Växthusföretagare orolig för att ockerhärvan svärtar ner – men Them Dinh Luu är en av de nöjda: "Närpes har varit bra för mig"

Frustration men också beslutsamhet råder just nu bland många av växthusföretagarna i Närpes. Börje Ivars är en av dem som efterlyser bättre kontroll, så att man tryggt ska kunna rekrytera arbetskraft från utlandet.

Snön faller tätt i Gottböle i Närpes den här februariförmiddagen och för en stund är nästan allting vitt. Men så dyker de upp med sitt varmgula ljus, de enorma blockväxthusen som utgör Börje Ivars företag.

– Jag byggde det första växthuset 1992. Då fanns en person på lönelistan och det var jag själv, säger Börje Ivars.

Under de trettio åren som gått sedan dess har odlingsytan vuxit från 0,1 till 6,5 hektar. Och antalet anställda är uppe i 65. Under samma tid har dottern Jennifer Ivars vuxit upp och fungerar idag som personalchef.

Far och dotter är vana att diskutera allt som rör företaget och växthusnäringen, och under de senaste veckorna har det stora samtalsämnet givetvis varit nyheten om den pågående brottsutredningen som kastat en skugga över branschen.

Det är inte heller första gången som brottsrubriceringarna människohandel och grovt ocker dyker upp i anknytning till växthusbranschen, och en del av fallen har även lett till fällande domar.

Senast nu måste flera förändringar ske, anser Börje Ivars. Och då främst när det gäller hur rekryteringen av utländsk arbetskraft följs upp.

Då han själv först stod inför ett plötsligt växande behov av arbetskraft för många år sedan gick det hela smärtfritt.

– År 2004 byggde jag mitt första blockväxthus och då behövde jag förstås mera personal. Men då hade vi tur för Närpes hade nyss tagit emot flyktingar från forna Jugoslavien och här fanns många bosniska lantbrukare. Så det var enkelt att hitta arbetskraft.

Behöver sällan lyfta många fingrar för att hitta folk

Det har fortsatt att vara enkelt att rekrytera berättar Jennifer Ivars.

– Oftast behöver vi inte lyfta många fingrar, utan nu och då kommer någon in och säger att den har en bror eller mamma eller kusin den vill ha hit. Och för oss känns det bra att kunna förena familjer.

Samtidigt gäller det att vara medveten om riskerna. Jennifer Ivars är dels noga med att det inte alltid är samma person som får grönt ljus för sina släktingar, istället försöker man sprida ut det på fler. Och så måste man våga ställa frågor.

– Som arbetsgivare ska man ta det ansvaret att fråga upp vem personen är och försöka få en bild av exakt hur de är släkt.

Sedan kommer pappersarbetet kring alla tillstånd, hos Migrationsverket och vid TE-byrån. Dem sköter man självklart till punkt och pricka, betonar Jennifer Ivars.

– Men fortfarande så vet man ju aldrig vad som händer bakom stängda dörrar. Och det är en viktig fråga för framtiden, hur vi i framtiden kan göra rekryteringen ännu mera grundlig.

Han träffade Börje vid glasskiosken, nu är han arbetsledare

Them Dinh Luu jobbar som arbetsledare i Börje Ivars växthus. Och hur den rekryteringen gick till är något av en solskenshistoria.

Them och Börje möttes vid stadens glasskiosk och en stund senare hade de skakat hand på saken.

– Jag var utan jobb, men så träffade jag Börje vid Tinas glass. Jag gick fram och frågade om han har ett jobb till mig. Och det hade han, säger Them.

Nu, drygt nio år senare, har Them ansvar för det nyaste blockhuset och fungerar som arbetsledare för 22 andra. De flesta av dem vietnameser. Arbetsdagen börjar klockan sju och är åtta timmar lång, berättar Them. Utöver heltidsarbetet studerar han samtidigt till trädgårdsmästare vid Yrkesakademin i Österbotten. Och så har han köpt hus tillsammans med sin fru.

– Närpes har varit bra för mig och min familj. Skolan är bra för mina barn. Och jag trivs här på jobbet när jag ser plantorna växa varje dag, då vi plockar ser vi resultatet. Det känns bra.

Även Thems bror, en syster, systerson och andra av hans släktingar jobbar för Börje Ivars vid det här laget. Them har siktet inställt på att ta examen och så drömmer han om finländskt medborgarskap.

– Vi vill stanna i Närpes, kanske hela livet.

Behövs mera bostäder

Att alla arbetskraftsinvandrare inte har det lika bra är Them ytterst medveten om. Också han har läst tidningarna och hört om ockermisstankarna i det aktuella fallet.

Och på arbetsplatsen har det nu delats ut papper med text som förklarar att företaget har nolltolerans mot rekrytering av personal där mutor eller pengar skulle förekomma i utbyte mot jobb. Den som känner till något sådant ska informera arbetsgivaren eller polisen. Texten finns översatt till flera språk och de anställda har läst den högt och diskuterat den.

Them tror att man kunde undvika problem i framtiden om arbetskraftsinvandrarna i Närpes fick mer hjälp och stöd.

– Man behöver ett jobb, en bostad och så behöver man lära sig språket. Efter det går det lättare, säger Them.

Han önskar att staden skulle kunna hjälpa mer med framför allt bostadssituationen. Det behöver byggas fler lägenheter, anser han. Svenska är svårt att lära sig, säger han också. Och det blir lätt så att man håller sig inom gruppen, där man får tala sitt eget språk. Det blir tydligt även i växthuset, där den vietnamesiska gruppen exempelvis gärna hela tiden skulle lyssna på musik från hemlandet.

– Men tre dagar i veckan har jag sagt att vi ska lyssna på något annat.

Börje Ivars uppskattar att omkring hälften av hans anställda vid det här laget har lärt sig svenska behjälpligt. Han uppmuntrar alla att lära sig och företaget bekostar regelbundet språkkurser. Språklärare har också jobbat på plats i växthuset.

– Jag brukar säga till alla att de ska lära sig ett språk som talas i Finland, för växthusjobbet kan vara fysiskt tungt och blir man trött i axlar eller rygg så kanske man vill jobba någon annanstans. Då behöver man kunna språket mycket bättre än vad man behöver för att plocka tomater och gurkor.

Går inte att sopa problem under mattan

Börje Ivars hoppas nu på en snabb polisutredning av det aktuella fallet. Han känner sig frustrerad över att hela branschen riskerar stämplas för att enskilda personer misstänks för brott.

– Vi är jättebesvikna. Vi vet ju att Närpes förknippas så mycket med tomater, gurkor och grönsaker, så det är klart att vi känner oss lite svartmålade som arbetsgivare. Vi hoppas att de som har gjort det här ska få sitt straff och vi hoppas att det ska gå snabbt så att vi får det ur världen. Det drabbar oss alla då det finns enstaka som inte sköter sig.

Men samtidigt som det polisiära och juridiska gärna får gå snabbt så finns det annat som behöver göras grundligt och med eftertanke, anser han. Det handlar om hur man stöper om rekryteringsprocesserna så att man stryper möjligheterna att utnyttja människor i framtiden.

Här håller han med sin dotter om att arbetet måste börja göras grundligare.

– Jag har funderat mycket på det här under den senaste tiden. Det är viktigt för oss att vi kan fortsätta värva kunnig arbetskraft från utlandet, men det måste göras på ett tryggt sätt.

Börje Ivars föreslår flera möjliga sätt att komma åt problemen. Allt från nya sätt att rapportera till någon myndighet via vilka kanaler arbetsgivaren rekryterar till att man inför någon typ av kontroll i efterskott.

– Det är ju väldigt hård övervakning från Migris sida när vi skriver arbetsavtal, men på något vis känns det som om det tar slut där. Det borde göras en uppföljning också, så att det kollas i efterhand hur allting sköts.

Problemen ska inte sopas under mattan enligt Börje Ivars. Tvärtom ska de lyftas fram och diskuteras öppet. Gärna ser han att arbetsgivare som kräver större arbetskraftsinvandring sitter med i den integrationsgrupp som finns i Närpes stad. Där kunde man börja gå igenom checklistor och rutiner så att misstag inte kan ske framöver. Då skulle möjligheten att begå brott kanske strypas.

– Nånting måste i alla fall ske.

Jennifer delar hans tankar. Det känns inte enkelt att vara personalchef just nu.

– Jag tror de flesta arbetsgivare i branschen känner sig lite osäkra just nu. Hur ska vi gå vidare? Hur vågar vi lova jobb åt fler?