Nordisk storslam i sprinten: Sundling kände sig säker på guld i finalen – Klæbo tillbaka efter kollapsen, pekar ut Niskanen som en favorit på fredag

VM-guld i fjol, OS-guld i dag. Jonna Sundling fick dessutom uppleva sin allra bästa känsla i finalen – känslan av att vara i superform och kunna vara säker på att vinna.

Ungefär två månader före den olympiska sprinten i Kina satt Jonna Sundling med handen i gips. Hon föll olyckligt före världscupstarten i Ruka och fick sämsta tänkbara start på OS-vintern.

Den 8 februari blev ändå en magisk dag för den svenska sprintstjärnan.

Och efter att ha svarat på frågor vid varenda tv-mikrofon i den kinesiska kylan landade hon till slut framför den svenska presskåren. En kylslagen kväll, en sprudlande glad vinnare.

– Den bästa känslan som jag vet är att känna styrka och kontroll i längdåkningen. Jag kände att jag kan göra det jag vill och vinna det här i dag, och det är väldigt härligt. I finalen visste jag att jag kan sopa hem det om jag sätter stavtagen och håller trycket uppe.

"Vann ett silver i dag"

En meter bredvid Sundling står dagens tvåa, lagkompisen Maja Dahlqvist.

– Jag vann ett silver i dag. Det var spel mot ett mål från Jonna. Jag spydde fem gånger efter finalen och tömde verkligen allt jag hade. Jag var stum som en gris, det var den tuffaste sprint som jag har kört. Men det känns hur härligt som helst med ett silver.

Dahlqvist hade vunnit alla sprintlopp i världscupen som hon har kört.

– Jag är supersuperglad och väldigt lättad. Jag har känt pressen, både från mig själv och även utifrån. Det har känts mer än jag hade trott. Det är speciellt att gå in som favorit i ett stort mästerskap.

Sundling upprepade fjolårets bedrift. Då blev hon världsmästare i överlägsen stil i Oberstdorf. Nu var segermarginalen ännu större.

Och så var det den där skadan som skakade om hela hennes OS-projekt.

– Först var jag ledsen och chockad, men sedan kom ljus i tunneln. När jag kunde tävla igen före jul kom ny motivation. Jag såg mig själv stå här och åka för en OS-medalj.

– Då kändes det fruktansvärt. Nu känns det fantastiskt.

Medger tung press

Den nordiska guldfesten i sprinten fullbordades av Johannes Høsflot Klæbo. Han försvarade sitt OS-guld från Pyeongchang och tog sin fjärde raka stora titel i sprint.

Snacka om uppryckning efter den underkända insatsen i skiathlonen i söndags.

– Man hann ju bli lite osäker. Jag hade verkligen inte min bästa dag då, men sådan är elitidrotten, säger Klæbo.

Den norska stjärnan medger att pressen har varit tung på hans axlar – framför allt efter att coronasmittan började sprida sig i det norska landslaget inför OS.

Trots katastrofloppet i skiathlonen står Klæbo fast vid sin plan på att starta i alla sex OS-tävlingar. Nästa utmaning blir fredagens intervallstart i klassiskt – och han vet var favoritskapet ligger.

– Iivo och Bolsjunov är definitivt favoriterna. Deras form var imponerande i skiathlonen. Det blir tufft, jag får bara ge allt.