Kriget i Ukraina gjorde Sibelius-baletten mer aktuell än koreografen Jorma Elo någonsin hade kunnat ana: "Det går rakt in i hjärtat"

Världspremiären för baletten Sibelius kör igång Nationalbalettens 100-årsjubileum på fredag med levande publik efter en lång coronapaus. Den världsberömda koreografen Jorma Elo ser många likheter mellan sig själv och vår nationalkompositörs liv.

Nationalbalettens 100-årsjubileum firas i ett exceptionellt spänt läge för den finländska nationen. Vi har knappt tagit oss ur coronakrisen så startar Ryssland krig. Att jubileumsåret inleds med världspremiär för den världsberömda koreografen Jorma Elos balett Sibelius känns därför skrämmande rätt i tiden.

Stig högt, vårt land, som du ur natt dig höjde.

Den dag dig väntar, fritt och öppet möt

med samma kraft, med samma mod, du röjde,

när träldomsoket du sönderbröt.

Förtrycket aldrig dig till jorden böjde,

Ditt verk väntar, o fosterland.

Jean Sibelius mäktiga, patriotiska tondikt Finlandia i kombination med Nationalbalettens virtuosa och uttrycksfulla dansare, soldater på scenen, nationalromantiska landskap och inte minst själva berättelsen om Finlands nationalkompositör – baletten Sibelius spelar på många strängar som är känsliga i dag.

Det syns också på generalrepetitionen där många i den nästan fullsatta publiken är uppenbart rörda.

– Baletten blev mer aktuell än jag kunde föreställa mig, säger koreografen Jorma Elo på flytande svenska.

– Jag började jobba med baletten redan för fyra år sedan i ett helt annat världsläge. Att publiken nu hittar likheter till verkligheten är jätteintressant.

Elo kände själv av en stark koppling till Ukrainakrisen när kören efter en repetition sjöng Finlandiahymnen med ukrainska och finska flaggor i händerna för att visa solidaritet med Ukraina.

Baletten Sibelius får världspremiär på fredag och inviger samtidigt Nationalbalettens 100-årsjubileum med levande publik för första gången på huvudscenen det här året. Också det är stort och känslosamt efter en lång pandemipaus.

Jorma Elo är i dag en av världens mest eftertraktade koreografer. Han har jobbat med flera av världens främsta kompanier: New York City Ballet, Bolsjojbaletten och Nederlands Dance Theater för att nämna några. Han har också belönats med balettvärldens “Oscarspris” Benois de la Danse för sina koreografier.

Trots det är han väldigt ödmjuk och varm, och en koreograf som är känd för att vara familjär med sina dansare.

Lyssna på intervjun här:

Kriget i Ukraina gjorde Sibelius-baletten mer aktuell än koreografen Jorma Elo någonsin hade kunnat ana

8:59

När det gäller Ukrainakrisen säger Elo att han varit tvungen att leva lite i radioskugga eftersom all fokus legat på den annalkande premiären.

– Jag hinner inte ens riktigt sova i det här läget. Förskräckliga saker händer men jag försöker minimera den sidan eftersom jag inte har kapacitet att ta in allt.

Att också kulturen nu drabbas av politiska spänningar tycker han är sorgligt och svårt. Själv har han studerat vid den anrika Vaganova-balettakademien i S:t Petersburg och har under sin karriär haft en fot i Ryssland och den andra i USA.

– Jag har alltid levt med människor som har delat samma passion för det de gör. Var de kommer ifrån har inte varit viktigt. Vi är samma djur överallt i världen, säger han och fortsätter:

– När man kommer in i balettsalen till morgonklassen omfamnas man av familjekänslan inom gruppen, oavsett var man befinner sig. Det är en fin del av mitt jobb.

Själv träffade jag Elo för första gången då han tränade bredvid mig under den dagliga morgonklassen i Nationalbalettens träningssal för 20 år sedan då jag ännu själv var dansare där. Trots att han fyllt 60 är morgonklassen och andra former av idrott fortfarande en viktig rutin för honom.

Sibelius fängslar oavsett nationalitet

På sätt och vis kan man säga att Elo nu återvänder till sitt allra första verk för Nationalbaletten, Twisted Shadow, som fick premiär för 20 år sedan. Också den gjordes till Sibelius musik. Där såddes fröet, instämmer Elo.

– Jag älskar Sibelius, men kände tidigare att det är musik man inte kan göra balett till eller något annat till, det är redan fullt med färger, landskap och känslor. Med Twisted Shadow började jag känna att det trots allt finns en möjlighet och att dansen och musiken stödjer varandra.

När Nationalbaletten beställde ett verk av Elo till jubileumsåret gick tankarna genast till Sibelius. Trots att Jorma Elo har jobbat med Sibelius musik i många år väcker den fortfarande starka känslor hos honom.

– Det är fortfarande svårt att inte gråta när jag lyssnar på vissa delar av musiken. När man sedan ser dansarna göra stegen får det en att gråta, det går rakt in i hjärtat. Det är inte bara för att jag är finsk, min fru är holländsk och hon känner samma sak. Musiken fängslar åhöraren oavsett nationalitet.

Stegen har han koreograferat tillsammans med sin fru, tidigare dansaren och koreografen Nancy Euverink i parets vardagsrum, delvis under pandemin.

Paralleller till Elos eget liv

Vid sidan av musiken fascinerades Elo också av Sibelius livshistoria, och den kärlek han delade med hustrun Aino. Handlingen i baletten utgår från Jeans kreativitet och dess framåtdrivande kraft, som inte hade varit möjlig utan Ainos kärlek, förståelse och egna kreativitet.

Därför ville Elo också att berättelsen skulle ha två huvudkaraktärer.

– Jag tycker att det gör baletten rikare för åskådarna. Jag har läst böcker också om Aino, vilket hjälpte mig att förstå henne bättre.

Som konstnär ser Elo vissa paralleller till sitt eget liv och sin egen konstnärliga bana.

– Som artist vill jag inte likställa mig med Sibelius men att man kämpar med sin kreativitet och hur människorna som är omkring en ofta måste följa ens äventyr. Ibland vill de inte men sugs ändå med. Det var svårt ibland för Aino att vara med en man som största delen av sitt liv var så djupt inne i sin kreativitet.

Så det krävs kanske en konstnärssjäl för att förstå en annan konstnärssjäl?

– Precis, det känner jag också i mitt eget liv. Det skulle inte fungera alls om jag inte var gift med en konstnär. Genom att Jean och Aino förstod varandras konst och kreativitet fördjupades också deras kärlek och gjorde det lättare för dem att komma över svårigheterna.

Är Nancy din Aino?

– Så är det. Nu börjar jag gråta när du frågar. Nancy har varit min Aino, men ibland är hon också Jean. Hon förstår mig bäst, stödjer mig enormt i det här och är min tolk. Det är vackert men har också varit svårt för vår kärlek. Livet är vackert när man kan göra konst tillsammans med någon man värderar enormt.

“Hopplös nybörjare inför varje verk”

Sibelius är en klassisk intrigbalett, men i första akten ser vi också ett nummer med ett modernt, typiskt Elo-rörelsespråk till Sibelius violinkonsert. Just det här virtuosa, lekfulla och atletiska rörelsespråket, där dansarna tänjer på fysikens lagar är det som har gjort honom världskänd. I dag är han ändå mer intresserad av att utforska den klassiska vokabulären och att göra helaftonsbaletter.

– Det här är ett nytt område som jag vill upptäcka, det fascinerar mig.

Trots att det gått 20 år sedan Elo bytte sin karriär som dansare på heltid mot koreografens, är han fortfarande lika pirrig varje gång han börjar med något nytt. I synnerhet med krävande helaftonskvällar balanserar han mellan rädsla och eufori.

– Det är alltid utmanande, jag känner mig som en hopplös nybörjare varje gång. Det är också en fantastisk känsla att varje gång inleda en ny upptäcktsresa, säger han och fortsätter:

– Men precis som Jean måste man också kunna möta sina rädslor i de ögonblicken. Dansarna jag jobbar med i studion är mina bästa kritiker hela vägen, de vet kanske till och med bättre än jag vad som är bra och hjälper mig att hitta rätt väg.

– Jag är så glad att få jobba med unga människor som är i toppform. Det känns naturligt för mig att hålla mig själv i form. Jag har alltid njutit av olika former av sport och dans.

Att själv kunna visa rörelserna är också viktigt, upplever Elo,

– Jag är inte så bra på att sätta ord på rörelserna. Med dansarna hittar man det gemensamma språket direkt om man kan visa vad man menar med sin egen kropp.

Finlandssvensk bakgrund

Kroppsspråket må vara Elos starkaste språk, men han talar också flytande svenska. Han berättar att hans farmor var finlandssvensk och hans mamma Ruth Elo (född Carlstedt) växte upp på en prästgård i Uleåborg där svenskan var det första språket. Dessutom jobbade han i flera år som dansare med Cullbergbaletten i Sverige. Också hans pappa betonade vikten av att kunna svenska och att vara en del av Skandinavien.

– Att förlora det svenska språket är en jättestor fattigdom inte bara för Skandinavien utan hela Europa. Min pappa deltog i andra världskriget och tänkte efteråt att vi måste kunna prata både om fina och svåra saker med varandra. Ju fler möjligheter vi har till dialog, desto bättre. Det är vägen till att vi inte hamnar i krig.

Yle direktsänder baletten Sibelius den 15 maj på Yle Arenan kl. 19 och den visas på Yle Teema kl 20.