Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Viktigare att vara som Hannu Manninen än att ta OS-guld – Jarl Magnus Riiber glad trots två veckor på karantänhotell med klagande grannar, bortglömd hoppdräkt och mardrömsmiss i spåret

Jarl Magnus Riiber hoppar.
Bildtext Jarl Magnus Riiber är fortfarande utan en individuell OS-medalj.
Bild: Lehtikuva

Jarl Magnus Riiber krönte två bisarra veckor med att åka åt fel håll i spåret – och missa medalj. Reaktionen? Skratt åt misären. "Jag såg upp och tänkte: fan", säger han till Yle Sporten.

Telefonen slocknar i de 20 minusgraderna, tårna domnar bort och en ishinna bildas på FFP2-masken i väntan på Jarl Magnus Riiber.

Till slut dyker han upp, OS olyckligaste idrottare. Kalle Anka i kvadrat.

Han kunde gråta och svära. Han väljer att le där han står, framför norska journalister och Yle Sporten.

– Det har varit en stor bergochdalbana som innehållt precis allt, säger Riiber och skrattar.

Det här är en historia som Riibers eventuella barnbarn får svårt att tro på – så lika bra att ta det från början.

"Grattis till guldet, killar"

Det var den sista januari som saker och ting började gå åt skogen.

Riiber testade positivt samma dag som han anlände till Kina och tre dagar senare meddelade han om läget på Instagram.

– Guldet är ert killar, skrev han och kryddade inlägget med en virusemoji.

Den kafkaliknande kinesiska karantänupplevelsen hade börjat.

Riiber drar på munnen då han går igenom de senaste veckornas löppass. Han lyckades få ihop ungefär 15 träningstimmar i ensamheten i sitt rum.

Ibland sprang han intervaller på golvet, ibland cyklade han på träningscykel, andra gånger var det löpbandet som gällde.

Grannarna i isolering gillade inte att Riiber höll i gång och klagade till hotellpersonalen.

Jarl Magnus Riiber på facetime.
Bildtext Riiber levde i en monoton tillvaro på karantänhotellet.
Bild: Lehtikuva

Men i måndags var det till slut över – friheten kallade efter negativa coronatest. Riiber var som en kalv på grönbete, och så ivrig att komma i gång att han förhastade sig.

Det norska guldhoppet hann träna längdåkning i 20 minuter och rusade sedan iväg för att kunna känna på backen som provhoppare inför herrarnas lagtävling.

Men han hade glömt hoppväskan på sitt boende. Till slut återfanns dräkten och Riiber kunde göra två träningshopp, alltså färre än planerat.

"Kändes skit från första stavtaget"

Trots den miserabla uppladdningen slog han en dag senare till med tävlingens i särklass vassaste hopp.

Fru Fortuna log för ett ögonblick, innan hon igen visade långfingret.

Programmet är inte längre tillgängligt

I skidmomentet gick Riiber ut i spåret 44 sekunder före konkurrenterna och drog direkt ifrån. Men i slutet av det första varvet inträffade katastrofen: Riiber valde fel spår på stadionområdet – det som går in mot mållinjen – och fick åka tillbaka tiotals meter för att åtgärda problemet.

Jarl Magnus Riiber tvingas åka tillbaka.
Bildtext Riiber fick backa långa vägar i tävlingen.
Bild: Lehtikuva

Han berättar själv om sekunden då han insåg sitt fel:

– Jag var väldigt fokuserad på tekniken och på att hålla rytmen. Jag hade blicken på skidorna och då jag kollade upp såg jag mållinjen. Då tänkte jag: fan, säger han och hostar till.

För den här dagen hade ett större försprång än vanligt krävts. Riiber orkade hålla tätåkarnas tempo fram till det sista varvet, men fick ge sig långt innan spurtuppgörelsen.

I dag kände jag mig skit, från det första stavtaget till det sista

Han surfade i mål som nia och kramade om Jørgen Graabak och Jens Lurås Oftebro, som tog silver och guld.

Riibers coronasymptom var av det mildare slaget, men sjukdomen har ändå påverkat åkaren.

– En normal dag hade jag varit i en vinnarposition efter missen. I dag kände jag mig skit, från det första stavtaget till det sista.

– Skidorna var bra, men jag var två minuter långsammare än jag borde ha varit. En normal dag hade det här varit en promenad i parken.

Jörgen Gråbak firar sitt OS-guld.
Bildtext Att Norge tog en dubbelseger då toppnamnet hade det tungt säger det mesta om landets kvalitet. Här vinnaren Jørgen Graabak.
Bild: Lehtikuva

Riiber säger att det brukar ta fyra veckor för honom att vara tillbaka på ruta ett efter sjukdom. Nu hade han sju dagar på sig att komma igen. Med europeiska karantänsregler hade han varit ute tidigare, kunnat slipa på formen i spåret och lära känna banans utformning bättre.

Men så blev det inte.

– Det var kris i dag, skidkänslan är helt borta. Hade jag kunnat ta medalj utan missen? Kanske! Kanske inte. Kanske!

Tränaren Jan Schmid, som tentades av pressen innan Riiber, är inne på samma linje:

– Om han hade vunnit här i dag hade det varit en väldigt bra historia, men det var för mycket begärt.

Viktigare att vara som Hannu Manninen

Riiber är den sista idrottaren som tar sig till intervjuzonen och det är slående hur landslagskollegorna verkar gräma sig åt Riibers öde mycket mer än han själv.

Lagkamraten Espen Andersen kände mest medlidande av alla. Ett smakprov:

– Fy fan, han går från en mardröm till en annan. Det här borde inte få hända i ett OS. Jag tycker att det är dåligt av arrangörerna, som borde ha markerat banan bättre.

Riiber slutade fyra i de individuella tävlingarna i Pyeongchang 2018 och har fortfarande bara ett lagsilver vad OS-medaljer beträffar.

Jag har haft VM-succé på ställen där folk bryr sig om sporten, där man inte bara är en del av ett stort maskineri

Nu får han vänta fyra år till på att kunna ta en individuell medalj. Han kunde vara rödgråten, uppgiven, rosenrasande. Ingen skulle döma honom.

Men det är inte så som Riiber fungerar. Den fyrfaldiga VM-guldmedaljören berättar:

– Jag har haft VM-succé på ställen där folk bryr sig om sporten, där man inte bara är en del av ett stort maskineri. Jag har upplevt hur 30 000 åskådare ropar åt mig.

– Jag har sett upp till legendarer under min karriär, jag har siktat på Eric Frenzel, Hannu Manninen och Gregor Schlierenzauer i backhoppning. De som är de bästa som existerat.

Hannu Manninen
Bildtext Den trefaldiga OS-medaljören Hannu Manninen är en av Riibers idoler.
Bild: Markku Ojala / All Over Press

Han förklarar hur han vill vara som Manninen och fortsätta tävla tills han fyller 40. Det är de personliga målen som inspirerar, det som driver honom framåt. Medaljerna är sekundära.

– Jag känner mig inte misslyckad på grund av min uteblivna framgång i OS. Den här tävlingen påverkar inte min självbild.

Riiber har ännu en chans att ta medalj i Kina, på torsdag är det dags för lagtävlingen. Guldchansen är uppenbar: på tisdag tog Norge en dubbelseger i tävlingen.

Finland? Fyra åkare på placeringarna 16–37.

Resultat:

1. Jørgen Graabak, NOR, 27.13,3
2. Jens Lurås Oftebro, NOR, +0,4
3. Akito Watabe, JPN, +0,6

8. Jarl Magnus Riiber, NOR +39,8
16. Ilkka Herola, FIN, +1.44,8
20. Eero Hirvonen, FIN +2.04,0
24. Arttu Mäkiaho, FIN +2.35,7
37. Otto Niittykoski, FIN +4.49,0

Diskussion om artikeln