Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Bokrecension: Okastrerad sambo och halvtam tioåring med intresse för frukt och fotboll till salu – Emma Ahlgren skriver roande och oroande om djur och människor i ny prosasamling

Uppdaterad 22.03.2022 14:22.
Författaren Emma Ahlgren med en schäferhund.
Bildtext Emma Ahlgren skriver om djur och människor i kortprosasamlingen "Hur kärlek funderar".
Bild: Alexandra Harald

Efter två diktsamlingar ger Emma Ahlgren ut en samling prosatexter med fokus på det djuriska i människan och det mänskliga i djuret – en samling som roar, men framför allt oroar.

Det börjar med en lätt komisk och skruvad kontaktannons:

Citat ut Emma Ahlgrens prosasamling "Hur kärlek fungerar".
Bild: Schildts & Söderströms förlag

Därefter följer en text som utspelar sig på en minkfarm där ett jag vandrar runt mellan de små gallerburarna och ser hur minkarna oupphörligt hoppar och springer runt, ”(s)om om en utomstående kraft tvingade dem till det”.

Pappan säger att minkarna leker och att de springer runt av pur glädje.

Systern och brodern vet berätta att minkfodret består av söndermalda minkar och att man avlivar minkar genom att sätta ”en sladd i munnen och en i analöppningen, sedan trycker man på strömknappen”.

Jaget konstaterar lakoniskt att systern och brodern ofta berättade sådant som jaget kanske inte hade behövt känna till: ”Redan som mycket liten förstod jag hur kärlek fungerar.”

Hur kärlek fungerar – titeln på Emma Ahlgrens samling är mångbottnad och mörk.

I den finlandssvenska litteraturen finns det några skildringar av livet på minkfarmen – inte minst Karin Erlandssons oförglömliga roman Minkriket (2014) som handlar om det strävsamma livet på en österbottnisk minkfarm, och Lina Bondes lyriksamling tecknar snö (2020) där diktjaget minns sin barndom i Nykarleby med en fammo som sjunger medan hon går längs gångarna i skugghuset på minkfarmen och en moffa som kör ut minkmat och fiskar.

Män och kvinnor och djur

I Karin Erlandssons roman upplever en del personer, framför allt hustrun och dottern i huset, en ambivalens, en avsmak och ett avstånd, för att inte säga avståndstagande, till minkfarmningen som ren och skär produktionsindustri.

I essäsamlingen Ta plats – Om skrivande, hemhörighet och sökande efter jagets källor (2020) skriver Åsa Stenwall om hur bilden av den dugliga och driftiga, strävsamma och stolta österbottniska mannen förs vidare från generation till generation i böcker av författare som Peter Sandström, Raoul J. Granqvist och Karin Erlandsson – framför allt då i romanen Minkriket.

I Emma Ahlgrens texter finns också en del av dessa duktiga och driftiga österbottniska män – sansade fäder som lugnar, stryker medhårs och stryker över, fäder som inte tvekar att ta saken (så som geväret) i egna händer. Men här finns också fäder som bär på en känslighet och ett utanförskap.

Bröder däremot sprider ofta en otrygghet och osäkerhet omkring sig.

Bröder kan vara oberäkneliga och rentutav sadistiska – de kan leta efter ens svagaste punkter och sätta in stöten där det är som mjukast och medgörligast. Bröder vill ge sken av att vara starka och känslokalla, omnipotenta och allsmäktiga. De vill härda och härdas.

Omslaget till Emma Ahlgrens bok "Hur kärlek fungerar".
Bild: Schildts & Söderströms förlag

Frågan är om mäns/killars syn på och relation till djur skiljer sig från kvinnors/flickors förhållande till djur?

I Emma Ahlgrens texter framstår männen/killarna ofta som rätt känslokalla och hjärtlösa, oberörda och likgiltiga till djur – i synnerhet till produktionsdjur som minkar och grisar, men också till tamdjur/husdjur som katter och hundar eller till vilda djur som älgar.

Man kan läsa in en manlig strävan efter att upprätthålla en maktbalans som faller tillbaka på en gammal kristen antropocentrisk uppfattning om människan som skapelsens krona där människan är satt att bestämma över djur och natur samt att bruka dem för sina egna syften.

Genom att objektifiera djuren kan man(nen) anonymisera dem och avskriva dem känslor, göra dem betydelselösa och utbytbara.

Man kan också tolka in en manlig vilja att förtrycka djuren som ett försök att kuva kvinnan eller det kvinnliga i mannen – djuren ses ofta som underlägsna och försvarslösa, blint tillgivna och trofasta på gränsen till det outhärdliga och äcklande.

En man som känner starkt för ett husdjur ter sig smått suspekt.

Kvinnorna/flickorna i berättelserna förefaller stå djuren närmare – här finns en ömhet och en närhet, en identifikation som kan te sig gränslös, för att inte säga uppslukande, rent bokstavligen.

Men det händer också att djuren blir offer i en svartsjuk maktkamp mellan systrar.

Förvandlingar och försvinnanden

Man brukar tala om människor som föredrar hundar eller katter som hundmänniskor respektive kattmänniskor – i texterna i Hur kärlek fungerar suddar Emma Ahlgren ofta ut gränsen mellan själva bilden och det som bilden betecknar/uttrycker. Bilden blir högst konkret och påtaglig.

En hundmänniska kan till exempel vara en liten baby som ylar och gnyr på gränsen till det outhärdliga och med överhängande risk för föräldrasammanbrott.

Den enda som kan inge barnet lugn och ro är familjens hund. Med tiden flyttar barnet också in till hunden i hundkojan och börjar allt mer likna en hund själv – så till den grad att mamman beslutar sig för att registrera såväl hunden som barnet i Finska kennelklubbens avdelning för blandrashundar.

Dessa förvandlingar kan ske successivt över tid eller plötsligt och överrumplande – som i Franz Kafkas novell Förvandlingen (utk. på tyska 1915) där handelsresanden Gregor Samsa vaknar en morgon och finner sig förvandlad till en stor skalbagge.

Där Gregor Samsa (åtminstone till en början) finner förvandlingen olycklig och obegriplig, och hans familj har svårt att förhålla sig till det hela och öppet visar sin avsky för hans apparition, förefaller det som om många av gestalterna i Emma Ahlgrens texter medvetet och aktivt söker möjligheten till en förvandling.

Man vill ömsa skinn och byta perspektiv, känna en närhet till naturen – lite så där som kvinnan Yeong-hye i den sydkoreanska författaren Han Kangs roman Vegetarianen (utk. på koreanska 2007) som en dag bestämmer sig för att sluta äta kött. Hennes högsta önskan är att uppgå i och bli en del av naturen, att bli ett träd djupt inne i den mörka skogen.

I en text i Hur kärlek fungerar börjar en elvaårig kille långsamt krympa – det hela är ytterst oroväckande, och hans mamma och syster är utom sig av oro. Killen själv blir deprimerad och folkskygg i takt med att han decimeras och slutligen blir osynlig – eller osynliggjord?

Tankarna går osökt novellen ”Det osynliga barnet” av Tove Jansson (1962) där flickan Ninni behandlats illa av sin tant och en dag börjar blekna i konturerna för att sedan bli helt och hållet osynlig.

Kvickt och klurigt, mörkt och molande

Många av texterna i Hur kärlek fungerar är humoristiska, kvicka och kluriga kortisar med en knorr.

Här och där lägger författaren in kontaktannonser som blir komiska tack vare ord och benämningar som primärt används i djuruppfödnings- och djurproduktionssammanhang:

”Halvtam tioåring med intresse för

frukt och fotboll säljes till heterosexuellt hem

Mild mjölkallergi och avelsrätt ingår

Allt beaktas

Malax”

Den humoristiska och glättiga ytan grumlas dock till av kyliga underströmmar som vittnar om oro, depression och illamående i en värld där många känner sig utanför och udda, ensamma och osedda.

I Hur kärlek fungerar är djuren människans bästa vänner, och att bli sedd och bekräftad av ett djur kan vara den räddningsplanka man behöver.

Samtidigt uppstår ett starkt band mellan människa och djur som står där ansikte mot ansikte, en relation som bygger upp såväl empati som en ansvarskänsla för varandra, för att tala med filosofen Emmanuel Levinas.

Samtidigt kan det hända att man börjar projicera olika känslor på djuret och därmed grumlas gränsen mellan det mänskliga och det djuriska – och frågan uppstår: vem speglar vem? Vilken fråga är djuret ett svar på? Vilka behov hos människan uppfyller djuren?

I Emma Ahlgrens texter rör vi oss ständigt i gränslandet mellan människa och djur, och det kan vara svårt att avgöra var människan börjar och djuret tar vid och vice versa.

Emma Ahlgren debuterade som lyriker med diktsamlingen Isotopia (2018) som följdes av lyrikverket När jag var elva visste jag allt (2019) – två diktsamlingar som imponerade med en språklig exakthet och drabbande direkthet som skildrade såväl det mörka och molande i en familj som i en ung kvinnas liv.

Hur kärlek fungerar är en oförglömlig läsupplevelse – många av texterna stannar kvar, ilar och värker, gnager och skaver likt sandkornet i musslan.

Lyssna på Kulturpodden om relationen mellan människa och djur - bl.a. om Emma Ahlgrens bok Hur kärlek fungerar:

Är djuret människans bästa vän? Om skildringar av relationen mellan djur och människor - Spela upp på Arenan