Nu är flykten från Ukraina äntligen över – 42 flyktingar anlände till Pargas med hyrbuss
På tisdagen anlände den första flyktingbussen till Pargas. Resan via Polen arrangerades av frivilliga på orten som vill hjälpa ukrainare till en tryggare och bättre framtid.
– Det var nog kaotiskt i Polen och då vi anlände till centralstationen i Warszawa insåg nog de flesta att det inte går att stanna där utan att det enda alternativet är att åka med oss till Finland, säger Johan Friis som är en av de frivilliga som åkt med bussen ner till Polen.
Enligt Friis kändes det litet som att luften gick ur de flesta då de insåg att Warszawa inte är slutdestinationen och att det är omöjligt att hitta tak över huvudet där.
– På perrongen var det ännu några mammor som ändå valde att inte hoppa på bussen, utan bli i Polen för att försöka ta sig hem om några veckor, säger Friis. En mamma med sex barn valde att ta chansen och komma med oss till Pargas.
Det går tydligt att se att Friis har svårt att hålla tårarna borta och känslorna är på ytan.
– Det har varit tunga dagar och nu när vi äntligen är hemma och flyktingarna är trygga kommer naturligtvis känslorna, säger Friis. Det är fint att se flickor som sett sorgsna ut brista ut i leenden då vi närmade oss Pargas.
Nu krävs stöd och omsorg
Över tusen frivilliga har anmält intresse på sociala medier att hjälpa de flyktingar som anländer till Pargas. Många har nu också valt att öppna sina hem och inkvartera de 42 personer som anlänt till Pargas.
En del av dem ska ut till Korpo men en majoritet av flyktingarna får inkvartering i centrala Pargas.
– Det är bara att inse att kriget kommer att bli långvarigt och det kommer att krävas mycket stöd för att hjälpa de här människorna, säger Daniel Lindström som är något av en primus motor bland de frivilliga. Nu är deras hjälpande i fokus och inget annat.
Gräl bland de frivilliga?
På sociala medier har Lindström kritiserats för att inte samarbeta. För en utomstående känns det som att de frivilliga råkat i luven på varandra.
– Jag har bara ignorerat vad som skrivs och anser att vi inte kan börja gräla nu då vi ska hjälpa de här människorna till ett nytt liv, säger Lindström. Vi har skött vår resa och det gick smärtfritt och nu måste vi göra det bästa av situationen här i Pargas.
Åbobon Eva Björkfelt är en av volontärerna som nu lovat att inkvartera en tonårig tjej för några dagar åtminstone.
– Jag var med redan 2015 och det är fint att se att Pargasborna aktiverar sig och vill hjälpa, säger Björkfelt. Men det är viktigt att inse att det måste ske enligt deras behov och om de inte vill bo kvar i sin stödfamilj eller flytta får man inte bli sur.
Björkfelt känner inte att hon nu måste vara på frontlinjen och hjälpa utan har lovat att ställa upp med inkvartering för kort tid.
– I början är man jätteivrig och sedan ändras det och sedan kanske man får någon slags burnout ibland, säger Björkfelt. Men man ska inte börja gräla om flyktingarna utan allt måste ske på deras villkor för det är de som är drabbade.
Lättnad men sorg
De flyktingar som på tisdagen anlände till Pargas består till största delen av små barn, ungdomar och kvinnor. Männen är ännu kvar i Ukraina för att försvara sitt land och sorgen och oron är stor bland dem som sitter och äter borsjtjsoppa i FBK-huset mitt i centrum.
Nästan ingen vill prata eller ge några kommentarer till de journalister som är på plats och då Yle Åboland frågar om kommentarer avböjer de flesta vänligt.
– Jag har inga ord, säger en mamma till några små på knagglig engelska.
I vimlet står också Tetiana Danylko, som har kokat soppan till sina landsmän. Hon kom till Finland i söndags tillsammans med sin tioåriga gamla dotter och är nu i Pargas för att hjälpa sina landsmän att hitta en ny tillvaro i vardagen.
– Jag är evigt tacksam för den gästfrihet Pargasborna och finländarna visat mig och min dotter de senaste dagarna, säger Danylko. Det känns helt okej nu då vi är i trygghet men tanken på dem som fortfarande är kvar i Ukraina gör mig sjuk av oro.
Enligt Danylko finns det ingen framtid i Ukraina längre utan bara krig och misär.
– Men jag vill inte säga något på ukrainska om det som sker i hemlandet för att inte oroa min dotter, säger Danylko. Jag kan bara hoppas på fred och en chans att någon dag kunna återvända till hemlandet.
Myndighetsmaskineriet har fått upp farten
Pargas stads flyktingkoordinator Gudrun Degerth är stolt över de Pargasbor som har visat mod och vilja att hjälpa flyktingarna. Men samtidigt är det viktigt att inse att krisen kommer att bli långvarig.
– Det oroar mig eftersom då du öppnar ditt hem för främlingar har du också ett ansvar gentemot dem och det kan hända att kriget pågår i månader eller år, säger Degerth. Men vi jobbar på för fullt både inom staden och med Migrationsverket så det finns hjälp och stöd att få.
Ifall någon av de familjer som nu erbjudit inkvartering inte längre klarar av eller kan erbjuda husrum är det bara att ta kontakt med Degerth eller någon annan inom staden.
– Inte lämnas flyktingarna vind för våg, men det är viktigt att de kommer in i våra system så snabbt som möjligt, säger Degerth. Redan nu finns det flyktingförläggningar men eftersom flyktingströmmen förväntas tillta kommer det säkert att igen öppnas fler inom en snar framtid.
Men nu är det fint att det finns frivilliga som kan hjälpa och stödja då det finns ett behov, betonar Degerth.
