Hoppa till huvudinnehåll

Tro

”Det är till skogen jag dras” – Ekofastans tema "Skogen" lyfts upp i Andrum

knoppar på träd
Bildtext Vila och rekreation, bön och pilgrimsvandring - skogen kan ge nya visioner.
Bild: Aarne Ormio

Fastan handlar om att vi under en period kan avstå från mat eller förströelser och lägga fokus på vår relation till Gud, till andra människor och till den omgivande naturen – hur lever vi i skogen och den i oss?

Skogen är temat för Ekofastan 2.3 – 16.4 och därför talar Birgitta Strandberg-Rasmus, Jan-Erik Lindqvist och Catharina Englund om sin relation till skogen i Andrum i Yle Vega.

- Skogen är min kyrka, luften jag andas, min tillflykt i nöden. Jag har vandrat på Aakennustunturi och Abisko och längs stigar i hemskogarna. Efter en arbetsdag dras jag till skogen, jag kan titulera mig skogsberoende, berättar Birgitta Strandberg-Rasmus från Nykarleby.

Det har hänt att hon har kramat en stor stadig gran och skrikit ut sin frustration och sorg.

Det är i samband med olika knäande erfarenheter under åren som det har blivit uppenbart; det är till skogen jag dras.

― ur Andrum av Birgitta Strandberg-Rasmus

kvinna i skogsbryn med plättar
Bildtext Birgitta Strandberg-Rasmus kallar sig skogsberoende.
Bild: Birgitta Strand-Rasmus

– Varje steg på mossan känns som en bön. Jag är älskad och omsluten, tryggt bevarad, säger Strandberg-Rasmus.

Den är tyst när jag är trött på ord och utan ord. Det är som att krypa in i Guds famn. Det är i skogen jag upplever Guds närvaro som allra starkast.

― ur Andrum av Birgitta Strandberg-Rasmus

Sorgen, glädjen och skogen

Jan-Erik Lindqvist från Helsingfors har haft skogen som källa till både rekreation och motion under många år. Han har under 30 års tid regelbundet och flera gånger i veckan löpt runt på olika skogsstigar och genom centralparken i Helsingfors.

man tar ner vimpel
Bildtext Jan-Erik Lindqvist har rört sig flitigt i skog och mark tills fotlederna sa till.
Bild: Marit Lindqvist

Nu talar han om sorgen över muskelsjukdomen som har satt punkt för löpandet och vandrandet men också glädjen över att ha fått ägna sig åt det och uppleva alla skogens varelser och årstidernas skiftningar.

Tack min Gud. Tack för att jag har fått uppleva allt det här. Jubla över vad jag sett och hört och känna tacksamhet för alla dofter av kåda och bark och kärrmarkens mossa. Känna glädjen över värkande muskler och trötta ben efter hårda löprundor, och uppleva förnöjsamheten över drypande våta kläder och nästan total trötthet när jag dragit dem av mig efter några timmar i den vintriga skogen.

― ur Andrum av Jan-Erik Lindqvist

Lindqvist har alltid sett skogen som en fantastisk rekreationsmiljö. Som barn erbjöd den honom en fantasifull sagomiljö och också intressant fågelskådning. Som ung och vuxen blev skogen en plats för rekreation och motion samt svamp- och bärplockning.

– Som gammal är skogen en plats att längta till, och sakna så det gör ont långt in i själen, säger Jan-Erik Lindqvist.

Höga furor och blå himmel

Catharina Englund från Jakobstad njuter av att röra sig i skogen både sommar och vinter. Hon upplever skogen som en plats där hon får andas djupt och bearbeta det hon varit med om.

kvinna i vinterkläder vid stuga
Bildtext Catharina Englund kan bearbeta saker i skogen.
Bild: Catharina Englund

– I skogen känner jag tacksamhet över allt det vackra Gud skapat. Bönen blir till en förundran över livet och Skaparen.

Solen lyste genom stammarna och gav ett gult varmt sken. Ja, hela skogen var som en katedral. Jag skidade längs spåren som gick där mellan furorna. Rytmiskt och i takt med andningen. Och den här rofyllda omgivningen och själva rytmen, vaggade in mig i ett tillstånd av avskildhet. Det var som en bubbla. Ja, nästan så att jag vill kalla det ett heligt tillstånd. En sån där känsla av Du och jag, Gud.

― ur Andrum av Catharina Englund

Många människor har fått uppleva Guds närvaro på ett speciellt sätt i naturen. Birgitta Strandberg-Rasmus hör till dem.

– Närmare Gud, än vad jag är i skogen och ute på havet, kan jag inte komma. Det är naturen som talar till mig, ger tröst och ro, salighetskänslor och en tacksamhet som jag inte kan beskriva i ord, bara uppleva just där mitt i Guds skapelse.

skog med granar
Bildtext Skogen är tema för årets Ekofastekampanj.
Bild: Aarne Ormio

Jan-Erik Lindqvist har ett lite annat förhållningssätt.

– Jodå, jag har tackat Gud för skogen, men jag har kanske inte upplevat Hans speciella närvaro där. Skogen har varit – och är – en Guds gåva, men jag har inte sökt mig dit för att vara närmare Honom än annars.

Med vilka tankar går du in i Ekofastan och själva fastetiden?

– Fastan och fastetiden är den tiden på året när död och liv möts väldigt starkt. Den är för mig vemod och hopp på en och samma gång, säger Birgitta Strandberg-Rasmus.

– I fastan är det just förundran, som leder till ansvar inför både Skaparen, skapelsen och relationer, säger Catharina Englund.

dagg i gräs i skog
Bild: Kirkon kuvapankki/Aarne Ormio

Jan-Erik Lindqvist bor numera på ett servicehem för pensionärer. Här är dagarna varandra mycket lika och fastetiden syns inte mycket.

– Numera håller jag en musikandakt för mina medboende varje lördag. Det betyder att jag denna fasta har en fantastisk möjlighet att både själv få uppleva – och låta andra uppleva – något av vad fastetiden betyder, både i musik och i tal. Tanken på de andakterna är inspiration nog för Andrummet i radion.

– Jag är glad att det tema som alltid varit en stor del av mig och mitt liv nu efterfrågas även i Andrum. Jag får dela med mig av något för mig självklart och kärt, säger Birgitta Strandberg-Rasmus.

människa i naturen + kampanjlogo ekofasta
Bildtext Ekofastan märks huvudsakligen i sociala medier.
Bild: Ekofasta

Ekofasta är Evangelisk-lutherska kyrkans fastekampanj som lyfter fram omsorg om miljön.

Birgitta Strandberg-Rasmus talar 1.3, Jan-Erik Lindqvist 2.3 och Catharina Englund 3.3.

Andrum sänds 6.54 och 9.54 i Yle Vega och finns på Arenan.

Mer om ämnet på Yle Arenan