Hoppa till huvudinnehåll

Vetamix

Det finlandssvenska teckenspråket är allvarligt hotat – men Elin Westerlund upplever att det är en rikedom att vara tvåspråkig

Uppdaterad 14.02.2022 14:52.
Elin Westerlund talar finlandssvenskt teckenspråk
Bildtext Elin Westerlund är en av de 90 personerna vars modersmål är det finlandssvenska teckenspråket.
Bild: Johan Hedrén

I dag firar vi teckenspråksdagen och uppmärksammar det unika finlandssvenska teckenspråket som talas av bara 90 personer i vårt land.

I Finland har teckenspråket en lagstadgad position som minoritetsspråk sedan år 1995. Antalet finlandssvenska teckenspråkiga har länge uppskattats vara ca 300, varav hälften är döva. Men enligt den senaste kartläggningen är antalet döva med finlandssvenskt teckenspråk som modersmål cirka 90 stycken i Finland och en en stor del av dem är ålderstigna.

Det finns ungefär 160 olika teckenspråk i världen. Finskt teckenspråk är modersmål för ungefär 5 000 döva och talas också som andraspråk eller främmande språk av 6 000–9 000 personer. I Finland har teckenspråket en lagstadgad position som minoritetsspråk sedan år 1995.

När Elin slutade jollra

Elin Westerlund föddes 1997 till en finlandssvensk familj där mamma Gun-Britt jobbade som teckenspråkstolk. Föräldrarna märkte ganska fort att Elin inte reagerade på buller och trafik som andra barn. Hon slutade också jollra.

– Det är inte särskilt motiverande för en baby att jollra när man inte hör sig själv. Men jag blev nog förvånad och kanske lite chockad när det visade sig att Elin var döv, fast jag själv är teckenspråkstolk, förklarar Gun-Britt Westerlund.

Litet barn ler brett ansiktet fullt av degrester som hon slevat i sig från skålen hon har i handen, samtidigt som hon tuggar på sleven..
Bildtext Lilla Elin kalasar med degskålen.
Bild: Gun-Britt Westerlund

Diagnosen döv fick Elin Westerlund när hon var nästan 1 år och då var det inte längre någon överraskning.

– Vi visste att hon inte hörde. Men oron blev ändå stor för hur det ska gå för henne, var hon ska gå i skola och så. Emotionellt var det nog en chock, fast jag kan teckenspråk. Med tiden lugnade läget ändå ner sig, berättar Gun-Britt Westerlund.

yleiskuva
Bildtext Det här är det internationella tecknet för: Jag älskar dig.
Bild: Mikko Koski / YLE

Elins modersmål blev genast vid födseln teckenspråk, men i dag hör hon tack vare Cochleaimplantat som hon fick vid två års ålder. Elin Westerlund har inga minnen från sitt första implantat, men hon minns tydligt hur det var att få sitt andra implantat vid 16 års ålder.

– Då började jag höra med båda öronen och det var en stor skillnad, berättar Elin, som också kan läsa läppar.

– Fast ibland kan det bli tassiga missförstånd. Talar man om katt eller hatt, skrattar Gun-Britt

Viktigt att Elin har en egen tolk

Familjen Westerlund är tvåspråkig och använder både talad svenska och finlandssvenskt teckenspråk i sitt umgänge.

– Som liten tecknade jag mer än talade. Men nu tecknar jag bara med mamma. Pappa kan bara några tecken, säger Elin.

– Fast jag är duktig på teckenspråk är Elin ändå bättre, säger Gun-Britt och berättar om den omfattande process det var för Elin att börja lära sig olika ljud, hur kaffebryggaren och andra vardagsljud låter.

– Alla döva känner min mamma, säger Elin men det är viktigt för båda att Gun-Britt inte tolkar för Elin.

Det är viktigt att Elin har ett eget liv och använder andra tolkar.

Elin Westerlund.
Bildtext Elin Westerlund studerar journalistik och har också jobbat på Svenska Yle.

När Elin började skolan i Ytteresse hade hon en lärare som kunde teckenspråk och på dagiset fanns det också en lärare som själv var döv och kunde tala teckenspråk med Elin.

I dag studerar Elin Westerlund journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan och har redan hunnit jobbat inom den finlandssvenska medievärlden, bland annat också här på Svenska Yle. I vår ska hon börja skriva sin pro gradu avhandling.

Diskriminering och fördomar mot implantat

I slutet av 2021 publicerades en utredning som vittnade om utbredd och strukturell diskriminering av döva och teckenspråkiga under de senaste hundra åren. Det har förekommit experimentella och riskfyllda öronoperationer, kränkande attityder och utebliven undervisning i teckenspråk.

När Elin föddes 1997 var situationen bättre, men implantat var ännu ovanliga.

Gun-Britt berättar om att många döva var kritiska mot implantaten och det fanns de som förde kampanj mot dem.

– I dag finns det färre döva och de flesta får dövimplantat. I dag tycker alla att implantat är okej, berättar Gun-Britt.

Men äldre döva har berättat hur mycket diskriminering som fanns ända fram till 70-talet och hur svårt det var för döva att få jobb och respekt.

– Vi har inte upplevt diskriminering, men däremot har vi fått kämpa mycket med FPA som kräver nya papper och nya intyg för precis allt, säger Gun-Britt.

Implantaten har varit en känslig fråga och det är viktigt att förstå att CI, Cochleaimplantat inte är ett botemedel. Det är fråga om hjälp för att höra bättre, en slags konstgjord hörsel. Elin förklarar att hon hör okej, men att hon också hör ganska mycket bakgrundsbuller.

– Det är berikande att kunna både teckenspråk och kunna höra och tala. Men det är inte sämre att bara kunna teckenspråk. Det leder inte nödvändigtvis till ett sämre liv. Jag upplever att jag är tvåspråkig, säger Elin Westerlund.

Tre fakta om finlandssvenskt teckenspråk - Spela upp på Arenan

Vi firar teckenspråkets dag

Programmet är inte längre tillgängligt

Ett ord i rubriken ändrades måndag 14.2 kl. 14.45 från utrotningshotat till allvarligt hotat efter konsultation med Dövförbundet.