Varför är det alltid fel film som vinner på Oscarsgalan? Så här tar man hem en Oscar

En global smakdomare av vilka filmer som är årets bästa, eller ett stagnerat fossil som inte har någon relevans i dagens värld? Oscarsgalan har länge ansetts vara världens mest prestigefyllda filmpris, men hur bestämmer man vem som vinner?

Vi förklarar hur prisutdelningen går till, och vad den har för betydelse.

Hur väljs vinnarna?

Vi tar det uppenbara först: Smaken är som baken. Att rangordna konst, eller underhållning för den delen, är alltid befängt. Om du gillar en film har det ingen betydelse om den är prisbelönt eller inte.

Det finns otaliga exempel där Oscarsgalan har haft “fel” – åtminstone sett efteråt. Kändaste exemplet är kanske filmhistoriens mest prisade film Citizen Kane, som blev utan pris för bästa film 1941 (det gick i stället till How Green was My Valley).

Och det är inte det enda. Kevin Costners västernfilm Dansar med vargar vann över Martin Scorseses Maffiabröder. Sydney Pollacks Karen Blixen-filmatisering Mitt Afrika vann över Steven Spielbergs Alice Walker-drama Purpurfärgen. Crash vann över Brokeback Mountain. På väg med Miss Daisy vann ett år då Do the Right Thing inte ens var nominerad.

Varken Alfred Hitchcock eller Stanley Kubrick vann någonsin en Oscar för bästa regi.

Oscarsvinnarna marknadsförs ofta också utanför USA som “årets bästa filmer”. Mer korrekt vore att säga att de är den amerikanska filmakademins favoriter, då Oscarsstatyetterna både väljs och delas ut av branschorganisationen The Academy of Motion Picture Arts and Sciences (det kanske är orsaken till att filmer om filmbranschen, och Hollywood i synnerhet, ofta klarar sig bra).

Processen går till så att akademins 17 underorganisationer först röstar fram vilka som ska nomineras. Filmfotograferna nominerar kandidaterna till bästa foto, klipparna nominerar kandidaterna till bästa klipp och så vidare. Alla får nominera kandidater till bästa film.

Efter att man valt ut nomineringarna får alla akademins kring 9 000 medlemmar rösta fram en vinnare i varje kategori.

Hur räknas rösterna?

I de flesta kategorier röstar man på en vinnare bland de nominerade filmerna, och den med flest röster vinner.

Undantaget är kategorin bästa film. Under de senaste åren har antalet nominerade filmer i den här kategorin varierat, men i år går akademin tillbaka till systemet från 2010, med tio kandidater.

Eftersom det finns fler kandidater i den här kategorin än i de andra har man gått in för ett system där väljarna rangordnar filmerna från nummer tio till ett. Om över 50 procent av medlemmarna valt en film som nummer ett vinner den, om inte räknar man med antalet filmer som fått flest tvåor och så vidare.

Det kan alltså betyda att en film som inte så många tyckte var bäst, men som många tyckte var ganska bra, kan dra det längsta strået.

Vilka filmer kan nomineras?

För de flesta kategorier kan en film nomineras om den är över 40 minuter lång och har spelat i en biograf i minst en av sju städer i USA, bland annat Los Angeles eller New York, i minst en vecka, i år mellan den 1 mars och 31 december.

Det spelar alltså i princip ingen roll var filmen är producerad, eller vilket språk man talar i filmen. Det relevanta är att filmen visats i USA – och för filmens chanser är den avgörande faktorn att tillräckligt många av akademins medlemmar sett eller åtminstone hört om den.

Det finns vissa undantag, såsom kategorin bästa internationella film, där varje land nominerar en film var. Den måste ha spelat i en biograf i minst en vecka i sitt hemland, och dialogen måste vara till största delen på ett annat språk än engelska.

Det är orsaken till att koreanska Parasite kunde vinna både bästa film och bästa internationella film år 2020, och till att de flesta brittiska filmer inte kan tävla i kategorin bästa internationella film.

Hur vinner man?

I de bästa av världar skulle alla de som får rösta på Oscarsvinnarna ha sett alla filmer som släppts under ett år. Men det är osannolikt: till exempel i år finns det 276 filmer som kan nomineras.

Till exempel år 2015 rapporterade tidningen The Hollywood Reporter att sex procent av medlemmarna inte hade sett de filmer som nominerats i kategorin bästa film, och andra tidningar har intervjuat medlemmar som öppet medgett att de röstat för en film som de inte ens sett.

Detta är orsaken till att filmstudiorna för flera månader långa kampanjer som kostar miljoner dollar för att marknadsföra sina filmer för akademins medlemmar.

År 2016 rapporterade Variety att studior spenderade mellan 3 och 10 miljoner på att lobba Oscarsväljare, enligt New Yorker kan siffran vara så hög som 15 miljoner.

Studior hyr biografer för visningar, skickar ut dvd:er eller strömningslänkar, satsar på reklam och arrangerar fester till ära av någon av kandidaterna.

Sedan 2019 har filmakademin öppnat en digital strömningssajt där medlemmar kan se de flesta filmer som kandiderar, förutsatt att filmstudiorna betalar 12 500 dollar per film.

I synnerhet skådespelare och regissörer flygs till olika håll i världen för filmfestivaler, och väntas göra sitt allt för att charma väljarna i Hollywood under Oscarssäsongen.

“Jag är så trött på att föra kampanj! Jag är inte en politiker, jag är en skådespelare!” lär Antonio Banderas ha utbrustit pris på en filmkritikergala i New York år 2020, enligt Vox, då han var nominerad för Almodóvar-filmen Smärta och ära.

Aktiva Oscarskampanjer är ändå ingen garanti – det går inte att charma till sig en Oscar (Antonio Banderas förlorade till Joaquin Phoenix i Joker).

Vem sitter i filmakademin?

Medlemmarna i filmakademin är inte offentlig information. Organisationen bjuder självmant in vissa personer, såsom de som blivit nominerade till pris, men i övrigt fungerar organisationen lite som finska Bastusällskapet: Om du vill bli medlem måste två andra medlemmar sponsorera dig.

Det enda formella kravet är att du jobbar inom filmbranschen – då du blir medlem. Medlemskapet är däremot i regel på livstid (filmproducenten Harvey Weinstein, som dömdes för våldtäkt och sexuella övergrepp, är en av få som blivit kickad). Det finns många medlemmar som inte längre jobbar i filmbranschen och ändå får rösta.

Mest kritik har organisationen fått för brister i mångfalden bland sina medlemmar, och för att de här bristerna eventuellt speglas i vem som nomineras. Enligt LA Times omfattande gräv för tio år sedan var över 90 procent av medlemmarna vita, och 77 procent män. Medianåldern var 62 år och personer under 50 utgjorde endast 14 procent.

Under de senaste åren har akademin tagit steg för att öka mångfalden bland sina medlemmar, efter att hashtaggen oscarssowhite myntades år 2015 om att alla som nominerades det året var vita.

Man har ökat antalet medlemmar, enligt organisationens egen utsago från "grupper som varit underrepresenterade tidigare". I dag består akademin av över 9 000 personer, då antalet för tio år sedan var under 6 000.

Man vill inte bara öka antalet medlemmar som inte är vita män, utan också få med fler medlemmar från andra länder än USA. Till exempel 2020 tillkännagav man en lista på över 800 personer som bjudits in där en stor del av kandidaterna kom från andra länder än USA.

Vad detta har för inverkan är svårt att ge något entydigt svar på, men 2020 var första året som en internationell film, Parasite, vann priset för bästa film.

Spelar det någon roll vem som vinner?

Filmhistorien är full av Oscarsvinnare som ingen kommer ihåg några år senare.

Det finns också en hel räcka andra filmprisgalor i världen. Varje land har sin variant: vi har vår Jussigala, Sverige har Guldbaggegalan, Storbritannien Bafta, Frankrike sin Césargala. De stora internationella filmfestivalerna, såsom Cannes, Venedig, Toronto och Sundance, har sina priser. Golden Globes är sitt helt egna, bisarra kapitel.

Men Oscarsgalan är den kändaste, och den med störst betydelse för åtminstone den amerikanska filmindustrin. En vinst kan ha en stor inverkan på en enskild persons karriärmöjligheter och lön – efter det är du för evigt känd som en Oscarsvinnare.

En Oscarsvinnare spelar oftast under en längre tid och i fler biografer, och i synnerhet för mindre populära filmer såsom dokumentärer, kortfilmer och icke-engelskspråkiga filmer kan en vinst innebära distribution på en helt annan skala.

Framgång på Oscarsgalan syns ofta också helt konkret i biljettintäkterna. Till exempel vinnaren för bästa film 1999, American Beauty, hade tjänat 75 miljoner dollar inom USA innan den blev nominerad till åtta Oscars, och tjänade till slut 130 miljoner i Nordamerika, efter sina fem Oscars.

Under de senaste åren, också före pandemin, har boosten varit mindre, men till exempel Moonlight, en av filmerna som då den vann priset för bästa film hade de minsta intäkterna, tjänade in över två miljoner dollar mer efter priset, och ökade renommén för indiefilmbolaget A24.

För filmstudiorna kan ett pris till exempel höja strömnings- och tv-avgifter i framtiden, samt höja studions prestige och göra den mer lockande för skådespelare, manusförfattare, producenter och regissörer. Strömningsjätten Netflix lär till exempel ha satt stora pengar på Oscarskampanjer för sina filmsatsningar såsom The Irishman, Roma, och Mank, och på så sätt försökt cementera Netflix inte bara som en strömningstjänst, utan en seriös, prestigefylld filmstudio som stjärnor vill jobba för.

Oscarsgalan har ändå länge kämpat med dalande tittarsiffror. Strömningstjänsterna och coronapandemin har inneburit stora förändringar för filmbranschen.

Det är få filmer som får massorna att flockas till biograferna just nu, och de som lyckas har är oftast superhjältefilmer eller andra actionrullar som sällan vinner Oscarsstatyetter.

Det är en av orsakerna till att man breddat kategorin för bästa film, så att den också kunde innefatta mer populära filmer. Det är också en av orsakerna den amerikanska filmakademin försökt bredda sitt medslemsskap för att reflektera inte bara mångfalden inom filmbranschen, utan också i hurdana filmer som prisas.

För hur kan Oscarsgalan vara relevant om ingen kan eller vill se de filmer som vinner pris?