Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Analys: Sannfinländarna får se sig i spegeln – men Yles partimätning visar att retropolitiken var en kortlivad fluga

Uppdaterad 03.02.2022 14:35.
Magnus Swanljung, i bakgrunden Riikka Purra i närbild.
Bildtext Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra har, åtminstone inte ännu, lyckats nå ut till väljarna på samma sätt som sina föregångare. Bilden är tagen på valvakan efter välfärdsområdesvalet.
Bild: Sakari Piippo / Yle

Välfärdsområdesvalet var ett retroval där gamla trygga Centern skrällde. Men ännu har partiet inte lyckats omsätta valframgången i rikspolitiken. Sannfinländarna lyckades däremot sjabbla bort sina väljare, skriver Magnus Swanljung.

Yles första partimätning efter välfärdsområdesvalet är antagligen svår att smälta för två partier: Centern och Sannfinländarna.

Vi börjar med Sannfinländarna som störtdyker med över tre procentenheter på en månad. Partiet har nu ett väljarstöd på 15 procent.

Det är förstås bättre än 11,1 procent i välfärdsområdesvalet, men ändå.

Riikka Purra lyckades inte kristallisera partiets budskap till väljarna som Jussi Halla-aho och Timo Soini

Sannfinländarna misslyckades grovt med sin valkampanj och slarvade också bort sina väljare i rikspolitiken.

Väljarna litade inte på ett parti som talade om bränslepriser för att leda bort uppmärksamheten från de viktiga vårdfrågorna där man levererade mer kritik än lösningar.

Nu flyr väljarna i första hand till sofflocket, men också till Samlingspartiet som trots sitt motstånd mot vårdreformen ville diskutera vårdfrågorna på allvar.

Riikka Purra lyckades inte kristallisera partiets budskap till väljarna som hennes företrädare Jussi Halla-aho och Timo Soini.

Att en del av väljarna flyr till flykting- och vaccinmotståndaren Ano Turtiainens parti Valta kuuluu kansalle borde få varningsklockorna att ringa.

Ändå ska man inte räkna ut Sannfinländarna inför riksdagsvalet nästa vår. Om partiet hade svårt att få fokus på sina frågor i välfärdsområdesvalet har de alla chanser om ett år.

En av de stora frågorna i riksdagen blir klimatpolitiken som Sannfinländarna har lätt att ta lyra på, inte minst när energipriserna stiger. Delvis handlar klimatpolitiken om EU:s svårbegripliga taxonomi. Och allt som börjar på EU är bra för Sannfinländarna.

Dessutom landar flera lagförslag om migration i riksdagen i vår.

Retropolitiken blev kortvarig

Centern gjorde en kort comeback på toppen. När rösterna i välfärdsområdesvalet räknats log ingen lika brett som Annika Saarikko.

Hon visste förstås att valresultatet inte skulle speglas rakt av i rikspolitiken. Men kanske ändå lite?

Annika Saarikko.
Bildtext Så här glad var Centerordföranden Annika Saarikko på Centerns valvaka efter välfärdsområdesvalet. I dag är hennes leende knappast lika brett.
Bild: Roni Rekomaa / Lehtikuva

Att för en stund få känna sig som en av de tre stora, som i gamla goda tider, gjorde Centerns självförtroende gott.

När det kommer till kritan och man behöver vård hade väljarna insett att man kan lita på de gamla tråkiga partierna, och Centern var ett av dem.

När partierna laddar upp för riksdagsval gör identitetspolitiken comeback

Därför är kallduschen desto större när Centern nu inser att man är tillbaka i samma sorgliga bakvatten där man simmade för en månad sedan. Ännu en gång är man akterseglad av Samlingspartiet och SDP och till och med Sannfinländarnas försprång känns långt.

Nu har partiet prövat hot om att lämna regeringen både för att det går dåligt och för att det går bra. Vilket blir nästa drag? Centern blir knappast lätt att tas med för de övriga regeringspartierna i vår.

En förmildrande omständighet är att stödet för Centern växte en liten smula i slutet av mätperioden, efter välfärdsområdesvalet. Det kan finnas skäl att hålla ett öga på den långsiktiga trenden.

Men summa summarum var retropolitikens återkomst en kortvarig fluga.

När partierna börjar ladda upp för riksdagsval gör identitetspolitiken säkerligen comeback – och då måste Centern ännu en gång hitta sin plats.