Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Finlands Rysslandspolitik är en fenomenal bedrift och kunde vara exempel för många andra länder, säger säkerhetsexpert i Washington till Svenska Yle

Sauli Niinistö och Rysslands president Vladimir Putin.
Bildtext Vladimir Putin var president Sauli Niinistös gäst på Gullranda sommaren 2016, två år efter den ryska invasionen i Ukraina.
Bild: Mikhail Metzel/TASS All Over Press

Säkerhetskrisen i Europa visar hur viktigt det är att ledare talar med varandra. Finland kan här vara ett exempel för andra länder, anser forskaren Elisabeth Braw vid tankesmedjan American Enterprise Institute.

Den eskalerade säkerhetskrisen i Europa med ryska säkerhetspolitiska ultimatum och vapenskrammel vid Ukrainas gränser har plötsligt gjort president Sauli Niinistö populär bland västliga ledare och internationella medier.

De vill veta vad Niinistö tror om den ryska presidenten Vladimir Putin och hans tankevärld.

Niinistö har till skillnad för de flesta andra västliga politiker upprätthållit en regelbunden kontakt med Putin – även då Ryssland agerat aggressivt och Finland gått med i internationella sanktioner mot den ryska grannen.

Det här är rätt taktik, säger den svensk-amerikanska säkerhetsforskaren Elisabeth Braw vid den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute i Washington.

En kvinna sitter i en arbetsstol framför en bokhylla.
Bildtext Elisabeth Braw är Senior Fellow vid American Enterprise Institute där hon forskar i utrikes- och säkerhetspolitik.
Bild: Sutton Houser

– Finland är bättre informerat, bättre förberett och mindre naivt när det gäller Ryssland än något annat västeuropeiskt land, säger Braw i en distansintervju med Svenska Yle.

"Finlands diplomater och ledare jätteskickliga"

Enligt Braw har Finland lyckats med den svåra balansgången att stå upp för sina principer och samtidigt kunna upprätthålla en dialog med Ryssland.

Hon påpekar att Niinistö flera gånger sagt ifrån och satt ner foten men att Finland samtidigt ses som en trovärdig partner av Ryssland.

– Finlands diplomater och ledare är jätteskickliga på det området. Det är en fenomenal bedrift och jag tror det är någonting som andra länder kan lära sig av.

– Man behöver inte välja att antingen visa styrka eller att vilja ha dialog. Det går att göra båda sakerna på samma gång, säger Braw.

Hon ger ett exempel från det kalla krigets kallaste år. Sovjetunionens ambassadör i Washington hette Anatolij Dobrynin och var på sin post i mer än tjugo år, från 1962 till 1986.

– Han var så kommunistisk som man kunde bli och den största sovjetiska patriot man kunde tänka sig, men han var regelbundet i Vita huset. Han kände president Ronald Reagan och hans medarbetare väl och var en välkommen gäst där, påpekar Braw.

Flera män i kostym på en stenlagd gång i en trädgård.
Bildtext President Ronald Reagan (t.v.) och Sovjetunionens ambassadör Anatolij Dobrynin (t.h.) i Vita husets trädgård 1986.
Bild: White House Photographic Collection

Dobrynin var också känd för att ha haft ett särskilt nära och förtroligt förhållande till den legendariska amerikanska utrikesministern Henry Kissinger.

– Det betyder ju inte att amerikanerna tyckte att Dobrynin hade rätt i någon politisk fråga. Men han var en person man kunde tala med när det krisade till. Och innan det krisade till.

Braw framhåller att man naturligtvis inte ska göra Putin starkare än vad han är.

– Men å andra sidan, vad är alternativet?

– Utan dialog kommer han att förskansa sig ännu mer i sin lilla bubbla, där han tror att hela världen är emot honom. Det kommer att leda till större risker att han gör något irrationellt.