Självbestämmande är viktigt för Ida Nummelin: "Vem jag bor med och vad jag äter är min egen sak – men pappa får gärna hjälpa med ekonomin"
Ida Nummelin, 30 år, bor i en liten boendeenhet med två väninnor. De får stödtjänster hem av Kårkulla. Mina tider, min mat, min fritid vill jag själv bestämma om, säger hon. Självbestämmande är avgörande i Idas vardag.
30-åriga Ida Nummelin har bott utanför föräldrahemmet sen åtta år tillbaka. Tryggheten kommer i form av stödtjänster till det egna hemmet - och pappa hjälper till med ekonomin.
– Jag väntar på att få återvända till mitt eget hem, nu har jag bott en längre tid hos mina föräldrar igen på grund av pandemin, berättar Ida.
Hon blev rädd när pandemin började.
– Jag kunde inte tänka på nånting annat än corona, berättar hon. Jag kände inte mig trygg. Därför flyttade jag hem tillbaka till mina föräldrar.
I Idas familj har man funderat mycket på självbestämmande. Det här funderar lagstiftarna också på i och med att synen på självbestämmande har ändrats men lagstiftningen hänger inte med och därför uppdateras den som bäst.
Nu har vi alla fått tre vaccin, det känns tryggt
Ida Nummelin
Ett öppnare samhälle efter pandemin innebär att Ida kan åka hem till Grankulla igen. Väninnorna återvänder, alla tre har fått tre vaccin.
– Nu känner jag mig tryggare, konstaterar hon.
Ida Nummelin vill leva ett självständigt liv - självbestämmandet stärks också i lag
Älskar handarbete och jobbet på bibban
Vardagen fortsätter med jobbet på biblioteket i Grankulla, jobbet som hon älskar.
– Jag får ordna och torka av barn- och ungdomsböcker på bibban, berättar Ida, påtagligt glad över sitt jobb. Hon gillar att jobba med böcker och att sätta fram dem. Arbetskompisarna och kunderna på bibban är också viktiga.
Ida arbetar också vid serviceenheten Treklangen inom arbetsverksamheten. Där gör hon handarbeten, som hon också gillar.
Grunden i ekonomin består av en pension, som sedan fylls på med lön och arbetsersättning. Pappa har hand om allt det praktiska där.
– Jag behöver mycket hjälp med pengarna, säger Ida.
En viktig bit i vardagen är också att handla och tillreda sin egen mat.
– Vi brukar handla mat med väninnorna, då brukar personalen komma med.
Förr bestämde mamma och pappa allt
För Ida är självbestämmande a och o.
– Jag är tacksam över att jag får bestämma om så mycket själv. Så var det inte när jag var liten. Då bestämde mamma och pappa allt, så också de andra familjemedlemmarna, systrarna.
– Ibland måste jag riktigt säga till: Jag kan faktiskt besluta om det här själv, jag är vuxen nu, berättar Ida vidare.
När blev Ida vuxen, frågar jag mig
Leena Nummelin, Idas mamma
Ida är mellersta dottern av tre flickor. Leena betecknar sig som en sträng och kontrollerande mamma.
– Jag kunde ha gett lösare tyglar åt alla flickor tidigare, säger hon i dag när alla barn är vuxna. Jag har varit alltför rädd att något händer dem, därför har jag velat ha insyn i allt, säger Leena.
Hon kan inte sätta fingret på när Ida blev vuxen. Hon har Downs syndrom och är i dag 30 år gammal.
– Visst är boendet centralt visavi självbestämmande. Ida ska själv få bestämma var hon bor och med vem. Hon ska få hjälp med det hon själv tycker att hon behöver, förtydligar mamma Leena.
Staden köper tjänster åt Ida och hennes vänner
Hon påminner att självbestämmande handlar om att inse att där bor Ida och hennes kompisar.
– Personalen från Kårkulla kommer dit för att hjälpa dem i deras hem. Staden köper tjänsterna åt dem. Men personalen byts ofta och de har också egna synpunkter på sin uppgift.
Det viktiga för föräldrarna är att kunna lita på dem som bistår Ida.
– Först då kan jag släppa som mamma. Därför är stödet för boendet så viktigt med tanke på Idas möjlighet att själv ha kontroll över sitt eget liv.
När vill du stiga upp, vad vill du äta, måste du motionera, det här är exempel på självbestämmande i praktiken
Vanessa Westerlund, sakkunnig FDUV
Lagstiftningen kring självbestämmande uppdateras nu men det är en komplicerad helhet, som kan ta flera år att förnya.
– Livet för personer med intellektuell funktionsnedsättning begränsades mycket tidigare. Synen har ändrats, deras rätt att bestämma själva över sin vardag ska stärkas, säger sakkunnig Vanessa Westerlund vid FDUV, intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning i Finland.
– Därför behöver lagstiftningen uppdateras.
Hon nämner flera exempel i vardagen:
– Rätten att stiga upp ur sängen, välja vad man vill äta, om eller när man vill motionera. Där några frågor där självbestämmande ska beaktas, beskriver Westerlund.
Men det handlar också om begränsningar i vardagen - då personen ifråga kan vara farlig för sig själv eller andra. Hur gör man då? Låser in hen på sitt rum, hur ofta, hur länge? Finns det alternativ?
Hur gör man med minnessjuka för att de inte ska vandra omkring och stöta sig eller falla? Sätter man upp kanterna i sängen för att hindra dem från att stiga upp? När görs det så och hur upplevs det?
– Det finns personer som upplever att uppfällda kanter på sängen är en trygghet, andra kan känna sig begränsade till sängen. Det här är svåra saker att lagstifta om, förklarar Vanessa Westerlund.
FN-konventionen 2016 öppnade för en uppdatering av lagstiftningen
Finland godkände FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning år 2016 - det här betecknas som en milstolpe för likaberättigande och delaktighet för alla.
Självbestämmande ingår som en central del i konventionen men det är fråga om en komplicerad helhet, med flera olika lagrum.
Självbestämmandet regleras i funktionshinderservicelagen och specialomsorgslagen. Eftersom samhället går mot ett ökat självbestämmande för alla så måste också lagstiftningen hänga med.
– Självbestämmande är en mänsklig rättighet, som gäller alla, även personer med intellektuell funktionsnedsättning, summerar Vanessa Westerlund vid FDUV.