Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Finlands stränga coronarestriktioner får kritik av experter: "Besluten saknar kunskapsgrund"

Uppdaterad 01.02.2022 08:41.
En musikrestaurang skyltar med texten "Allt är inställt" ut mot gatan.
Bildtext Besluten om hur mycket samhället ska stängas ner eller öppnas upp vilar på en svag grund, säger man bland rättslärda och statsvetare.
Bild: Lehtikuva

Inom några veckor kan alla Finlands restriktioner komma att slopas. Men det sker för långsamt, säger både kulturfält och restaurangbransch. Kritiken får gehör hos experter på Finlands förvaltning och politik.

Både restaurangbranschen och kulturfältet har visat brett missnöje mot hur stränga coronarestriktionerna varit och fortfarande är, efter regeringens besked förra veckan om att de lyfts så småningom.

I helgen fick författaren Juha Itkonens kritiska Facebookuppdatering om läget stor spridning. Itkonen skrev om att pandemihanteringen är för politisk och att regeringen har haft snabbt att införa restriktioner men svårare att lyfta dem.

Att inte heller folkhälsoexperterna på THL alltid har samma åsikt som tjänstemännen på Social- och hälsoministeriet eller regeringens coronaministergrupp har varit tydligt ett tag.

Bland annat Mika Salminen har flera gånger kommit med budskapet att landet så småningom måste lära sig leva med viruset: bara den senaste veckan har Lääkärilehti citerat honom om att sjukvårdens kapacitet inte för evigt kan skötas genom samhällsrestriktioner och Iltalehti om att THL konsekvent försökt föra fram att en del restriktioner gör mer skada för folks välmående och hälsa än de gör nytta.

"Vi godkänner att besluten inte är kunskapsbaserade"

Kritiken om att regeringen och folkhälsomyndigheten THL har så olika budskap kommer också från andra håll.

– Det är väldigt allvarligt att regeringen inte lyssnar på Institutet för hälsa och välfärd som är den myndighet regeringen kan använda och vars bedömning man borde lita på. Men här har det redan länge varit så att Social- och hälsovårdsministeriet försöker styra THL så de får som de vill, säger Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi till Svenska Yle.

Han har sedan början av pandemin varit kritisk till beslutsordningen kring restriktionerna, men är särskilt oroad över att det två år in i pandemin fortfarande är så svårt – trots att regeringen borde ha både mer kunskap och data att bygga besluten på.

– Pandemihanteringen är politisk i allra högsta grad, säger han, och hänvisar till exempel till hur mycket Finland koncentrerat sig på att stänga gränser.

En man med glasögon
Bildtext – Vad händer vid nästa kris om finländarna är så här auktoritetstrogna, undrar professor i statskunskap Kimmo Grönlund.
Bild: Arash Matin/Yle

Besluten om hur mycket samhället ska stängas ner eller öppnas upp vilar nu på en väldigt svag grund, menar också rättslärda Pauli Rautiainen. Han är lektor i socialrätt vid Östra Finlands universitet, expert på grundlag och mänskliga rättigheter och har flera gånger uttryckt sig kritiskt om lagenligheten i coronabesluten och hur lätt de accepteras.

– Vi godkänner att besluten inte är kunskapsbaserade, vi godkänner den här verksamhetskulturen, säger Rautiainen till Svenska Yle.

Rautiainen har för sin forskning i Finlands krishantering krävt ut beslutsunderlag för myndigheternas pandemihantering och ser klara brister. Besluten kan sakna ordentliga beslutsunderlag eller hänvisa till underlag som inte håller. Till exempel hänvisar flera myndigheter fortfarande till THL:s riskbedömningstabell från i höstas som flera experter redan dömt ut.

Han pekar framför allt på bristen på transparens i besluten hos både regering och regionförvaltningsverk. I torsdags när regeringen meddelade att restriktionerna så småningom börjar lyftas – om än långsamt – fanns det ingen öppenhet kring vad regeringen grundade sina beslut på.

Förvirring om vem som bestämmer om vad

Både Grönlund och Rautiainen lyfter också fram de olika budskapen och den oklara arbetsfördelningen mellan regeringen och de andra instanserna.

I torsdags sa regeringen att restriktionerna för publikevenemang kan lyftas, men det är regionförvaltningsverken som bestämmer om dem. Till exempel i Södra Finland gick regionförvaltningsverket in för en publikgräns på 50 personer, trots att regeringen inte rekommenderade någon sådan gräns.

Beslutsfattandet ligger på många olika nivåer och förhållandet och ansvaret mellan regering, regionförvaltningsverk och coronakoordineringsgrupper är otydligt för medborgare och näringsutövare.

Ett exempel är hur regionförvaltningsverket i Södra Finland kan hänvisa till uttalanden från coronakoordineringsgruppen i Helsingfors, en grupp de själva sitter representerade i.

Julkisoikeuden apulaisprofessori Pauli Rautiainen.
Bildtext Vi har godkänt att coronabesluten inte är kunskapsbaserade, säger Pauli Rautiainen, docent i välfärds- och offentlig rätt.
Bild: Retu Liikanen / Yle

Rautiainen ifrågasätter också att det endast är regeringen som för tillfället bestämmer om restaurangbranschen: besluten grundar sig på enbart en förordning.

– Regeringen ville bestämma om den och samtidigt stängdes rättskyddsmekanismerna ut. Jag har själv sett det som fel att det används så stark offentlig makt mot aktörer som inte har det behöriga rättskyddet och möjligheten att föra ärendet till domstol, säger Rautiainen, som också är kritisk till att grundlagsutskottet godkände förfarandet i början av pandemin.

"Det folkliga stödet för demokrati och friheter är tunnare än jag trott"

Statsvetare Kimmo Grönlund som forskar i demokrati och allmän opinion är oroad för hur stor acceptansen för stränga restriktionerna varit i samhället.

Han påpekar att kritiken har varit svag både hos oppositionen och i media.

– Tvärtom har vi nästan sett en tävling i vem som kan kräva strängare restriktioner.

Han tycker det är underligt hur lite grundorsaken till restriktionerna har diskuterats: att Finlands hälsovård från början är så belastad att sextio coronapatienter på intensiven får den på knä. Det här hoppas han blir ett större samtalsämne inför riksdagsvalet än det var inför välfärdsområdesvalet.

Men framför allt är Grönlund förvånad över hur gärna medborgarna accepterat restriktioner på deras frihet. Enligt senaste mätningar hos ÅA är en fjärdedel av befolkningen fortfarande för strängare restriktioner.

– Det folkliga stödet för demokrati och friheter är betydligt tunnare än jag någonsin hade trott.

Han funderar mycket på vad det innebär för folkets starka auktoritetstro i längden.

– Vad händer om det blir någon annan typ av kris, ett krig eller en ny flyktingkris? Är vi då beredda att återigen göra avkall på våra grundläggande friheter? Vi borde verkligen fundera noggrant på konsekvenserna. Nu får vi prejudikat på många sätt, vi tog ju i bruk beredskapslagen också.

Diskussion om artikeln