Cindy Ekman Björkskog har genomgått tre missfall: "Jag kommer aldrig mer se på ett positivt graviditetstest och vara glad"
Att tvingas vänta på att missfallet ska sätta igång, på en förlossningsenhet bland nyförlösta mammor och bebisar, är något av det värsta Cindy Ekman Björkskog varit med om.
Det senaste avsnittet av dokumentärpodden Det här hände handlar om missfall. Cindy Ekman Björkskog har två barn, men hon har varit gravid fem gånger.
Cindy har genomgått tre missfall: “Jag kommer aldrig mer se på ett positivt graviditetstest och vara glad”
Sitt första missfall går Cindy igenom i början av 2016. Hon är då 20 år gammal och planerar bröllop och renoverar hus tillsammans med sin pojkvän Anton. Graviditeten är inte planerad och kommer egentligen lite olägligt, men paret är ändå väldigt glada.
– Jag har alltid vetat att jag vill bli en ung mamma. Redan när jag var 16 skulle jag nästan kunnat skaffa barn, berättar Cindy.
Graviditeten slutar ändå i missfall. Cindy vet inte vilken vecka hon är i, men det är tidigt i graviditeten. Missfallet är ganska smärtfritt och Cindy behöver inte uppsöka vård.
Gifter sig och blir gravid
Strax efter att Cindy och Anton gift sig blir hon gravid på nytt och den här gången slutar graviditeten med ett litet barn, som får namnet Charlie. Cindy är lycklig över att äntligen ha blivit förälder.
– Under förlossningen såg jag framför mig en bild på mamma när hon var på BB och just fått upp något av sina barn på bröstet. Att sedan känna den där känslan, att nu är det jag som är någons mamma och nu är det jag som är den där tryggheten jag själv känner i min mamma … Det var som att komma hem, säger Cindy.
Den lilla familjen får snart åka hem från BB och Cindy trivs som mamma. Hon vet redan nu att hon vill ha fler barn i framtiden.
Berättar tidigt om nästa graviditet
Hösten 2018, när Charlie börjar närma sig två, bestämmer sig Cindy och Anton att det är dags för syskon. Cindy blir snabbt gravid och glädjen är stor. De går på ett tidigt ultraljud där de får se ett litet hjärta slå.
– Och då tänkte jag inte att det var något problem utan vi berättade om graviditeten ganska tidigt, på fars dag. Vi hade gjort ett kort där det stod glad fars dag önskar Anton, jag, Charlie och sen ... vi hade redan ett namn åt henne, hon hette Lili.
Några veckor senare är det dags för ett till ultraljud. Cindy är nu gravid i vecka tolv och ser fram emot att få lite fler bilder på fostret i magen. Men det blir inte som hon tänkt sig.
– Jag fick lägga mig ner där på britsen och direkt sköterskan lade på ultraljudet såg man att det var en helt normal stor livmoder, men inget foster, berättar Cindy.
Cindy har drabbats av fördröjt missfall, eller missed abortion som det också kallas. Då dör fostret utan att kroppen märker det. Ofta upptäcks det med ultraljud.
– Jag tappade nog lite tillit till kroppen, eftersom den hade fortsatt på som vanligt. Magen hade ju till och med vuxit, för livmodern hade vuxit.
Tvingas vänta bland nyförlösta mammor
Ett fördröjt missfall leder ofta till att man medicinskt måste ta bort det som finns kvar i livmodern. Cindy får en tid till nästa dag, då hon ska befinna sig på förlossningsavdelningen för att sätta igång utdrivningen.
– Det var nog psykiskt det värsta, att tvingas vänta där, bland babyskrik och mammor som går omkring med sina nyfödda barn. Jag hade jättefina minnen därifrån, från Charlies förlossning, men den där fina bilden blev nog en helt annan nu, säger Cindy.
Väl inne på rummet får hon genast några tabletter Cytotec, som ska starta utdrivningen. Cindy förlorar mycket blod och till sist blir hon så svag att hon svimmar.
Eftersom livmodern fortfarande inte är helt tömd bestäms det att Cindy ska genomgå en skrapning.
– Det är som en stor dammsugare de lägger in i livmodern. Det gjorde jätteont. Att föda ett barn är ingenting mot det där, säger Cindy.
Skrapningen lyckas och Cindy slutar snabbt blöda. Hon har nu förlorat 800 ml blod. Det är tre gånger mer än under förlossningen med sonen Charlie.
Mår dåligt men får stöd via sin blogg
Efteråt känner sig Cindy alldeles tom. Hon mår dåligt över det som hänt och beslutar sig för att skriva ett blogginlägg om allt, främst för att undvika att någon ska komma fram och gratta henne för graviditeten.
Hon får många kommentarer och många hör också av sig till Cindy privat.
– Det hjälpte nog jättemycket att jag lade ut det där inlägget, just för bearbetningen. Jag är jätteglad att jag gjorde det, säger Cindy.
Ännu ett missfall
En kort tid efter missfallet blir Cindy gravid igen, men i vecka åtta börjar hon blöda. Den här gången tar kroppen själv hand om missfallet och Cindy tvingas inte vara någon längre tid på sjukhus.
De två missfallen tär på Cindy och graviditet och barn är allt hon tänker på. Samtidigt ser hon flera runt omkring sig som blir gravida.
– Det var nog många graviditeter där runt omkring mig som jag inte var ett dugg glad för. Jag orkade inte med det. Såg jag någon på Instagram som var gravid avföljde jag direkt. Jag kunde inte se hur deras graviditeter gick vidare medan mina inte fick göra det, säger Cindy.
Trots missfallen är Cindy och Anton fast beslutade om att försöka på nytt, och på hösten 2019 blir de äntligen gravida igen. Men Cindy blir inte glad över plusset på stickan. Det vågar hon inte.
– Då vi plussade på stickan så kände jag bara “okej, vi ska se nu då”. Det är lite som att se en jobbannons på Facebook jämfört med att få jobbet. Det är ett väldigt långt steg att få jobbet från att ha sett annonsen.
Cindy försöker ändå hålla hoppet uppe och den här gången slutar graviditeten äntligen med en liten baby. Lilla Astrid föds på våren och livet är komplett igen.
Först nu kan Cindy prata om missfallen
Det är nu ungefär tre år sedan Cindy fick sitt tredje missfall och nu när hon har distans till allt kan hon prata om det. Men då, när hon var inne i det, var det allt för svårt – trots att det tog upp all tankeverksamhet.
– Fast det känns som att man aldrig kommer komma igenom sorgen, så när man väl får distans till det kan man se, väldigt klart, varför det blev som det blev. Det har jag tyckt iallafall.
Det som Cindy tar med sig av sina upplevelser, är förmågan att kunna hjälpa andra.
– Bara det att jag har verktyg att möta någon som går igenom det är ju en stor tillgång i mitt liv. Det är viktigt att ändå fokusera på att allt ont har något gott med sig … men nog har jag blivit väldigt bränd alltså. Aldrig att jag skulle ta något för givet mer. Jag kommer aldrig se på ett positivt graviditetstest och bli glad, utan det är mer "okej, men …". Det är ganska lång väg kvar innan det är på något slags säkert ställe.
Lyssna på podden Det här hände, som finns på Arenan, så får du höra hela Cindys historia.