Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Mobbningsfallen varierar mycket från år till år vid Kimitonejdens skola – rektor: "Mobbningen går knappast att få ner till noll"

Uppdaterad 07.02.2022 10:49.
Britt-Mari Norrbacka och Christoffer Sourander i lärarrummet i skolan.
Bildtext Britt-Mari Norrbacka och Christoffer Sourander vill man ska se mobbningsstatistiken i skolundersökningar som ett samhällsfenomen.
Bild: Amanda Ölander/Yle

År 2019 upplevde 9,4 procent av eleverna i Kimitonejdens skola mobbning minst en gång i veckan. Det var mer än någon annan skola i Åboland och långt över medeltalet bland finlandssvenska skolor som låg på 5,5 procent samma år.

Det här visar en utredning som Svenska Yle publicerade förra veckan. För år 2021 saknas dock siffror från skolan eftersom elevunderlaget var för litet för att kunna användas. Men enligt lärarna vid skolan har trenden vänt och eleverna upplever idag mobbning mer sällan än skolornas medeltal.

– Jag skulle säga att vi alltid har jobbat mycket och bra med det förebyggande arbetet. Att statistiken varierar så mycket beror på att det är en liten skola och årgångarna är olika. Det finns alltid elever som mår dåligt eller som kommer från tuffa förhållanden, sådant är en grogrund för mobbning. Råkar det vara ett år med fler elever som har det tufft så kan det förekomma mer mobbning just det året, säger Christoffer Sourander.

Sourander är elevvårdsteamets representant i ledningsgruppen, klassföreståndare och kontaktperson för skolans krisgrupp.

Halva tiden är de i skolan, men andra halva är de på sociala medier och den världen har vi inte tillgång till

― Christoffer Sourander

I skolans omfattande förebyggande arbete mot mobbning jobbar man med att få eleverna att bli bekanta med varandra, respektera varandra och förstå mobbningens konsekvenser.

– Det viktigaste är att de förstår hurdana skador mobbning medför och vad det kan leda till för de som utsätts. Det är också viktigt att bygga upp elevernas självkänsla och att de får verktyg att hantera svåra situationer, så de vet vad de kan göra om de blir utsatta. Redskapen är viktiga annars också eftersom de rör sig i sociala medier och kommer att träffa en massa olika människor under sitt liv, säger Camilla Wisur-Heikkilä, vänelevshandledare och ansvarig för KIVA-skola.

Tre unga tjejer med svarta jackor håller i mobiltelefoner.
Bildtext Bråk som utspelar sig på veckoslutet kan följa med in i klassrummet på måndag morgon.
Bild: Amanda Ölander/Yle

Christoffer Sourander håller med och betonar vikten av att eleverna ska förstå mobbningens skador.

– Att få högstadieungdomar att aldrig säga något fult åt varandra är omöjligt. Det finns alltid sådana som inte kommer överens med varandra, och unga som mår dåligt. Men man måste kunna acceptera varandra, och låta bli att ge onödiga kommentarer eller säga något kränkande. Det är väldigt viktigt att försöka få dem att inse konsekvenserna av sådant, säger Sourander.

Skolans rektor, Britt-Mari Norrbacka, håller med om att det är ett omöjligt mål att bli kvitt mobbningen helt och hållet.

– Vid mobbningsfall ingriper vi naturligtvis alltid. Tyvärr kan man knappast aldrig få mobbningen ner till noll, men vi strävar mot att hålla den på ett minimum. Människan är tyvärr funtad så att man hamnar i luven på varandra, inte bara innanför skolväggarna utan även någon annanstans. Därför är det viktigt att ge dem rätt redskap för att hantera svåra situationer, och att respektera varandra. Det behöver man kunna hela livet, säger Britt-Mari Norrbacka.

Saknar redskap vid konkreta mobbningsfall

Enligt lärarna finns det alltså gott om verktyg för det förebyggande arbetet, men när de konkret måste hantera svåra mobbningsfall känner de att resurserna och kunskapen om vilka åtgärder man kan och bör vidta är begränsade.

Borde vi leta efter svaret för varför statistiken inte går ner någon annanstans än i skolan? Mobbning är ett samhällsfenomen och inte enbart något som sker här

― Christoffer Sourander

På grund av tystnadsplikt kan de inte ge exempel på hur man konkret ingripit i tidigare mobbningsfall, men generellt handlar det om att samtala.

– Diskussion är vårt redskap. Förståelse för varandra, överenskommelser, uppföljningar och åter diskussion i fall det inte slutar. Vi pratar både med personal, elever och i ett visst skede också föräldrarna om det så kräver, säger Norrbacka.

Britt-Mari Norrbacka i sitt kontor
Bildtext Rektor Britt-Mari Norrbacka säger att det förebyggande arbetet och dialogen med föräldrarna fungerar bra vid Kimitonejdens skola.
Bild: Amanda Ölander / Yle

Trots att så gott som alla skolor har program som ska förebygga mobbning har mobbningsstatistiken inte gått ner, och Sourander undrar därför om man gör rätt i att fråga huruvida lärarkåren gör tillräckligt.

– Det finns exempel där lärare som ingripit hamnat i en rättegång. Så hur ska man våga ta tag i tuffare fall och vad har vi rätt till? Frågan är om vi har tillräckligt med verktyg för det här och om det faktiskt ska vara lärarens roll att vara socialarbetare, polis och så vidare. Eftersom många associerar ordet mobbning med skolan tror man det är ett skolfenomen, men det är ett samhällsfenomen, säger Sourander.

Mycket av mobbningen syns inte i korridorerna eftersom de försiggår på sociala medier.

– Vi ser kanske 10 procent av det som händer, och kan bara hantera det som försiggår här. Halva tiden är de i skolan, men andra halva är de på sociala medier och den världen har vi inte tillgång till. Mycket händer på fritiden, saker kan eskalera på helgen och så träffas de i skolan på måndag och problemet blir synligt här.

"Vuxna håller själva låg nivå på sociala medier"

Christoffer Sourander anser att man vid Kimitonejdens skola gör det man kan då elever blir utsatta för mobbning, men han skulle gärna se att ansvaret för att få ner mobbningsstatistiken inte enbart lades på skolpersonalen.

– Borde vi leta svaret för varför statistiken inte går ner någon annanstans än i skolan? Mobbning är ett samhällsfenomen och inte enbart något som sker här. Jag skulle önska att alla familjer tog sig en funderare på hur man pratar om till exempel mobbning, skolan, vänner, kolleger och lärarna där hemma. Det är där barnen tar modell och tittar man hur det ser ut på sociala medier finns det många vuxna som själva håller en ganska låg nivå. Är det det här vi vill lära våra ungdomar, frågar han sig och fortsätter.

– Det är A och O att vårdnadshavare förklarar för sina ungdomar vad som förväntas av dem i skolan, för det är jättejobbigt om vi inte bara ska vara det vi är utbildade till, det vill säga lärare, utan också ska vara extraföräldrar, uppfostrare, poliser, socialarbetare och så vidare. Om det är det samhället förväntar sig av vår yrkesgrupp så får de tänka över arbetsbeskrivningen, löner och hur mycket som ska få plats i vår arbetstid. Vi gör vår del, jag skulle efterlysa att alla andra också gör sin del.

Så gjorde vi granskningen