Missade Finland en stafettmedalj på grund av blundrar i upplägget? "Gick på försvarstaktik och använde inte bästa vapnet"

Finland förlorade bronset med några tiondelar – var det en maxinsats, eller resultatet av taktiska missar? Yle Sportens expert Matias Strandvall pekar ut två saker han hade gjort annorlunda i damstafetten.

Glada tyska silvertjut ekar över skidstadion i Zhangjiakou samtidigt som de finländska åkarna tar sig mot den samlade pressen.

Det gick verkligen inte som på Strömsö för Finland i damstafetten. Det blåvita landslaget var rentav tävlingens största besvikelse. En starkt guldkandidat, som inte ens tog medalj.

– Vi gjorde alla vårt bästa och det räckte så här långt i dag. Det är går inte att spekulera om annat och jag hade inte gjort någonting annorlunda, slår ankaret Krista Pärmäkoski fast.

Stämmer det verkligen?

Strandvall resonerar inte som landslaget

Visst, det är lätt att vara efterklok: men var stafetten tvungen att sluta så här? Vi spolar bandet bakåt.

Diskussionen har nämligen gått het i Yle Sportens kommentarsfält efter fredagens uttagning och fortsatte intensiv efter lördagens tävling.

Finland tog ut fyra åkare i stafettlaget som alla helst hade åkt klassiskt. Kerttu Niskanen – som snusade på guldet på 10 kilometer – tilldelades en fristilssträcka i stafetten och den färska silvermedaljören har inte döljt sitt missnöje.

– Jag tänker inte ljuga för er. Det är klart att jag alltid vill åka klassiskt på andrasträckan, men det här var lagets val, upprepade Niskanen efter tävlingen.

I stället fick Anne Kyllönen starta och Johanna Matintalo fortsätta på den andra etappen. Det betydde att Finlands taktik i loppet var att hänga med till fristilshalvan – inte att dra upp marginal i täten.

Yle Sportens Matias Strandvall hade inte fattat samma beslut som landslagsledningen.

– Då man inte använder Kerttu Niskanen på en sträcka där hon är näst bäst i världen går man på försvarstaktik och använder inte sitt bästa vapen, säger han och fortsätter:

– Finlands bästa namn åkte på de två sista skateetapperna, där de inte kan dra upp stora skillnader. De kan försvara en ledning, men inte avgöra.

Strandvall hade velat se Matintalo starta, Niskanen åka andrasträckan, Pärmäkoski den tredje etappen och spurtsnabba Jasmi Joensuu avsluta. I ett sådant upplägg hade Finland antagligen legat bättre till inför den sista etappen, men haft ett svagare kort som sista utpost.

Borde Pärmäkoski ha varit aggressivare?

Efter halva tävlingen låg Finland femma, 25,5 sekunder bakom Tyskland. Kerttu Niskanen hade hand om den tredje etappen och säger att hon följde den på förhand bestämda taktiken till punkt och pricka.

– Taktiken var att jag skulle hålla rygg under det första varvet och försöka lämna svensken bakom mig i uppförsbacken på det andra varvet, säger hon.

När Niskanen varvade upp kroknade Frida Karlsson direkt. Den svenska åkaren har haft svårt i precis alla tävlingar hittills, och frågan är om Niskanen borde ha attackerat tidigare. Varken Niskanen eller Strandvall köper den teorin.

– Jag gjorde allt för att jobba upp ett försprång på så många sekunder som möjligt, säger Niskanen.

Strandvall fäster i stället uppmärksamhet vid Pärmäkoskis inledning på ankaretappen. Hon gick ut 17 sekunder före Sverige – men Jonna Sundling vara redan hack i häl en kilometer senare.

Pärmäkoski förklarar upplägget:

– Ragnhild Haga höll bra fart i början och jag vågade inte trycka på hårdare. Jag överraskades av att Jonna jagade så hårt och att hon tålde farten.

– På andra varvet satsade jag i uppförsbacken, men det gjorde Jonna också. Jag hade ingen chans att ge mer än jag gjorde.

Strandvall hade gärna sett en piggare inledning av Finlands ankare.

– Jag hade velat se Pärmäkoski gå ut aggressivare. Sundling tog fast en differens som borde hålla. Hon chansade och det höll medan Krista försökte med en lång spurt och tog det lugnt i början.

På upploppet var det bäddat för svensk seger. Jonna Sundling är bäst i världen på att åka skidor i snabbt tempo, det bevisade hon i sin dominanta gulduppvisning i sprinttävlingen.

– Jag såg nyss på reprisen och jag gav Jonna en match på upploppet, men jag kunde inte mäta mig mot OS-vinnarens sprinttempo, säger Pärmäkoski.

Två andra faktorer går inte heller att förbise: Det ryska landslaget visade upp prov på ruskig form, medan det tyska landslaget var bättre än de flesta hade trott.