Orättvis bild tecknas av hur skola och dagvård tar hand om invandrarbarn i Närpes anser bildningsdirektör: "Det utmålas som om vi har totalkollapsat och det vill vi faktiskt inte hålla med om"
Bildningsväsendet i Närpes lämnar inte arbetskraftsinvandrarnas barn i sticket. Tvärtom pågår ett ständigt arbete inom skola och dagvård för att hantera den stora invandringen ännu bättre, säger bildningsdirektör Åsa Snickars.
Enligt Snickars är det delvis en mycket orättvis bild som nu tecknas i en del media, i kölvattnet av den stora polisutredning som pågår kring grovt ocker som ska ha drabbat arbetskraftsinvandrare i Närpes under flera års tid.
Visst är det enligt Snickars utmanande för stadens skolor och daghem att ofta ta emot många nyanlända barn, men någon kris är det inte fråga om anser hon.
– Vårt skolväsende och dagvård utmålas som om vi har totalt kollapsat, och det vill vi nog faktiskt inte hålla med om. Vi upplever det som otroligt ledsamt att någon utomstående och utomstående media bildar sig en uppfattning om något som de väl egentligen inte vet hur det är, säger Snickars.
Själva ockerhärvan kommenterar hon inte dess mer, utan konstaterar att härvan är otroligt ledsam.
– Våra tankar går till dem som eventuellt har råkat ut för det här.
Samtidigt påpekar Snickars att man under årens lopp även inom bildningssektorn fått förändra sitt arbetssätt i relation till arbetskraftsinvandrarna och deras barn.
– När man märker att det exempelvis kanske är samma person som kommer och anmäler många barn. Så där har vi försökt säkerställa familjernas rättigheter, att de får den information de har rätt till och att de får den via våra egna tolkar.
Jobbat sedan 2006
Enligt Snickars handlar merparten av allt det man gör inom småbarnspedagogik och skola om inklusion, integrering och tvåvägsintegrering.
– Samtidigt ska vi komma ihåg att det inte är alla skolor och alla daghem som har många barn med annat modersmål, utan det är några daghem och några skolor som kanske har ett antal som gör att en del höjer på ögonbrynen.
De första arbetskraftsinvandrarna anlände till Närpes år 2006 och skakade om stadens strukturer och system.
– Vi stod helt handfallna när det mitt i allt började ramla in arbetskraftsinvandrare till både metallindustrin och växthusen. Vi var snabbt tvungna att organisera oss och redan på hösten startade vi upp klasser för de nyanlända barnen.
Sedan dess har utveckling av stora mått skett.
– Vi har garanterat gjort våra misstag. Men vi har förbättrat oss, hittat nya modeller och arbetssätt. Vi har jobbat via projekt och via externa medel, via olika extra statsunderstöd, blott och enbart för att hitta bättre och effektivare sätt att undervisa barnen och ta hand om dem och deras familjer.
Vårt skolväsende och dagvård utmålas som om vi har totalt kollapsat, och det vill vi nog faktiskt inte hålla med om
Åsa Snickars
Närpesmodellen en klisterlapp utifrån
Snickars lyfter fram uttrycket Närpesmodellen, som enligt henne är intressant inte minst eftersom de inte myntats av någon inom stadens förvaltning. Istället har utomstående på något vis lagt Närpesmodellen som en klisterlapp på orten och det skaver om uttrycket används fel.
– Vad jag tror man menat med det här är att eftersom vi har fått arbetskraftsinvandrare hit i stor utsträckning så har ju dom på något vis glidit in vårt samhälle. De har haft sitt jobb, sin bostad och de har haft sin lön att spendera precis som alla andra, barnen har kunnat delta i fritidssysselsättningar. Det är väl det som är Närpesmodellen, att de har kommit hit för att jobba.
I jämförelse kan andra kommuner ha en annan problematik, exempelvis med asylsökande som riskerar bli marginaliserade under sin långa väntan på beslut.
Men inte heller Närpes har någonsin hävdat att allt skulle löpa smärtfritt. I stadens skolor jobbar man med en helt annan vardag än vad man gör i skolor med enspråkigt svenska eller finska elever, påpekar Snickars.
– Vi har hela tiden har varit oerhört ärliga och öppna med att vi har en utmanande situation, det har vi haft i många år. Men det är ingen kris och det är ingen katastrof. Och vi upplever inte att de här barnen, varken i dagvård eller skola, är segregerade eller marginaliserade.
Utmanande med många barn från samma språkgrupp
Snickars lyfter fram att utmaningarna dessutom växlat under åren. Det är en sak att ta emot barn från många olika länder - en helt annan att ta emot många barn från en och samma språkgrupp samtidigt.
– Nu har ju en språkgrupp eller landsgrupp utpekats, men i Närpes bor det ju människor från många olika länder. När vi får grupper och klasser där många olika språk blandas så ger det en godare grund för den språkliga inlärningen för då blir det gemensamma språket svenska.
Under de senaste åren har det istället kommit många barn från Vietnam. Då riskerar det gå så att de hör svenska endast i under timmarna i skolan eller på dagis. Staden och många föreningar jobbar för att hitta modeller så att man får med barnen även i fritidsverksamheten, så att språkinlärningen skulle stödas också på fritiden.
– Sedan har ju fritidsaktiviteterna sina andra sociala aspekter också, som är precis lika viktiga. Och där tror jag varenda kommun i vårt land kan göra bättre, göra annorlunda. Det är ett arbete som jag tror att aldrig kommer att avslutas, utan vi måste hitta nya modeller beroende på hur vår verklighet ser ut här och nu.
Personalen får stöd
Snickars lyfter fram att staden behöver stödja sin personal inom bildningsväsendet på ett annat sätt än i kommuner som är mer enspråkiga.
Och här är man redan inne på rätt spår, inte minst då det gäller timresursen som gör att man kan hålla grupperna små. Likaså satsar staden stort på fortbildning för de anställda. Alla lärare har gått utbildning i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, så att man bättre kan jobba i klasser med många olika språk.
Staden har också anställt klart fler speciallärare och skolgångshandledare än normen. En del lärare har studerat vid Stockholms universitet och tagit studiepoäng i svenska som andra språk. Det här bidrar också med ny kompetens.
Vid sidan om personalens ansträngningar har man också inom staden tagit fram ett kartläggningsprogram för nyanlända. Via programmet kartläggs barnens baskunskaper och ytterligare utvärderingar görs då barnen har bott i Närpes en tid.
– Det här målmedvetna arbetet tror jag är det viktigaste. Vi kan inte falla in i att allt det vi har gjort har varit dåligt och fel, utan vi måste stå för det vi har gjort och tro på det vi gör och jobba vidare. Det betyder inte att vi inte har utmaningar framför oss, det är naturligtvis så att vi har det. Men det är vårt jobb att ta oss genom de utmaningarna.
Nya anländer utan förvarning
En del av stadens arbetsgivare som anställer arbetskraftsinvandrare meddelar staden på förhand då det vet att nya familjer kan vara på väg. Men tillståndsprocesserna är långa och det är sällan man vet på förhand när nya barn ska dyka upp.
– Majoriteten av gångerna inte alls. Så det är klart att det försvårar den långsiktiga planeringen.
Många av de nyanlända familjerna bosätter sig i centrum. Därför har staden skapat ett roterande system så att de förberedande klasserna placeras i någon av tre lågstadieskolor - Yttermark, Pjelax och Mosebacke. På så vis sprider man medvetet ut både arbetet och barnen.
– Det här läsåret har vi fyra klasser. Vi har startat upp den fjärde efter julen, och dem hade vi inte vetskap om att de skulle komma.
Att nyckeln till framgång uttryckligen är att se till personalens fortbildning och kompetensnivå framhåller Åsa Snickars stort. Man vinner inget genom att på måfå kasta in fler lärare.
– Jag tänker till exempel på småbarnspedagogiken där det är personalbrist. Det hjälper inte att ta in vem som helst utan vill vi ha in hjälp för språkinlärning så behöver vi få in människor som är kompetenta på just det området och kan göra det jobbet. Det viktigaste är att vi kan satsa på är personalens kunskap.
Här finns också en tydlig skillnad mellan skola och dagis påpekar Snickars. Skolbarn börjar i förberedande klass där man först satsar på att de får lära sig svenska innan man plockar in andra läroämnen. Inom småbarnspedagogiken ska barnen placeras direkt in i existerande grupper.
– Så där har det kunnat vara ett större pussel. Vi måste kanske öppna en ny avdelning eller enhet. Jag upplever inte själv att det är kaotiskt, men det sätter ett tryck på då det kommer in nya elever under läsåret.
Anställda upplever att staden satt munkavle på dem
Yle Österbotten har under de senaste två veckorna ringt runt bland anställda inom Närpes stads bildningssektor för att ta reda på hur personalen upplever arbetet och vilka problem de anser att uppstår i vardagen.
Både småbarnspedagoger och lärare har ändå valt att tacka nej med hänvisning till att man från stadens lednings sida velat hålla i kommunikationen med media.
Det jag har sagt är att själva ockerhärvan kommenterar vi inte, men någon annan munkavle har inte lagts på personalen
Åsa Snickars
Åsa Snickars tillbakavisar bestämt att personalen skulle ha fått munkavle.
De personer som vi har talat med säger att de inte får tala med media - varför har Närpes valt en sådan här linje att det bara är tjänstemännen som får kommentera?
– Det jag har sagt är att ockerhärvan kommenterar vi inte, det har vi ingen orsak att göra. Vi är inte insatta i polisutredningen och vi har inte kunskap om den utan vi svarar naturligtvis polisen om de har frågor. Sedan när den här andra delen (om integrationsfrågorna, red, anm.) dök upp så beslöt vi i ett initialskede att det är stadsdirektören som uttalar sig. Någon annan munkavle har nog inte lagts på någon.
Snickars framhåller ändå att det är viktigt att den som uttalar sig gör det utifrån fakta.
– Den verksamhet vi bedriver är faktiskt läroplansbaserad i allt från småbarnspedagogik till grundläggande utbildning. Och den undervisningen måste vi ge alla barn. Det stressmomentet finns hos vår personal att man upplever att det blir för många och är för mycket, då är det vår sak att försöka hjälpa dem och lotsa dem genom det.
Vissa av dem som vi har talat med hävdar att de är rädda för att mista sina jobb om de talar med media. Hur kommenterar du det?
– Det var nästan den löjligaste kommentaren jag har hört hittills. Jag tycker nog vi har ett såpass öppet klimat här. Min dörr är alltid öppen och mitt telefonnummer har varenda anställd. Något sådant finns inte överhuvudtaget. Är det så att man har en oro och har funderingar så tar man kontakt och så måste vi resonera kring det.
Så det är inget försök att styra hur imagen i Närpes ser ut?
– Vi kan inte styra över det, det är andra som beslutar hur vi uppfattas. Däremot tycker jag att vi måste kunna vara ärliga med det jobb vi har gjort och det vi fortsätter göra, och vi upplever det inte heller som rättvist att någon ska rasera det kring någon enskild persons uttalande. Uttalar man sig så ska man uttala sig kring det jobb man gör och den verksamhet man bedriver.
' /%3E%3C/svg%3E)
