"Läsarna ska få veta hur det fortsatte sen" – i vår kommer uppföljaren till Annika Gustafsson-Flincks debutroman

I fjol gav Annika Gustafsson-Flinck ut sin debutroman "Det kallas att leva" på förlaget Litorale. I vår kommer hon ut med den fristående uppföljaren "Det lönar sig inte att tiga", på samma förlag.

I sin nya roman Det lönar sig inte att tiga bjuder Annika Gustafsson-Flinck läsaren på en fristående uppföljare till sin debutroman Det kallas att leva. Den första boken utspelar sig i Lovisa och handlar om Maria Sjögren som fått ett vikariat på fiktiva Dalängens skola i Pernå.

Miljön som beskrivs i romanen är bekant för Gustafsson-Flinck, som är uppväxt i Pernå kyrkoby – numera bosatt i Forsby – och arbetar som klasslärare i Kvarnbackens skola i Borgå.

Efter att ha läst klart den första boken har flera läsare bett om en fortsättning på det öppna slutet.

– De flesta som kontaktade mig sade "när du lämnade slutet så där öppet så nog får vi väl veta hur det fortsätter", säger Gustafsson-Flinck.

Och strax är den förväntade uppföljaren på väg. Datum för utgivning är ännu oklart, men enligt Gustafsson-Flinck kommer boken att finnas till salu efter påsk.

Den nya romanen är fristående men ramberättelsen handlar om gamla bekanta från hennes första roman, bland annat karaktärerna Maria Sjögren och Markus Hallgren.

– Läsarna ska få veta hur det fortsatte sen.

Den nya romanen tar läsaren tillbaka till 1960-talet

Förutom en fortsättning på berättelsen som påbörjades i hennes debut har Gustafsson-Flinck bakat in en alldeles ny berättelse, som får sin början på 1960-talet.

– Jag tycker om att fläta in dåtid i nutid. Läsaren ska fundera över hur saker hör ihop.

Gustafsson-Flinck berättar att hon bar på berättelsen inom sig i ungefär två års tid innan hon började skriva ner den. Den första boken täcker bara en tredjedel av hela historien och den andra boken för läsaren en bit till på vägen. För att avsluta berättelsen skulle det krävas en tredje bok.

– Jag har mycket idéer och har till en stor del klart för mig hur jag vill ha det för den avslutande delen.

Bok nummer ett fick ett varmt mottagande och nu hoppas hon på ett lika gott mottagande för bok nummer två, så att bok nummer tre kan bli ett faktum.

– Förhoppningsvis får jag skriva allt.

Eftersom den nya romanen är en fristående uppföljare var skrivprocessen enligt Gustafsson-Flinck mera krävande, än för den första boken. Det gällde att förklara tillräckligt för den nya läsaren, men att inte upprepa sig för mycket för den bekanta läsaren.

– Det satt vissa krav, men det är roligt när det är utmanande!

Toppar och dalar i skrivprocessen

I vardagsrummet hemma i Forsby har den andra boken Det lönar sig inte att tiga blivit till.

– Du skriver, låter det vila lite, du funderar. Sen kan du skriva om och ändra, lyssna på redaktören och sen småningom så blir du nöjd och tänker att nu fungerar det.

Att skriva är en skapande process och ett behov som Gustafsson-Flinck har inom sig. Skrivprocessen rymmer både toppar och dalar.

– Ibland är man frustrerad och ibland överlycklig.

Behovet att skriva är ändå starkare än de negativa känslorna.

– Om man inte får skriva ut berättelsen så kan det nästan kännas som att man skulle spricka.