Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Ukrainska Anatolij: "Försvarsviljan är hög, men det är svårt att få tag på ammunition"

Anatolij Parchomtjuk
Bildtext Anatolij Parchomtjuk har studerat svenska i Lviv och hjälper nu den ukrainska armén så gott han kan.
Bild: Privat / Anatolij Parchomtjuk

Anatolij Parchomtjuk samordnar transporten av mediciner och annan humanitär hjälp till ukrainska arméns enheter i Kiev och Charkiv. Han är tacksam för vapnen och ammunitionen som Finland har lovat skicka.

Det var skrämmande att mitt i natten vakna till ljudet av militärflyg, då Ryssland invaderade Ukraina för en knapp vecka sedan, berättar 20-åriga Anatolij Parchomtjuk.

– Vi visste alla att det var kriget och att Ryssland attackerar oss igen. Det var stressigt.

Tillsammans med flickvännen åkte han till hennes föräldrar utanför staden Lviv i västra Ukraina, där läget är rätt lugnt just nu.

Ryska soldater ber om cigaretter och får ringa hem till sina släktingar

― Anatolij Parchomtjuk

Anatolij har studerat svenska och internationella relationer vid universitet i Lviv och är glad att få öva sin svenska då Svenska Yle ringer upp honom.

– Jag jobbar just nu med att samordna transporten av medicin och annan humanitär hjälp till enheter där mina vänner tjänstgör, främst i Kiev och Charkiv. Det är mycket svårt att få tag på ammunition och utrustning i Ukraina.

Anatolij är en av de civila ukrainarna som gör allt de kan för att hjälpa armén.

– Det är enorma köer av frivilliga i Ukraina. Senare är jag redo att ta till vapen om det behövs. Jag tänker inte lämna Ukraina, säger Anatolij.

"Vi kommer att minnas vem som hjälper"

Anatolij Parchomtjuk upprepar flera gånger att ukrainarna är tacksamma för all den internationella hjälp landet har utlovats de senaste dagarna.

– Jag vet att Finland för första gången i landets historia donerar vapen. Det är 2 500 automatgevär, 150 000 patroner och mycket annan hjälp, räknar Anatolij upp. Vi kommer att minnas vem som hjälper.

Ung ukrainsk man med vapen och klädd i militärkläder på ett militärt fordon.
Bildtext Anatolij Parchomtjuk gjorde sin militärtjänstgöring ifjol. Den här bilden kommer från en övning i juni 2021.
Bild: Privat/ Anatolij Parchomtjuk

"Ryska soldater vet inte varför de är här"

Anatolij försöker hålla kontakten med sina vänner i armén i Kiev. Han säger att de har hög moral och kämparglöd.

– Det kommer också goda nyheter. Ryska soldater lämnar sina fordon, de är inte beredda att kämpa. De vet inte varför de är här.

Vad händer med ryska soldaterna som kapitulerar?

– De ber om cigaretter och får ringa hem till sina släktingar. De har inga mobiltelefoner och de får inte riktig information om vad som händer. De har kommit hit för att kämpa, men de är också människor och kräver respekt och god behandling av ukrainska militären.

Men Anatolij berättar också om de dåliga nyheterna ukrainarna nås av. Under tisdagen fick han höra att 16 barn hade dött i de ryska anfallen.

– Jag vill också påminna om att sexton barn dödades i dag. Det är så svårt att tala om det, säger Anatolij och tystnar en stund.

– Det här är jättedramatiskt för ukrainska människor!