Ny utställning på Ateneum lyfter fram modernismens kvinnliga pionjärer som Helene Schjerfbeck, Ellen Thesleff och Sigrid Schauman

Kvinnan som konstnär är i ropet i Finland och internationellt. Utställningen Den moderna kvinnan inledde sin turné i New York och visas nu i utvidgat format på Ateneum.

Utställningen Den moderna kvinnan på Ateneum började som en slags exportprojekt 2017. Målet var att göra en utställning till Scandinavia House i New York, kort efter att Hillary Clinton hade förlorat presidentvalet i USA.

Kvinnan och hennes möjligheter var ett stort samtalsämne.

– Vi tänkte på vad som kunde vara intressant för publiken i New York, världens största konstcentrum. Vad har vi i Finland som kanske aldrig har visats där, säger specialforskaren Anu Utriainen, kurator för utställningen.

Kvinnan som banbrytare inom modernismen blev temat när Utriainen och museets dåvarande chef Susanna Pettersson finslipade utställningens koncept.

– Vi ansåg att det speciella är just de kvinnliga konstnärernas konst vid sekelskiftet för nästan hundra år sedan, säger Utriainen.

Helheten bestod av verk av de kända namnen Helene Schjerfbeck, Ellen Thesleff och Sigrid Schauman samt det "nya" namnet, målaren Elga Seseman.

Efter New York reste utställningen vidare till Köpenhamn och Tokyo.

I helheten som nu visas på Ateneum finns 150 verk av tolv konstnärer; målare, skulptörer som Laila Pullinen och Eila Hiltunen, och grafiker som Helmi Kuusi och Lea Ignatius.

– Jag ville visa sådana konstnärer som faktiskt har påverkat modernismens konsthistoria. De har förnyat tekniker och uttryck och hade alla en strategi att vara jämlika med männen och självständiga trots att de var kvinnor, säger Utriainen.

Elga Sesemans (1922–2007) verk visas nu i sin största omfattning hittills på Ateneum. Målaren debuterade 1945 på Bäcksbackas salong i Helsingfors och fick mycket positiv uppmärksamhet för sina oljemålningar. Men hon flyttade till Ruovesi kort efter det och försvann nästan helt från konstfältet i huvudstaden. Konsthistorikerna har "upptäckt" henne först nyligen.

– Hennes målningar handlade mycket om hennes känslor, bland annat melankoli och krigets trauma, efter andra världskriget. Det var en stor gemensam känsla bland konstnärerna i Europa, säger Utriainen.

Ett annat tema för Seseman var det egna konstnärskapet som hon behandlar bland annat i självporträtt.

Kvinnans utforskande blick

Utriainen beskriver den kvinnliga konstnärens blick som utforskande. Till skillnad från den manliga kollegans blick på kvinnan var kvinnans blick inte sexuell.

Under modernismens decennier presenterade sig många manliga konstnärer i självporträtt gärna som det maskulina konstnärsgeniet. De ville medvetet skapa ett brand.

Enligt Utriainen hade många kvinnor samma målmedvetenhet. Bland annat profilerade sig skulptörerna Pullinen och Hiltunen genom tidningsintervjuer.

Ett annat nytt namn för publiken är målaren Gunvor Grönvik (1912–1955) som målade bland annat vyer över Mannerheimvägen i Helsingfors från sitt fönster. Grönvik led av depression och bland annat känslor av utanförskap och dränkte sig 1955.

Utriainen berättar att många finländska kvinnor som studerade konst på 1930-talet arbetade framgångsrikt och experimentellt med grafik. Till dem hör Helmi Kuusi och Lea Ignatius och till exempel Tuulikki Pietilä och Tove Jansson.

– De har haft väldigt stor och viktig inverkan i grafikens utveckling på 1950–60-talen för de experimenterade först med alla olika tekniker. Grafiken var ingen stor konstgren i Finland under den tiden, säger Utriainen.

I dag arbetar konsthistoriker runt om i världen för att lyfta fram konsthistoriens kvinnor. Enligt Anu Utriainen pågår arbetet bland annat i Tyskland där man vill ta fram kvinnliga expressionister och i USA för att synliggöra kvinnor som arbetade parallellt med abstrakta expressionister som Jackson Pollock och Mark Rothko.

Museisamlingar åskådliggör hur åsidosatta kvinnor har varit.

– När jag har forskat i Ateneums samling har det varit chockerande att inse hur litet museet införskaffade verk av kvinnor efter krigen, säger Utriainen.

– Jag har studerat införskaffningarna från 1950-, -60, och -70-talen. Hör och häpna, kvinnornas andel föll till under tio procent, samtidigt som kvinnorna inom konsten blev fler. Här jobbade kvinnor i höga positioner, som Sara Hildén, men de köpte endast verk av män, säger Utriainen.

Den moderna kvinnan på Ateneum fram till 27.3. Efter det stänger museet för nio månader för renovering.