I stället för att stressa ihjäl sig om nätterna gör hon nu cykellampor – Heidi Lindholm bytte hemvårdarjobbet mot industrijobb

Efter fem år av vikariat inom hemvården fick Heidi Lindholm i Jakobstad nog av stressen och pressen. I höstas bytte hon hemvårdarjobbet till industrijobb.

Nu tillverkar hon reflex och lampor till cyklar.

– Största skillnad är stressen som är borta. Jag hade ont i magen dagligen i tre år på grund av stress. Nu har jag inte alls det. Om kvällarna kan jag sova utan att fundera på något, det är det största.

Lindholm har flera kollegor som har gjort samma byte. Vårdare jobbar numera på flera olika fabriker i Jakobstadsregionen.

Förutom vanliga stressen bidrog coronapandemin och sedan vaccinkravet på vårdare till att Lindholm gjorde sitt val.

– Lönen man fick motsvarade inte det ansvar man hela tiden hade, säger Lindholm.

Äter hellre biff än en godisbit

Jobbet i sig, att möta och hjälpa klienterna, tyckte Lindholm om. Men till slut blev tröttheten för mycket.

– Jag hade en känsla av att vi inte blev hörda.

Att byta till ett ställe där man inte har ansvar på liv och död var en lättnad. Och inom industrijobb finns det helt andra förutsättningar för till exempel avancemang och inte minst belöning för utfört jobb.

– En stor sak jag har tänkt mycket på är hur man uppskattar personalen. Då det var som värst med corona och det var sjukskrivningar, alla jobbade övertid, och mycket övertid, fick vi som tack till teamet en Omarpåse att dela. Vi var 10-15 som delade på en påse. Det kändes inte så bra.

Lindholm jämför det med att hon och kollegerna på nuvarande jobbet har gjort ovanligt många lampor under en vecka.

– Det ska vi fira med mat på Pavis. Då får man tack på ett bra sätt. Det känns mycket bättre att äta biff på Pavis än att äta en karamell på jobbet.

Plötsligt blev åtta klienter utan kvällsbesök

Tack vare flexibel personal klarade hemvården de flesta utmaningar. Men det hände sig att en hel lista med klienter blev ogjord under till exempel ett kvällsskift.

– Då vi kom på jobb till natten märkte någon att nu har vi åtta klienter som inte fått något kvällsbesök. Vi delade upp ställena och for genast ut och bara gjorde det.

På nätterna jobbade två närvårdare med klienter i Jakobstad, Pedersöre och Larsmo. Förutom vanliga klientlistan hade de också ansvar för larmtelefonen och socialjouren. När som helst kunde någon larma.

Lindholm berättar om hur hon ställdes inför alla möjliga situationer. Som att lista ut var det fanns en nyckel då klienten inte kunde komma emot dem utan uppmanade dem att klättra in genom ett litet fönster.

– Det kunde vara vadsomhelst. I början tänkte jag att hur ska jag klara det här? Men man blev van, det måste bara göras på något sätt.

Yle Österbotten har inte nått någon chef på välfärdsområdet som kan kommentera arbetskraftsbristen inom hemvården.

"Oroväckande" personalbrist

Redan i januari lyfte överinspektör för socialvården, Emmi Häyrynen, vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland fram att det börjar synas en oroväckande personalbrist inom socialvården.

– I synnerhet inom hemvården av äldre hotar personalbristen redan serviceförmågan. Bland de stora städerna i regionen är personalbristen värst i Vasa, men den syns också tydligt i Jyväskylä och Tammerfors. Situationen är allvarlig och påverkar också hälso- och sjukvårdstjänsternas smidighet, eftersom det inte är tryggt att skriva ut klienterna från sjukhuset, skrev Regionförvaltningsverket då i ett pressmeddelande.

Yle Österbotten har inte lyckats nå Häyrynen för ytterligare kommentarer om situationen.