Militärfartyg en masse runt Sicilien och risk för att gasen stryps – Italiens geopolitiska sits gör landet sårbart inför Ukrainakrisen

Italien är tredje mest beroende av rysk gas efter Tyskland och Österrike. Samtidigt blir Italiens geopolitiska situation vid Medelhavet allt mer trång. Landet har allt att vinna på en nedtrappning, säger statsvetaren Salvatore Santangelo.

Det har varit intensiva veckor av förhandlingar mellan flera av EU:s ledare och Rysslands president Vladimir Putin för att undvika en rysk attack mot Ukraina. Italiens ledare backar upp utanför rampljuset. Landets geopolitiska position gör att fartygen runt Sicilien hopas på ett sätt som aldrig tidigare skådats.

Italien har allt att vinna på en nedtrappning av konflikten. Annars är risken att den sköra återhämtningen av ekonomin slås sönder och energitillförseln sinar. Svenska Yles medarbetare Christin Sandberg har intervjuat Salvatore Santangelo, professor i statsvetenskap och författare till flera böcker om europeisk geopolitik kring Italiens roll i konflikten.

Hur positionerar sig Italien i den här konflikten och kan landet spela en roll i försöken att dämpa konfliktnivån?

– Italien står vid sidan av och backar upp sina västerländska partners, vilket politikerna i Rom hoppas ska kunna bidra till att stärka EU-institutionernas röst, som i sin tur är intensivt engagerade i fredssträvande.

– Å andra sidan bör man göra en reflektion kring relationerna mellan Italien och Moskva: den tidigare italienske ambassadören i Moskva, Sergio Romano, har upprepade gånger försökt klargöra dess karaktär, och har kallat den "egendomlig". Det är en relation som har sina rötter inte bara i den politiska sfären utan också i den ekonomiska och kulturella sfären, och vilken förblev stark även under det kalla krigets år – en dynamik som de västallierade tenderar att emellanåt uppfatta som tvetydig.

Hur skulle du vilja beskriva Italiens geopolitiska situation? Det finns till exempel många amerikanska militärbaser i landet (år 2013 rörde det sig om ett drygt 50-tal baser med amerikansk militär närvaro).

– Tekniskt sett så bör alla italienska militärbaser betraktas som installationer som står till Atlantpaktens [Natos red. anm], vilket Italien är ansluten till sedan 1949, förfogande.

– Med det sagt är Italien ett stort tillverkningsland vars ekonomi är helt inriktad mot och beroende av de utländska exportmarknaderna, så landet har allt att vinna på global stabilitet. Det är också ett övergripande mål som landet har både i överensstämmelse med sin internationella ställning och med de åtaganden som det har undertecknat. Att upprätthålla ett system som främjar den globala stabiliteten är också vad som förväntas av den allmänna opinionen.

Hur ska vi tolka de bilder som cirkulerar i media och på sociala medier och som visar en ansamling militärfartyg av olika nationaliteter runt ön Sicilien?

– Det kan förstås mot bakgrund av att Medelhavet efter arabiska vårens uppror och bakslag, regimskiftet i Libyen och frysningen av kriget i Syrien har förvandlats till en trång spelplan där de traditionella aktörer i dag samsas med nya aktörer, såsom Ryssland (som med ett "hästdrag" har försökt erövra nytt manöverutrymme) och Erdogans Turkiet i en uppvisning som strategisk aktör i egen skepnad. Det är ett scenario som italienare i allmänhet (men också en stor del av landets härskande klass) inte är helt medvetna om och som de inte helt förstår konsekvenserna av.

Hur kommer Italien att drabbas om konflikten intensifieras eller om ett krig bryter ut?

– Den mest utsatta sidan är helt klart energisidan: efter Tyskland och Österrike är Italien det land som är mest beroende av rysk gas. Detta är därför en variabel som kan leda till en stor inverkan på den post-pandemiska ekonomiska återhämtningen. En återhämtning som, på grund av inflationstryck och stigande energipriser, riskerar att bli ömtåligare och ojämnare än väntat.

– Dessutom, om det skulle bli en öppen konflikt mellan Moskva och Nato, så kan vi inte bortse ifrån att vi redan är en del av och engagerade i schackbrädet. Faktum är att en italiensk militär "task group", bestående av alpina militärveteraner som tidigare var i Afghanistan, utrustade med pansarfordon och luftvärnstillgångar (totalt rör det sig om 238 män och 135 landfordon) redan finns i Lettland, medan Eurofighters 2 000 från "Task Force Air Black Storm" tillhörande det italienska flygvapnets militär för närvarande befinner sig i Rumänien.