När olika ekonomiska verkligheter vänner emellan krockar: "De förstår inte att 20 euro är mycket pengar för mig"
Att dela utgifterna jämt mellan vänner är inte alltid rättvist. Både de som har mer pengar än de andra, och de som har allra minst pengar att röra sig med, kan känna att de andra inte förstår deras situation.
Det här framkommer i Yle Oppiminens artikel, “Hän ei ymmärtänyt, että 20 euroa on minulle iso raha” – erituloisten ihmisten todellisuudet eivät aina kohtaa.
Det är svårt att sätta sig in i någon annans situation
De flesta människor är under något skede i livet låginkomsttagare. Exempelvis när de flyttar hemifrån för att studera. Men man glömmer lätt bort hur det var att räkna varenda cent när man börjar förtjäna mera. Vad beror det på?
– Vi som människor är programmerade för att leva i nuet och i den verklighet där vi befinner oss. Hjärnan har en begränsad kapacitet för att minnas händelser och livsskeden. Hjärnans hierarki avgör vilka erfarenheter det lönar sig att spara, säger Mippi Vuorikoski som är relations- och interaktionsexpert och också sexualterapeut.
Redaktör Julia Thurén frågade sina följare på Instagram, vilka upplevelser de har av inkomstskillnader bland sina vänner. De kursiverade avsnitten i den här artikeln är utdrag ur de svar Julia fick.
Vad de som är rikare än sina vänner önskar att de andra skulle förstå
1. Brutto- och nettoinkomster är två olika saker
“Mina vänner som har små inkomster tycker om att prata om bruttolön, när jag själv pratar om nettolön. Den progressiva beskattningen känner säkert alla till, men vad det innebär verkar för många vara höljt i dunkel.”
2. En hög lön innebär hög belastning
“Det stör mig ibland att mina vänner inte alltid förstår hur stressande arbetet kan vara. Att jobba som läkare är psykiskt mycket tyngre än till exempel att jobba vid ett löpande band inom livsmedelsindustrin eller att arbeta som städare. Jag har erfarenhet från båda de här branscherna. Det är ett känsligt ämne och det irriterar mig. Jag sympatiserar också med andra i vårdsektorn. För deras del känns det orättvist att de efter skatt blir med 1700 euro i handen per månaden att leva på trots att de har en högskoleexamen. Själv tjänar jag det dubbla och inom min bransch är det inte ens någon hög lön. Det här får en att fundera på varför någons timme är värdefullare än någon annans.”
3. Den med högre lön kan bjuda
“Jag hoppas att mina vänner skulle förstå att det på riktigt är okej att be mig om hjälp ekonomiskt. Jag betalar gärna också mina vänners nota om vi är tillsammans på till exempel en restaurang eller hotell. Jag förväntar mig inte att någon blir skyldig mig vare sig pengar eller gentjänster. Jag begriper såklart att det kan upplevas som en problematisk maktkonstellation och utgångsläget är att vi gör grejer tillsammans som passar allas inkomst.”
4. Att bjuda ska inte vara en självklarhet
“Att jag bjuder ibland betyder inte att jag alltid bjuder. Om vi kommer överens om att den andra betalar tillbaka sin del av cafébesöket via MobilePay så är det störande att behöva be om betalningen flera gånger. Jag vill rent principiellt hålla fast vid överenskommelser om delade utgifter.”
5. I ett parförhållande delar man på utgifterna enligt inkomst, det kan man också göra i vänskapsrelationer
“Jag hoppas att mina vänner ibland skulle förstå att jag ibland gärna deltar med en större summa i någon gemensam gåva så att vi kan köpa någonting som den personen verkligen behöver eller har önskat sig. Eller att jag kan står för mat- och vinkostnaderna på någon stugresa. Det känns svårt att föra de här samtalen för vi har en stark tradition av att dela på allt i vårt kompisgäng. Att dela på utgifterna enligt inkomst ses som rättvist i ett parförhållande men i ett vänskapsförhållande ses det som allmosor eller välgörenhet.“
6. En människas värde beror inte på vad hen har för lön och man kan prata högt om pengar
“Jag värdesätter inte mig själv eller andra utifrån deras inkomster. Och jag skryter åtminstone inte medvetet om min höga lön. Men om det för någon känns som att jag inte förstår hens ekonomiska läge, så är det helt okej att säga till om det.“
Vad de som är fattigare än sina vänner önskar att de andra skulle förstå
7. Tjugo euro kan vara mycket pengar
“När jag var låginkomsttagare och ensamstående hade folk väldigt svårt att förstå varför jag inte så där bara kunde gå ut och äta eller åka på en resa. På min sons daghem samlade man två gånger per år in 20 euro för resor. Vi bodde i ett område med många välbärgade. När jag beklagade mig för min vän förstod hen inte alls att 40 euro i året är mycket pengar. Det handlade inte om att jag inte skulle ha velat utan om att jag inte kunde. Hen visste heller inte att dagisavgiften betalas enligt inkomst och att de som har de lägsta inkomsterna inte behöver betala den.“
8. Fritidssysselsättningar kunde planeras enligt dem som har minst pengar att röra sig med
“En del av mina bättre ställda släktingar förstår inte att det är himla svårt att spara hundra euro. Vi var på väg till en stuga för några år sedan. En släkting vill ha en lyxig stuga och jag sa att jag inte kan betala nittio euro för stugan. Hen tyckte att jag skulle spara ihop den summan. Hen hade väldigt svårt att begripa att det är svårt och jobbigt att spara ihop hundra euro på ett par månader. Och jag skulle verkligen inte använda de pengarna på att hyra en stuga utan exempelvis köpa kläder eller skor åt mitt barn.“
9. En låginkomsttagare har inte råd att vara spontan
“Inte är jag som person en snåljåp eller en som inte vill ha roligt. Jag kan bara inte använda två månaders matbudget på ett enda veckoslut.”
10. Att köpa klimatsmart eller hållbart är inte nödvändigtvis en fråga om värderingar
“Som låginkomsttagare inom social-och hälsovården är det ibland plågsamt att inte ha resurser att göra de mest hållbara och klimatsmarta valen som mina vänner kan göra. Ibland måste jag kompromissa eller låta bli att köpa trots att jag gärna skulle göra på annat sätt och köpa ekologiskt, inhemsk design eller använda pengar på kultur- eller mattrender.“
11. Den ekonomiska situationen mellan par och singlar kan vara enorm
“Jag är den enda som är singel och ensamstående i vår vänkrets, och det känns ibland konstigt att om vi köper en gemensam gåva så delas priset jämt per familj. Alltså inte per person utan jag betalar samma som ett par gemensamt betalar. Alltid. Och jag är för mesig för att ta upp det här till diskussion.”
Det är bra att öva sig på medkänsla och att prata öppet om pengar
Mippi Vuorikoski tror inte att någon med avsikt är fräck men att vi så lätt glömmer.
– Särskilt om vår egen upplevelse av fattigdom har varit neutral. Vi har haft knappt under studietiden och efter det börjar vi sakta men säkert börjat förtjäna mera pengar. Förändringen sker över en längre tidsperiod. Om vi i stället hade tagit ett hopp från luspank till superrik, en radikal förändring, det skulle vi minnas bättre.
Det spelar också roll med vem vi umgås. Ofta har vi vänner som har rätt lika ekonomisk situation.
Ju kortare tid som gått sedan vi själva var låginkomsttagare, desto lättare är det för oss att relatera till och förhålla oss empatiska till en vän som har det sämre ställt.
–Det är väldigt lätt hänt att vi glömmer andras situation. Det handlar oftast helt enkelt om tanklöshet.
Prat öppet om inkomstskillnader också med vänner och ta dem i beaktande
Enligt Vuorikoski är det viktigt att i vänskapskretsen göra saker som funkar för den som har minst pengar till sitt förfogande – eller att betala delar av hens andel.
–Det är inte konstigare än så.
I det fallet är det bra att vara medveten om de maktpositioner som det här kan skapa.
– Det är bra att vara medveten om maktpositionerna. Också dem kan man helt öppet prata om. Exempelvis, att jag vill nu göra det här möjligt för att det gör mig glad och det förbinder ingen till någonting.
Särskilt beträffande svensexor, möhippor, stugveckoslut och andra gemensamma fritidsaktiviteter är det bra att komma ihåg andras ekonomiska förutsättningar.
Vuorikoski ger ett exempel från sin egen vänkrets. Under studietiden utexaminerades en av vännerna till läkare och hade redan under sitt fjärde studieår börjat jobba i en bransch med goda inkomster. Under restaurangkvällar sa hen öppet att nu vill jag köpa en vinflaska för 60 euro åt oss. Jag tycker om vin och jag vill dela flaskan med er.
–Det är bra att prata öppet om saker, men oftast är det just det som är det allra svåraste.
Det kan kännas svårt att börja diskussionen för att alla är måna om att ingen ska behöva tappa ansiktet.
Vuorikoski vet att man ofta i Finland tänker att i ett parförhållande delar man utgifterna enligt inkomst, men vänner emellan ska man dela allt jämt. Enligt henne kunde man tänka om här. Särskilt när det kommer till svensexor, stugresor och mer påkostade fritidsgrejer är det viktigt att komma ihåg också andras ekonomiska förutsättningar. Om man samlas på en stuga eller för en gemensam middag kan man tillämpa byteshandel: den med mera pengar köper kanske maten åt ett större sällskap och den med mindre inkomst kan till exempel baka.
Den här artiklen är en översättning av “Hän ei ymmärtänyt, että 20 euroa on minulle iso raha” – erituloisten ihmisten todellisuudet eivät aina kohtaa, skriven av Julia Thurén.
Översatt av Charlotte Lindroos
Här kan du lyssna på Poddcasten som hör till artikeln, och artikelserien "Melkein kaikki rahasta".
Kavereiden elintaso ajoi ohi
Du kan också lyssna på Relationspodden, Hur ska man hantera pengar i vänskapsrelationer?
