härligt. Jag valde ändå att i stället för att läsa matta på Uni söka till Tekniska högskolan. Jag tänkte att det är mera verklighetsnära. Men vem fan är intresserad av verkligheten tänker jag nu, skrattar Magnus.
Men då det var dags för diplomarbete stötte Magnus ändå på motgångar. Han skulle simulera temperatur- och fuktighetsgrad inom meteorologin, men blev frustrerad över hur långsamt allting gick.
- Datorerna var så små och enkla 1986 att det tog dem eviga tider att slutföra de uppgifter man programmerade dem till. Samtidigt ville jag göra något fysiskt igen. Jag hade slutat tävlingssimma och idrott hade jag fått nog av, så frågan var vad jag skulle ta mig till. Då sa någon: Anmäl dig till en jazzdanskurs!
Dansen slukar med hull och hår
Under den första danslektionen fick Magnus Appelbergs upp ögonen för en ny värld.
- Det var så där WOW! Det var något fysiskt, gjorde mig totalt närvarande, det fanns det rytmiska, kinestetiska, det tekniska och musiken!
Innan Magnus ens hann bli riktigt klar från Tekniska högskolan sökte han in till danslinjen på Teaterhögskolan i Helsingfors.
- Under sista halvåret på teknologiska dansade jag som statist på Lilla Teatern och insåg att scenkonst, DET är meningen med livet. Och tammetusan, de tog in mig till Teaterhögskolan.
Den rätt tvära vändningen i Magnus liv delade ändå åsikterna hos hans nära och kära.
- Min mamma har alltid varit intresserad av vad jag håller på. Hennes pappa var en verklig friluftsmänniska och skulle säkert ha uppskattat det jag sysslar med. Men min pappa var inte lika glad. När han hörde att jag hoppat av teknologistudierna för att börja dansa sa han oj nej! Men var och en får väl tycka som den vill, säger Appelberg.
Tiden stannade upp, allt var väl. Det kändes som en stund av evighet.
Magnus Appelberg
Under det sista året på Teaterhögskolan gästades danslinjen av Kozanna Lucca från Roy Heart Theater i Frankrike. Hon lärde ut röstanvändning under de två veckorna hon vistades i Finland.
- Under den sista timmen hade skolan hyrt en vattenbassäng och vi fick öva våra röster under vatten. Det var en verklig aha-upplevelse för mig. Det gav mig ett så stort lugn att när vi var färdiga, måste jag fortsätta ännu en stund ensam i vattnet. Tiden stannade upp, allt var väl. Det kändes som en stund av evighet, berättar Magnus Appelberg.
En ny kroppskonst knackar på dörren
Under åren som följde jobbade Appelberg som dansare i ett flertal produktioner, även utomlands. Men snart skulle ödet gripa in igen och föra honom in på nya spår. Det var dags för nästa kroppsliga upplevelse.
- Jag fick en djup massageterapi där man gräver verkligt djupt in i musklerna. Det här var på en kurs jag gick på och då träffade jag min fru Riitta som var på samma utbildning. Det var 30 år sedan, berättar han.
Jag höll andan tills jag var blå i ansiktet och följande vinter klarade jag av 1000 meter och kunde sitta en halvtimme i isvaken
Magnus Appelberg
Yogan kom på allvar in i Appelbergs liv då han var i 40-årsåldern. Då var det astangayoga som gällde.
- Där var jag igen. Jag gav lillfingret. Jag lovade att jag ska träna i fyra månaders tid tre gånger i veckan. Men tre år senare var löftet glömt och jag var lärare på Tammerfors Astangayogaskola, skrattar han.
Men hur kom isen och kylan med i bilden då? Genom yogan kom Magnus Appelberg i kontakt med läraren Simon Borg-Olivier från Australien, som hade en ny syn på yoga.
- Simons grundmetodik var stretch less, work less, breathe less och eat less, move from the core. Han vet förstås inget om kyla men jag kunde applicera hans metod för att lära mig tåla kalla förhållanden. Nu visste jag meningen med livet, igen, säger Appelberg med ett stort leende.
Exakt vad som sker rent fysiologiskt vet Magnus inte. Men han utgår ifrån att det har att göra med glatta muskelceller och hur cellerna tar upp syre. Vid hård kyla börjar kroppen förbränna brunt fett och det värmer upp en.
- Första vintern klarade jag av att simma 200 meter i en kall bassäng. Jag trodde jag var världsmästare. Det var jag förstås inte utan fortsatte mina övningar. Jag höll andan tills jag var blå i ansiktet och följande vinter klarade jag av 1 000 meter och kunde sitta en halvtimme i isvaken jämfört med tidigare fem minuter.
Idag präglas Magnus Appelbergs liv av yoga och framförallt isyoga. Coronapandemin tvingade honom och hans hustru att lägga ner den yogaskola de drivit i åtta års tid i Rödbergen i Helsingfors.
Samtidigt sa paret upp sin lägenhet i huvudstaden och flyttade ut till stugan i Hirsala på heltid. Han har också hunnit skriva färdigt sin bok om isyoga.
- Just nu är jag i en sådan fas i livet att vi med min hustru säger att vi försöker komma underfund med vad vi ska bli som stora. Jag har hemskt lite förpliktelser. Jag har gigs, grupper som kommer ut hit och beställningar till föreläsningar. Jag vaknar på morgonen, dricker kaffe, mediterar och hoppar i kalla havet, berättar han.
' /%3E%3C/svg%3E)
