Norrena & Frantz: Relationen mellan lärare och föräldrar – myspys eller slagfält?

Nattliga Wilma-meddelanden, sura föräldrar som glömt skidutrustningen hemma och tycker det är skolans fel. Hur mycket ska en lärare egentligen behöva tåla?

För ditt barn är läraren en superviktig person.

En trygg vuxen som ser till att barnet lär sig avgörande grejer, som letar reda på de försvunna utebyxorna och tröstar och plåstrar om när Spiderman-skuttet från klätterställningen blev ett magplask i sandlådan.

I bästa fall är kontakten mellan föräldrarna och läraren fin, respektfull och ömsesidig.

Men ibland ser det helt annorlunda ut.

Då läraren tvingas fungera som både syndabock och slasktratt

Relationspodden Norrena & Frantz fick ett brev av en lärare som tycker relationen mellan skola och hem borde diskutreras mera.

Läraren i fråga är över 50 år och har arbetat som klasslärare hela sitt vuxna liv. De flesta föräldrar beskriver brevskrivaren som trevliga människor med bägge fötterna på jorden.

Men så finns den andra kategorin.

Det finns en liten skara som tar musten ur oss lärare. Vissa är helt respektlösa! Vissa läser aldrig veckobreven på Wilma, men skriker högt då något kör ihop sig. Jag har tröstat unga kollegor som fått Wilma-meddelande det formligen osat om. Jag brukar be dem kolla klockslaget då föräldern författat raderna. Om det är 01.26 kan man ju dra sina slutsatser. Kom ihåg, skolan är en läroinrättning. Inte en service där familjerna är betalande kunder som alltid har rätt.

Läraren

Vi har full förståelse för Lärarens frustration. Ibland kanske det rent av är svårare att handskas med föräldrarna än eleverna?

Hur tänker du som förälder på kontakten med skolan?

Är du den som högljutt ställer krav eller litar du på att skolpersonalen vet vad den gör?

Får varje Wilma-notis dig att utsöndra fradga, eller läser du uppmärksamt vartenda ord?

Tycker du Wilma är en outsinlig källa för jobbig information du inte har ork att ta till dig? Får lektionsanteckningarna dig att tycka att barnets klassföreståndare är en riktig tjatmoster?

Tycker du det är viktigt att läraren är medveten om sådant som är på gång hemma hos er? Till exempel om ni föräldrar håller på att skiljas, skulle du upplysa skolan om saken?

Vem är det som har hand om Wilma-kontakten hos er (ifall ni är flera föräldrar)? Delar ni jämt på ansvaret eller är det mest mamma som kollar?

Och vad säger du som är lärare?

Känner du igen dig i det brevskrivaren lyfter fram?

Vad tycker du om dina elevers föräldrar generellt? Vilka erfarenheter har du?

Har du idel toppenföräldrar i din klass? Eller förekommer riktiga rötägg? (Du kan vara ärlig här)

Har du råkat ut för riktigt jobbiga situationer, kanske rent av känt dig hotad?

Är det svårt att förhålla sig neutralt till en elev om föräldern är otrevlig?

Vi vill höra hur förhållandet mellan lärare och föräldrar ser ut i skolorna!

Skriv in och dela med dig, du är givetvis helt anonym men men din berättelse kan komma att läsas upp i redigerad form i podden eller publiceras på svenska.yle.fi.